Sunday, 31 March 2019

Improperierna

Under min studietid i Uppsala mötte jag för första gången den text, som kallas improperierna. Ordet betyder förebråelser. Texten handlar om hur Jesus förebrår sitt folk för vad det gjort mot honom, trots allt han gjort för dem. Texten står inte i bibeln utan är skriven på 800-talet. De kom med i ordningen förvlångfredafsgudstjänst i Svenska kyrkans handbok 1986. Vad jag förstår fanns de också i någon del av 1942 års handbok. De finns inte med i 2017 års handbok.

När jag var student sjöng vi den i en modern tonsättning. Annars är Palestrinas mest känd. Och det är just det som är problemet. Många körer och körledare tycker att musiken är en omistlig del av långfredagen. Och då accepterar man att texten är problematisk.

Problemet med texten är att den spelar på antijudiska bilder och symboler. Alla exempel på det som Jesus gjort för sitt folk hämtas från den tid vi kristna kallar den gammaltestamentliga.

En del av dem som menar att vi ska fortsätta använda improperierna säger att vi kan tänka oss att vi kristna är det nya gudsfolket. Att Jesus kritiserar oss. Detta brukar kallas för ersättningsteologi.

Någon som tänkt kloka tankar kring detta är professor Kajsa Ahlstrand. Läs hennes bloggpost här.

Hon avslutar sin text på följande sätt:
Om improperierna ska framföras så är min förhoppning att vi senast nästa år får en teologiskt och poetiskt genomarbetad text som för samman kyrkans bön med kyrkans lära, så att vi slipper välja mellan anti-judiska och ersättningsteologiska tolkningsalternativ vid en av kyrkoårets centrala gudstjänster.
I bloggposten har hon själv några uppslag. Jag spann vidare och ser framför mig hur antropocentrismen står i fokus för Jesu förebråelser. Det är mänskligheten (och mest den rika delen) som anklagas.
O, mänsklighet, vad har jag gjort mot dig?
Och hur har jag provocerat dig?
Svara mig.
 
Jag la uti ditt hjärta naturens lag
med vapen möter du din medmänniska
 
Helige Herre Gud. Helige Herre Gud.
Helige starke Gud. Helige starke Gud.
Helige Odödlige, förbarma dig över oss.
Helige Odödlige, förbarma dig över oss.
 
Jag fört dig genom historien i tusentals år,
Och naturen den mättade dig
Du letar alltid upp det bördiga landet:
och suger jorden ut, då den räddat ditt liv.
 
Helige Herre Gud. Helige Herre Gud.
Helige starke Gud. Helige starke Gud.
Helige Odödlige, förbarma dig över oss.
Helige Odödlige, förbarma dig över oss.
Vad mer borde jag ha gjort för dig och gjorde det inte?
jag planterade en lustgård åt dig,
men du har gjort den till en avskrädeshög.
Miljögift gav du den att dricka,
och med en borr gör du sår i var kulle.
 
Helige Herre Gud. Helige Herre Gud.
Helige starke Gud. Helige starke Gud.
Helige Odödlige, förbarma dig över oss.
Helige Odödlige, förbarma dig över oss.
 
Jag skapade havet omkring dig:
Du fyllde det med plast utan ände.
 
O, mänsklighet, vad har jag gjort mot dig?
Och hur har jag provocerat dig?
Svara mig.
 
Jag lät dig finna mineraler i klippan:
du plundrar den på allt vad den rymmer.
 
O, mänsklighet, vad har jag gjort mot dig?
Och hur har jag provocerat dig?
Svara mig.
 
Jag gav dig nästan obegränsad tankeförmåga.
Du använder den till våld och förtryck.
 
O, mänsklighet, vad har jag gjort mot dig?
Och hur har jag provocerat dig?
Svara mig.
 
Du upphöjer dig själv till storhet och ära:
men medskapelsen prisges på köpet.
 
O, mänsklighet, vad har jag gjort mot dig?
Och hur har jag provocerat dig?
Svara mig.
 
Ja, med evig kärlek har jag älskat dig:
du har rest korset åt din Frälsare.
 
O, mänsklighet, vad har jag gjort mot dig?
Och hur har jag provocerat dig?
Svara mig.
Jag är inte helt nöjd med att ställa hela mänskligheten till svars. Men eftersom kontexten är just långfredagsgudstjänsten blir det ju den del av mänskligheten som är kristen som får känna sig träffad. Så det kanske kan fungera. Kajsas förslag var annars att rikta texten specifikt till kyrkan. Det är också en möjlig väg att gå. I så fall krävs en annan text. 

No comments: