The SACC questions the legitimacy of the Government in SA

It gives me hope that the South African Council of Churches meet for their triennial conference. A number of years ago many people thought that the Council had died. And it really experienced difficult times. Financially and administratively. Three years ago a successful attempt managed to save the organization. New leadership were elected and since then the council has functioned. Whether it has functioned well I cannot really judge. But from time to time I have seen statements and understood that the prophetic voice is still there.

Archbishop emeritus, Anders Wejryd, from Church of Sweden, was invited to the meeting and his address is available on the website of the World Council of Churches. He stressed the importance of the South African Constitution. I agree with him. South Africa has a strong constitution and some independent institutions with integrity. The Public Protector and the Constitutional Court, to mention a few. In between the lines he also gave support to the SACC in its difficult task to be a prophetic voice:

Now, when you are discerning the present situation in your land and your responsibilities as servants of the people living in your land and as servants of the Lord, you shall know that the ecumenical movement is with you.

The President of the SACC, Bishop Ziphozihle D Siwa, was more outspoken about the situation. He spoke about gross organized and rampant corruption. And it was equally clear that the government is the addressee. It seems to me that the SACC – again – question the legitimacy of the present government.

Section 41 of the Constitution in Chapter 3 on the Principles of Co-Operative Government and Intergovernmental Relations. Three Subsections of Section 41 (1) says that all organs of State must:(b) Secure the well-being of the people of the Republic(c) Provide effective, transparent, accountable and coherent government for the Republic as a whole; (d) Be loyal to the Constitution, the Republic, and its people.” The above in the light of what has been revealed by the reports point to questions of moral and constitutional legitimacy of the Government. How has the Parliament and the Executive conducted themselves? What do we do? This Conference must craft clear action plans for the sake of this nation. “Iph’ indlela? (Where is the way?).

To me this is a hopeful sign.

En predikan

Det är med en viss tvekan jag publicerar nedanstående predikan. Förstå mig rätt: själva predikan är mycket bra. Det är därför jag publicerar den. Tveksamheten har att göra med min roll som lärare vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut. Det är nämligen en av de studerande som skrivit predikan. När den lästes upp för mig tänkte jag direkt: denna predikan borde fler få läsa. Därför har jag bett om tillåtelse att få dela den på min blogg.

Min tveksamhet har att göra med att jag på detta sätt lyfter fram en enskild text från en av många studerande. Jag kunde valt en annan predikan. Bara i en klass läste jag (och kommenterade) förra terminen 88 olika texter. Väldigt många av dessa var mycket bra. 

Det finns dock vissa aspekter av just denna predikan som jag vill lyfta fram. Den är förankrad i bibeltexterna. Verkligen. Egentligen är jag ofta kritisk till återberättande av en text som just lästs. Men denna predikan återberättar inte texten utan lägger ett perspektiv på den. Framför allt vill jag fästa betona hur den lyfter fram det kroppsliga i texten. Det gör att jag blir berörd. Språket är stilfullt utan att vara tungt. Den har en god struktur och sist men inte minst är den evangelisk. Den andas befrielse. Den handlar om Jesus.

* * * * *

Predikan 19 juni 2016. Den fjärde söndagen efter trefaldighet – Att inte döma

Sak 7:8-10, Rom 14:11-14, Joh 8:1-11

Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?” Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.” Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?” Hon svarade: ”Nej, herre.” Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” [Joh 8:1-11]

Det befinner sig många människor i den här texten – många fötter på den här platsen.

Det finns en folkmassa, många människor som trängs för att höra och se så bra som möjligt när Jesus undervisar. Några av dem har följt honom länge. Några ska lyssna till honom för första gången. Vissa är nyfikna. Vissa är skeptiska, och vissa hoppas att han ska säga något som talar just till dem.

Och några har kommit för att anklaga honom, säger texten. Sätta honom på prov och kanske för att få rätt. För de har ju känt igen det onda, de har till och med tagit med sig en människa som de har ertappat med en synd. Det råder ingen som helst tvekan om att hon har gjort fel. Det står ju i lagen. Nu vill de se och höra Jesus reaktion.

