Hvad ljus öfver griften!

Under denna magnifika gravsten ligger mina
släktingar begravda.

Imorgon ska hustrun och jag sätta väckarklockan på ringning i gryningen och gå upp till den grav där min mormors mors föräldrar, Selma Augusta och Carl Axel Ekstedt, ligger begravda. Där ska vi slå upp Hvad ljus öfver griften (psalm 102 i 1819 års psalmbok) och sjunga samtidigt som solen går upp. Den psalmbok vi sjunger ur har tillhört Carl Axel. Innan dess ska vi ha tänt ett ljus på deras grav. Och även på en annan grav i närheten.

Om någon läser detta och bor i Uppsala och vill sjunga med oss – på behörigt avstånd – så finns graven alldeles i närheten av ingången till Gamla kyrkogården. Solen går upp ungefär 05.40 och då har vi nog varit där en stund.

I Sydafrika är det vanligt att kristna möter påsken i gryningen. Många vakar hela natten. Andra tänder en påskeld mitt i natten. Vi har varit med om att samlas vid ingången till begravningsplatser, likt kvinnorna vid graven. Tron på livets seger över döden förenar oss genom tid och rum.

Det bibelord som anges på mina släktingars gravsten passade bra igår, Långfredag, då jag fotograferade gravstenen:

Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens (1 Joh 2:2).

Imorgon - påskdagen - passar det dock bättre med det bibelord, som finns på den andra graven vi ska tända ljus på. 

Jag vet att min befriare lever och till sist skall träda fram på jorden. Här, med min kropp, vill jag skåda Gud (Job 19:25-26).

2010 disputerade jag i teologi i Sydafrika. På kvällen hade vi bokat bord på vår favoritrestaurang. Vi bjöd ett tjugotal släktingar och vänner på disputationsmiddag. Från Sverige och Sydafrika. Svarta och vita. Olika åldrar. Det var en oförglömlig kväll.

Ett av de mest minnesvärda ögonblicken var när min syster överlämnade en psalmbok till mig. Den hade alltså tillhört Carl Axel Ekstedt. Han var präst och hade disputerat både i teologi och filosofi. Min mormors morfar. Han dog den 12 januari 1915. Samma dag dog hans hustru, min mormors mormor. Hon hette Selma Augusta och var född Milde.

På disputationsfesten ombads jag sjunga en psalm ur psalmboken. Jag valde en som jag kände igen och började sjunga. Genast började min handledare, Piet, sjunga samma psalm på afrikaans. På hans båda sidor satt Thandi och Maputi. De stämde in på SeTswana. Genom min anfaders psalmbok, förenades vi i psalmsång, på olika språk. Men också genom tid och rum med en avliden släkting. Det var fint. Att imorgon få fira Kristi Uppståndelse på kyrkogården är vårt sätt att göra något annorlunda detta märkliga år. Och få uttrycka det som står i psalmen:

Här var mellan ljuset
och mörkret en strid.
Dock segrade ljuset
för evig tid.

Älska Din nästa

Idag hade Svenska Bibelsällskapet en stor annons i Expressen. Det händer inte ofta. Syftet var att berätta något om kopplingen mellan medmänsklighet i dessa tider och Bibelns ord. Idén till de olika bibeltipsen har vi fått från bibelsällskapet i Argentina. Tack! En av mina arbetskamrater har goda kontakter och blick för möjligheter.

Rubriken för annonsen handlar om att älska sin nästa i dessa svåra tider. Bilden är given. En människa i vården. Det är imponerande vad vårdpersonal uträttar i vårt land och i världen. De förtjänar vårt stöd och vår uppskattning.

Samtidigt kan vi göra mycket annat för många andra. Det är om detta bibeltipsen handlar. De går att läsa på vår webbplats. Länken kommer här.

