På flygplatsen – på väg till Sverige

Igår besökte vi universitetet. Det var Olof, som har ansvar för kontakterna med Södra Afrika och jag. Efter att ha träffat diverse personer (delvis med Olof, delvis själv) fick jag en relativt klar bild av situationen.

När jag sökte tjänsten som teolog i Södra Afrika och sedan fick den, hette Dekanus för ”The School of Religion, Philosophy and Classics” Isabel Phiri. Hon har sedan dess slutat och arbetar nu i Geneve. Den nya dekanen finns is Durban och heter Johannes Smit. Mitt CV har skickats till Phiri och just nu verkar det som om det kommit bort. Sådant kan hända. Hela universitetet befinner sig i en stor omorganiseringsprocess och det är inte så mycket att säga om det.

Det känns bra att jag varit personligen på universitetet och gjort mig en bild av vem jag bör kommunicera med och på vilket sätt. Därför är det nu min uppgift att uppdatera mitt CV, skriva en redogörelse över varför just jag bör accepteras som gästföreläsare vid universitetet och vad jag kan bidra med. I bästa fall får jag detta klart före torsdag den 24 oktober. Den som ska handlägga frågan behöver en vecka på sig att göra en ansökan, på mina vägnar och sedan ska frågan behandlas vid ett möte med Higher Degrees Committee den 1 november. Då är processen igång. Antingen blir jag accepterad som Honorary Research Assitant eller Honorary Lecturer. Vari skillnaden består har jag inte riktigt koll på men förmodligen har jag som Lecturer mer kontakt med studenterna. Tror jag!

Ett annat scenario är (teoretiskt) att jag inte blir antagen. Då får vi se vad som händer. Nu kunde kanske vän av ordning tycka att detta borde vara fixat innan jag anställs och framför allt innan vi flyttar. Jo, men tillvaron är inte alltid så välordnad. I morse, när vi bad morgonbön, läste vi från bergspredikan (Matt 6:4a):

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen.

Bra övning, detta.

Ett annat, potentiellt bekymmer, var ju bostaden. För en stund sedan skakade vi hand med kyrkans eget fastighetsbolag (Property Management Company) angående ett hus, som ligger på gångavstånd från universitetet. Det är stort men inte så dyrt. Det som är spännande att det på tomten finns ytterligare ett hus, där det bor tre studenter. De kommer att bo kvar och vi får på det sättet en bra ingång i samhället. Studenterna har eget kök, tvättstuga etc. VI kommer att samsas om en del av trädgården. Huset kommer att vara inflyttningsklart i januari när vi anländer. Inga bekymmer! Stor källa till tacksamhet.

Med andra ord stavas inställningen till universitetstjänsten: Förtröstan! Inga bekymmer. Åtminstone är det läxan som jag stavar på för tillfället.

Fastighetsbolaget bjöd oss på mat mitt på dagen. De firade ”Chefens dag”. Vi fick vara med! Sedan såg vi oss omkring i vår nya hemstad efter nyår och åkte så småningom mot flyplatsen. Nu sitter vi återigen på OR Tambo i Johannesburg. Mycket att tänka på. Inga bekymmer!