Hur korkad är jag på en skala?

Hustrun kunde komma hem lite tidigare. Själv hade jag möjlighet att lämna studierna en stund. Från goda vänner kunde vi låna bil med dragkrok. D v s allt var som upplagt för att staketprojektet skulle ta ett rejälv kliv framåt. Det gamla staketet är ju rivet (av äldste sonen + flickvän). Nu skulle nytt virke inhandlas, forslas hem på det släp man kan låna på bygg-max. Sedan skulle det gamla staketet bortforslas till Tegelviken, tillsammans med några fula rotknölar från de vinbärsbuskar, som drogs upp förra året. (Sådant får man ej slänga i den gröna komposttunnan, som kommunen tömmer varannan vecka, för en billig peng). Lägg till detta ett par gamla cyklar, som inte längre fungerar och en hel del annan bråte, som inte direkt förskönar omgivningen.
Allt gick enligt planen: Utrustad med ett A4-ark med alla mått på de brädor (bräder ?) som skulle införskaffas, begav jag mig till vännerna, fick låna bil, mötte hustrun på Bygg-max och skulle bara be en i personalen visa var släpet fanns.
Ridå!
Jaså, är det inte så att det står femtio släpkärror på rad och bara väntar på mig!
Jaså, är det fler än jag som handlar virke idag!
Jaså, är de två släpkärrorna redan uthyrda?
Jaså, måste man boka!
OK, jag bokar en släpkärra till imorgon. Hustrun cyklar hem. Själv åker jag tillbaka med bilen till vännerna.
- Är Du redan klar?
Typ inte!
Nu förstod vännerna mitt predikament och var så godhjärtade att de släpper till bilen även imorgon. Fantastiskt!
Men nu kommer den viktigaste frågan: Vad är det jag nu har glömt?
Tja, det visar sig väl imorgon!

Ps. eventuella läsare av denna blogpost behöver inte svara på frågan i rubriken. Den är retorisk! Ds