Själv fick jag vara med i en youtube-andakt som spelats in i Equmeniakyrkan i Arvika. Linda Alexandersson är pastor där. Hon fick bibelpriset förra året. Därför har vi en del kontakt. I andakten sjunger jag den sång jag skrev häromdagen. Texten kommer här:

Följ med mig till öde mark
säger Jesus. Du blir stark
när Du vilat Dig en aning
kan Du ge Dig ut på spaning.
Dock ej nu i denna tid.
Viktigast: ej virus sprid!
 Uti kammaren vi ber
ej i kyrkorummet mer.
Bön i hemmet också gäller.
Kanske att det högre smäller.
För Gud hör oss även där,
vilket alltid målet är.
 Samma sak det har hänt förr:
Lärjungar bak reglad dörr.
Påsk kan firas även hemma.
Det kan lösa vårt dilemma.
Jesus genom väggar når:
Fira påsk nu också går.
 (Melodi: 193 - Gud som haver):
 © Anders Göranzon

Jag spelade in sången och skickade en fil via ett användbart program som heter We Transfer. Hustrun spelar gitarr till sången. I vårt samtal inför min medverkan frågade Linda lite om mitt liv och fastnade för mina år i Sydafrika. I andakten talar hon om vikten av att bry sig om de medmänniskor som nu drabbas allra hårdast. T ex de människor som lever i kåkstäder och därmed har svårt till fysisk distansering.

På olika sätt får vi öva oss i att älska vår medmänniska i dessa tider. Vi får ställa frågan till oss själva – var och en – och göra det bästa vi kan. Det behövs.

Dagens predikan

Idag skulle jag predikat i en Hässelby Missionskyrka i Stockholm. Jag var inbjuden som generalsekreterare för Svenska Bibelsällskapet. Det går fortfarande att läsa på församlingens webbplats att det är jag som predikar idag.

Men jag är inte där. Jag är hemma. I fredags fick jag lättare förkylningssymptom och beslutade mig för att arbeta hemifrån. Så bra att vi redan bestämt att jag inte skulle åka till Hässelby utan spela in min predikan i förväg. Om allt har fungerat kunde det fåtal gudstjänstbesökare som sökt sig till Hässelby missionskyrka ändå få lyssna till (och se) min predikan. Sedan skulle församlingen lägga ut filmklippet i en Facebook-grupp, som församlingen har. Nya situationer kräver nya lösningar.

Om Du vill avsätta 7 minuter kan Du klicka nedan och lyssna till predikan. Bibeltexterna jag utgår från är Joh 3:11-21 och även 4 Mos 21:4-9.

 

Äldre - en resurs!

Den kommunala beredskapsplanläggningen måste alltså syfta till, att de äldre engageras och tillåts ta del i arbetet. Inte minst genom sina erfarenheter är de äldre i sig själva en resurs att räkna med.

Denna vårliga lördagsförmiddag, när vi ätit vår frukost, skulle jag leta efter ett dokument i en pärm och fick syn på ett annat. Ja, det blir ju ofta så, när gamla pärmar tas ner från bokhyllan.

Här rivs den gamla brandstationen, för att ge utrymme för bostäder. Det
ljusgröna huset till höger är det hus vi idag bor i.

Den mening som citeras ovan låter i mina öron som oerhört aktuell. Men jag skrev den tillsammans med en kollega våren 1984. Vi gjorde vapenfri tjänst och var placerade på socialförvaltningen i Uppsala kommun. Första terminen tjänstgjorde jag på Valsätraskolan och Folke Bernadottehemmet i Uppsala. Då arbetade jag som elevassistent. Mot slutet av terminen minns jag att kommunens beredskapsinspektör, Hans Bäckander, kom till en samling för alla vapenfria värnpliktiga. Frågan var om någon ville ta på sig uppdraget att göra en utredning om hur väl rustad kommunens äldreomsorg var inför en eventuell beredskapstid. Vi var två som anmälde vårt intresse. Arne och jag. Det resulterade i rapporten:

Äldreomsorg i Beredskapstid.
Analys av resurser inom socialdistrikt 1 med kommentarer.
Arne Åhman och Anders Göranzon

Under en termin fick vi vår arbetsplats på brandstationen (ett kvarter från min nuvarande bostad). Vi gjorde intervjuer bland de äldre, skickade ut en enkät till alla vårdbiträden och besökte vårdboenden. Vi mätte ytan på skyddsrummen och räknade på hur många äldre som skulle kunna tas emot på landsbygden, vid en eventuell evakuering. 