I mitten av alla människor befinner sig Jesus. Han sitter på marken, tryggt på sanden. När gruppen av skriftlärda och fariséer kommer fram med kvinnan och kräver ett svar av Jesus – då sitter han kvar och han ritar i sanden.

Jag kan ibland önska mig en Jesus som ställer sig upp här, som ser människorna rakt i ögonen och förklarar, tydligt och bestämt, att stening är fel, något fruktansvärt. Och att man inte ska döma varandra. En Jesus som säger som profeten Sakarja: ”Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek[…]” och Tänk inte ut onda planer mot varandra”. Skulle det inte bli enklast så? Klart och tydligt?

Men Jesus sitter kvar, ritar vidare i sanden. När de envisas, säger han till slut att den som inte gjort något enda fel i sitt liv kan kasta den första stenen. Sedan väntar han. Han har inte bråttom alls.

Jag tänker att vi både får ett ansvar här – och ett förtroende. Jesus kommer inte med en manual. Profeten Sakarjas ord är lätta att hålla med om, men så svåra att leva efter. För det är svårt att leva tillsammans.

Det är frestande att påpeka fel som andra gör. Både högt så att de hör och bakom deras ryggar. Ibland är det oerhört viktigt att påpeka fel, för att hindra skada, för att stå upp för den som blir utsatt. Ibland är människor inte medvetna om vad de gör. Men jag tänker att det är lätt att vara som fariséerna och de skriftlärda i texten. Jag ser ondskan, jag ser fel som andra gör. Jag kan resonera och förklara hur man egentligen borde ha gjort. Vilket dåligt omdöme de hade! Jag känner mig bra, jag tycker att jag är en bra person. Jag är i alla fall bättre än dem. Jag skulle ha gjort annorlunda.

När Jesus till slut talar och sedan väntar tror jag att han vill att vi ska se och förstå själva. Jag tror att han tror på oss, på vår förmåga – att förstå och se vår delaktighet. Och det får ta tid. Han sitter kvar. Vi måste inte se allt klart och tydligt på en gång. Men vi har ett ansvar – för våra handlingar och för varandra.

Människorna här lämnar platsen, de går en efter en. Alla minns något som blivit fel, som skadat och förstört. Ingen kan kasta den första stenen.

Men, det befinner sig ännu en människa här på platsen, en som är kvar när alla gått, ensam med Jesus. Jag tror att hon har varit väldigt rädd. Hon har blivit ertappad och dömd av alla andra. Ögon har sett på henne, munnar har talat om henne, händer har tagit i henne och fört henne med till templet. Hon har trott att hon ska straffas.

Och så har alla gått. Jag tror att hon fortfarande inte är helt lugn. Hon står ostadigt på marken. Vad ska Jesus säga nu?

Men Jesus ser på henne. Först nu ser han upp från sanden som han ritat i – och han ser på henne som är mest utsatt.

Att inte döma är inte att låta bli att se, att gå förbi, låta bero. Jesus möter den här kvinnan, han ser henne och befriar henne.

Så får vi också befrias. När vi döms av alla andra. När vi står ostadigt på marken. Och när det plötsligt blir skarpt. Tydligt, intensivt känns genom oss vad vi gjort fel. När vi är rädda och skäms. Då får vi möta blicken, och orden: Jag dömer inte dig. ”Gå nu, och synda inte mer.”.

Vi får gå med ny kraft, börja om och hoppas på förändring, med Gud som ser på oss. Med Gud vars blick vi får möta, får vi formas till nya dagar. Till nytt liv, att leva tillsammans.

Med kraft och mod att inte döma, utan hjälpa varandra att våga hoppas och tro.

