Disputation i onsdags

Det tar ibland några dagar att smälta viktiga saker. Gunilla Hallonstens disputation i Lund var fylld av intryck. Resan har jag redogjort för. Med hjälp av tågbyte kunde vi komma i tid till själva disputationen. Sal 118 på Centrum för teologi och religionsvetenskap, Allhelgona kyrkogata 8, Lund var fylld. Många personer kände jag. Bland annat JP Heath, som är anglikansk präst i Sydafrika. JP leder en världsomspännande organisation som heter INERELA+ (International Network of Religious Leaders Living with or Affected by HIV). I början av Gunillas avhandling berättas hur JP skulle leda en retreat med människor, som lever med HIV i Swaziland. Den var nära att ställas in p g a att många lämnade återbud. Men JP åkte ändå, för han menade att det var viktigt, även om bara en enda kom. Det visade sig att fler än väntat kom till retreaten. Gunillas avhandling heter:

Not the Whole Story. The Impact of the Church, Traditional Religion and Society on the Individual and Collective Perceptions of HIV in Swaziland.

En lång titel. Kort sagt handlar det om hur de som lever med HIV i Swaziland blir stigmatiserade, d v s hamnar i ett utanförskap, som är värre än själva sjukdomen. Både kyrkan, den traditionell religionen och samhället förstärker detta. Men detta har jag skrivit om i en tidigare bloggpost. Opponent var Diana Mulinari, som är fil dr i sociologi och professor i Genusvetenskap. Hon opponerade inte på ett traditionellt sätt. Enligt egen utsago var hon för berörd av alla de livsöden Gunilla beskriver i sin avhandling. Gunilla har gjort intervjuer, både i s k fokusgrupper och med enskilda (nyckelinformanter). Professor Mulinari var nästan lite väl vänlig. Dessutom pratade hon kanske något för mycket själv. I alla fall blev Gunilla godkänd och festen på kvällen var också en stor del av behållningen. Med en mycket brokig skara människor från både Södra Afrika och hela Norden. Sång och tal. God mat och god dryck. Gertrude och Tipei Marazanye, som är missionärer i Lunds stift, från Zimbabwe spred god stämning när de tillsammans med sina barn sjöng flera härliga låtar från Södra Afrika. Så mitt i allt ombads Gertrude be aftonbön och trots att inte särskilt många behärskar Shona, var vi alla delaktiga. En av akademikerna berättade att han aldrig varit på en disputationsmiddag på teologen där det förekom bön. Och han hade varit på många. Då var det verkligen på tiden, tänker jag. Och det ska till påverkan från Afrika, för att det ska inträffa. Tala om mission i retur! Underbart!