Det som ändå är genomgående var hur mycket vi lyssnade på de äldre. Vi skriver:

Dessutom har vi hos flera äldre /…/ mött en vilja att bereda plats åt andra äldre, även om det skulle innebära att de fick dela rum (sid 19).

Fascinerande. I enkäten fanns en öppen fråga om vilka som skulle prioriteras vid en eventuell evakuering. Där har ett vårdbiträde svarat:

Jag kan inte sätta mig in i den situationen. Hur prioriterar man människor (sid 17).

Jag minns att jag då tyckte att vi planerade för en situation som förmodligen aldrig skulle inträffa. Det vi nu upplever med Corona-pandemin är ju inte ett krigstillstånd men ändå en samhällelig kris. Samma frågor: hur kan vi hjälpa varandra? Hur prioriterar vi i ett skarpt läge? Hur ser vi på de äldre?

Jag undrar vad vår utredning ledde till och om något av det vi skrev gav avtryck på något sätt. Om inget annat togs till vara, skulle jag vilja att just de sista meningarna iakttogs:

”Den kommunala beredskapsplanläggningen måste alltså syfta till, att de äldre engageras och tillåts ta del i arbetet. Inte minst genom sina erfarenheter är de äldre i sig själva en resurs att räkna med” (sid 27).

Ljuset lyser i mörkret

Idag funderar jag över hur påskens gudstjänster kommer att gestaltas. Rimligen kan vi inte fylla kyrkorna på påsknatten eller påskdagen. Här följer några tankar:

Jag skulle vilja att hustrun och jag mörklade vår lägenhet strax före 23.00 och sedan tände ett ljus, i stället för Kristusljuset i påsknattsmässan. Tänk om fler skulle göra det? I så fall skulle vi ställa ljuset på en fönsterbräda, långt bort från gardinerna. Och sedan skulle vi titta ut i bostadsområdet och se om andra hade gjort likadant. Tänk om vi då såg ett, två eller kanske fem levande ljus i mörklagda lägenheter. Då skulle vi veta: vi är flera som tror på livets seger över döden. Jesu uppståndelse skulle få ett konkret uttryck i natten.

Sedan skulle vi läsa påsknattens texter och sjunga psalmerna. Och om sömnen blev god skulle vi sedan, i morgonväkten, vandra upp till kyrkogården. Där skulle vi mötas av andra påskfirare. Någon skulle dela ut ett psalmblad och vi skulle placera ut oss över ett stort område och sjunga:

Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är skriften,
o salighetshöjd!
Från himmelen hälsad
han framgår i glans,
och världen är frälsad
och segern är hans.
Se, bortvält är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt
för hans andes fläkt,
och avgrunden bävar
Halleluja!

När vi stod där och sjöng skulle vi erfara en känsla av sammanhang. Vi skulle finna tröst mitt bland de många dödsfall vi som samhälle och värld drabbats av denna vår. Där på kyrkogården behövde vi inga levande ljus, för då hade solen redan gått upp. Fåglarna skulle sjunga med oss och vi skulle stärkta vandra hemåt med lovsång i våra hjärtan.

Så tänker jag kring vårt kommande påskfirande.

Dop i Coronatider

Snäckan påminner mig om sommarens pilgrimsvandring.

En kollega blev sjuk. Vikarien med. Igår fick jag en fråga, om jag kunde ta ett dop idag. Så bra att jag är på benen och symptomfri. Dopet gick bra. Bara den närmaste familjen var där. Fem personer. Vaktmästaren filmade. Släkt och vänner får titta på dopet sen. Men dop blev det. Instruktionen var att döpa med så lite handkontakt som möjligt. Jag tog med ett snäckskal. Så har jag sett att andra kyrkor ute i världen gör.

