Idag funderar jag över hur påskens gudstjänster kommer att
gestaltas. Rimligen kan vi inte fylla kyrkorna på påsknatten eller påskdagen.
Här följer några tankar:
Jag skulle vilja att hustrun och jag mörklade vår lägenhet
strax före 23.00 och sedan tände ett ljus, i stället för Kristusljuset i
påsknattsmässan. Tänk om fler skulle göra det? I så fall skulle vi ställa
ljuset på en fönsterbräda, långt bort från gardinerna. Och sedan skulle vi
titta ut i bostadsområdet och se om andra hade gjort likadant. Tänk om vi då
såg ett, två eller kanske fem levande ljus i mörklagda lägenheter. Då skulle vi
veta: vi är flera som tror på livets seger över döden. Jesu uppståndelse skulle
få ett konkret uttryck i natten.
Sedan skulle vi läsa påsknattens texter och sjunga
psalmerna. Och om sömnen blev god skulle vi sedan, i morgonväkten, vandra upp
till kyrkogården. Där skulle vi mötas av andra påskfirare. Någon skulle dela ut
ett psalmblad och vi skulle placera ut oss över ett stort område och sjunga:
Vad ljus över griften!
Han lever, o fröjd!
Fullkomnad är skriften,
o salighetshöjd!
Från himmelen hälsad
han framgår i glans,
och världen är frälsad
och segern är hans.
Se, bortvält är stenen
och inseglet bräckt,
och vakten har flytt
för hans andes fläkt,
och avgrunden bävar
Halleluja!
När vi stod där och sjöng skulle vi erfara en känsla av
sammanhang. Vi skulle finna tröst mitt bland de många dödsfall vi som samhälle
och värld drabbats av denna vår. Där på kyrkogården behövde vi inga levande
ljus, för då hade solen redan gått upp. Fåglarna skulle sjunga med oss och vi
skulle stärkta vandra hemåt med lovsång i våra hjärtan.
Så tänker jag kring vårt kommande påskfirande.
No comments:
Post a Comment