Nu ska jag skriva
om min nya arbetsplats under en annan rubrik än jag skrev i min förra bloggpost.
Jag är medveten om att inte alla vill att Svenska kyrkans utbildningsinstitut
ska kallas för 'Skuttis'. Det låter barnsligt, menar vissa, och för tankarna
till ett dagis. Eller en förskola, som det ju egentligen heter.
Men handen på
hjärtat: är inte all utbildning en slags förskola? Dessutom är ordet Skuttis
bra. Ett 'skutt' är ju samma sak som ett 'hopp'. Så om nu Svenska kyrkans
utbildningsinstitut är en plats för hopp eller en skola för livet. En livets
förskola. Då måste väl alla vara nöjda?
Alltså fortsätter
jag min idé med att tillämpa Utbildningsinstitutets arbetssätt 'Writing as a
way of thinking' (skrivande som ett sätt att tänka) på min blogg. Den här
gången sattes tankarna igång i söndagens familjemässa. Hustrun och jag deltog i
S:ta Birgittakyrkan i Knivsta. Det var både fint och roligt. Roligt, för att vi
ju gifte oss i S:ta Birgitta kyrka i Kalmar, där vi också båda arbetat.
Hustrun ska nu
börja arbeta i Knivsta församling och eftersom vi bor i närheten blir detta vår
hemförsamling ett tag framöver.
Församlingen hade
genomfört dagläger under veckan som gått och nu skulle barnen framföra ett
drama. Detta gjorde de mycket bra, på predikans plats.
Det passar alltså
bra att jag kommenterar just detta, eftersom jag nu undervisar i predikokunskap
(homiletik).
Lille Skutt och Bamse, tillsammans med berättaren. |
Först berättade
en av ledarna om Bamse och om den som skrivit Bamse-böckerna: Rune Lindström.
Vi fick veta att Rune Lindström bland annat läste bibeln, för att få inspiration
och att många av Bamse-berättelserna bygger på bibelberättelser. Det var just
en sådan berättelse, som barnen skulle dramatisera.
Sedan
presenterades alla rollfigurer. Bamse, Lille Skutt, Farmor, Skalman, Vargen
osv. Mest utklädd var förstås Skalman, så vi fick vänta lite på att just
Skalman skulle komma in. I den paus som uppstod utbrast ett av barnen:
Kanske Skalmans mat- och sovklocka har ringt!
Touché! När väl
den gröna gestalten kommit på plats började dramat. I korthet handlade det om
att Lille Skutt hade fuskat i en kultävling och att detta upptäcktes. Det
beslutades att Lille Skutt skulle bestraffas genom att alla tog en näve kulor
ur hans enormt stora kulpåse. Men då sa Skalman:
Den av er som aldrig har fuskat får ta kulor ur påsen.
Vilket fick till
följd att alla lämnade tillbaka sina kulor och de som inte hade tagit inte tog
några.
Inspirationen
finns i Johannes 7:53-8:11, för den som vill läsa.
Det var mycket
folk i kyrkan och både barn, föräldrar och andra var med och lyssnade aktivt.
Så bra!
På mitt schema
för hösten ser jag två lektioner med rubriken:
Predika med barn
Så bra att det
stod 'med' för i söndags var barnen verkligen med och predikade. Vi får se hur
mycket 2 x 45 minuter kan förslå lite senare i höst. Men en sak är säker: jag
kommer att tänka på söndagens förkunnelse, där Lille Skutt fick vara med. Med
andra ord kommer Lille Skutt även få vara med på Skuttis.
No comments:
Post a Comment