Under de senaste veckorna har jag försökt att greppa denna märkliga tid. Ovissheten, som Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén, skriver om i DN igår, den 20 mars 2020, är också min övergripande känsla.

Anders Tegnell, statsepidemiolog, står för lugn och samling. Kerstin Hessius, VD för Tredje AP-fonden, medverkade i Aktuellt häromkvällen. SvD sammanfattar hennes krav:

Ge en tidpunkt för när livet blir normalt

Men en sådan tidpunkt kanske inte går att få. Hur kan vi då leva med ovissheten?

Både Tegnell och Hessius manar till sans och lugn – om än på olika sätt. Jag hoppas att världssamfundet nu gör allt för att samverka i en svår tid.

Samtidigt visar denna kris att vi kan vidta långtgående åtgärder, när vi känner oss hotade. Hoppet ligger i att vi gör samma sak i relation till klimatkrisen, när pandemin väl är under kontroll. Det är vad jag innerligt hoppas.

För egen del försöker jag följa anvisningar från folkhälsomyndigheten. Jag har ansvar för min egen hälsa. Kan jag hålla mig frisk är det bra. Då behöver inte vården ta hand om mig. Jag har också ansvar för andras hälsa. Särskilt för dem som är i riskgrupperna. Därför iakttar jag god handhygien och håller avstånd.

Samhällsekonomin och världsekonomin är som sagt ett annat skäl till oro. Kerstin Hessius budskap var i korthet – som jag uppfattade – att hjulen måste börja rulla igen. Annars kommer fler personer dö av ekonomiska skäl än av själva pandemin. Men där kan jag inte göra så mycket. I går beställde vi take-away. Vi gör sällan det men i det lilla kändes det som ett bidrag. Idag har vi tagit en promenad i vårsolen och gjort en god affär i Världsbutiken Globalen.

Men det är såklart våra förtroendevalda och myndigheter som har den viktiga och svåra uppgiften att ta ett ledarskap. Det är mig fjärran att rikta grundlös kritik mot dessa, som gör sitt allra bästa.

Bön är också något som jag upplever viktigt. Alltid men inte minst nu. I min bibelläsning följer jag Svenska Bibelsällskapets bibelläsningsplan Bibel 2020. Där får jag också hopp och kraft. Det tror jag fler får.

Bibelläsning i Corona-tider

Corona-pandemin är allvarlig. Först och främst för människor med nedsatt hälsa. Dessutom drabbas många i näringslivet. Enskilda tvingas planera om sina liv. Allt detta händer även i vanliga fall. Den stora skillnaden är att det nu händer väldigt många samtidigt. Exempelvis ställer det stora krav på vården. Det är därför vi ska bidra till att smittan sprids långsammare. Vi lär inte kunna stoppa den.

Som generalsekreterare har jag funderat på hur detta påverkar Svenska Bibelsällskapet. Hur kan vi bidra? Mitt svar har blivit att vi ska fortsätta att göra Bibeln tillgänglig på olika sätt. Även nu – kanske framför allt nu – finns Bibeln som en resurs att leva genom en svår och osäker tid. Det jag har uppmärksammats på är att många kommer att vara hemma i påtvingad eller självvald karantän. Kanske blir det svårt att komma iväg på gudstjänster eller bibelsamtal. Eller så uppstår av andra skäl ett behov av att dela tankar med andra.

Då kom jag att tänka på vår bibelläsningskampanj:

Bibel 2020

Tanken är att den som vill ska ladda ner appen och läsa det föreslagna bibelordet högt och spela in det. Sedan går det att ladda upp inspelningen och även länka till det på olika sociala medier. Länken till vår webbplats kommer här. Där finns instruktioner. Nu vill jag pröva följande:

1. Jag kommer att läsa in dagens text och lägga ut den på min Facebook-sida.
2. Jag kommer inbjuda dem som vill att vara med i en grupp, där vi lägger upp våra inläsningar varje dag. Tanken är att vi sedan i gruppen kan skriva några rader om vad den dagens bibelläsning betyder för oss.
3. De som vill vara med kan skicka ett meddelande till mig på messenger.