[Publicerad med tillåtelse av Hedvig Åström]

African Church history in Uppsala

Wednesday last week Rev. Sthembiso Zwane arrived in Uppsala. He is the deputy director of

Ujamaa Centre for Biblical and Theological Community Development and Research

in Pietermaritzburg, South Africa. We got to know one another when I was a lecturer at the University of KwaZulu-Natal (UKZN). Ujamaa has strong links to the School of Religion, Philosophy and Classics at UKZN.

Sthembiso has had a comprehensive stay in Sweden. Starting with participating in the graduation ceremony at the Church of Sweden Institute for Pastoral Education on the day of arrival. He had met three of the students, when we visited Pietermaritzburg in October 2016. I have written about that in a blog post. In Swedish though.

The Contextual Bible Study he conducted at Crossroads, on Thursday, I have also written about this in a blog post recently. Also in Swedish. After this we met the Director of the Swedish Bible Society.

On Friday Sthembiso gave a lecture at a seminar at the Theological Faculty. He was invited by Professor Kajsa Ahlstrand (mission studies). The theme of the lecture was:

African Independent Churches (AICs) in Postcolonial Development

I already knew that the ‘I’ in the acronym AIC either can mean independent, indigenous, instituted or initiated. (At the seminar I learnt that some scholars also interpret the ‘I’ as international).

The AIC’s are the fastest growing family of Christian denominations in Southern Africa. They have often been described as syncretistic, meaning that they mix traditional, African religion with Christianity. Well, that is of course a risk with every church – that the Christian message is mixed with other values. For better or for worse. It is not difficult to understand that African Christians experienced that the mission churches had mixed its Christianity with colonialism. How about that?

Sthembiso himself is an ordained pastor in

The NDJ Ethiopian Catholic Church in Zion

Hence he gave the presentation as a practioner and insider more than as a scholar on AIC’s. Still, I think the lecture was very informative and well prepared. He also got a lot of appreciation from those who attended.

One interesting thing was that Professor Kajsa Ahlstrand urged us to visit the grave of the late Professor and Bishop Bengt Sundkler. Sundkler was a highly respected scholar on AIC’s and he wrote about them in a respectful way. Of course he was part of his time. (Sthembiso critiqued him in his lecture). But Sundkler was known to have spent time with the AIC’s and not only studied them on a distance. His two groundbreaking books:

Bantu Prophets in South Africa (1948)

Zulu Zion and Some Swazi Zionists (1976)

are still referred to in almost every article or book about the AIC’s. On Monday, before Sthembiso left for South Africa, we managed to find his grave. I know that it was an important moment for Sthembiso.

Sthembiso at the grave, which was a bit difficult to find.

It is not easy to read the text.

We also visited the Church of Sweden Mission grave, where, amongst others, another Swedish Scholar is buried:

Axel-Ivar ‘Dabulamanzi’ Berglund

His book

Zulu Thought-Patterns and Symbolism (1976)

is a standard book on Zulu culture.

Axel-Ivar Berglund is buried together with his wife, Kerstin,
and one of his sons, Erik, who was my school mate.

The weekend we spent at

VärldensFest

in Västerås, where Sthembiso also conducted a Contextual Bible Study. It was a good opportunity to network with Christians from all over the world. It was in deed an honour for us to host him in our home both before and after the gathering in Västerås.

Sveriges nationaldag och wok

Det var ett välfyllt tält vi sjöng inför. Tyvärr var inte de akustiska
förutsättningarna de bästa. Men resultatet blev nog ändå godkänt.

Idag var det nationaldagsfirande på Linnés Sävja. Vi var där, eftersom vår kör, Fyris Kammarkör, bjudits in att sjunga. Det var ett trivsamt firande, som började vid mataffären i Sävja, varifrån ett tåg med flaggor avgick kl 12. Väl framme vid Linnés Sävja hissades den svenska flaggan och alla sjöng Sveriges nationalsång.

Det är klart att texten är ytterst tveksam. Vad är det för minnen Sverige tronar på? Och hur flög Sveriges namn ärofullt runt jorden? Men nu råkar det vara en sång som fått status av nationalsång, trots att den aldrig officiellt har antagits i lag.

Själva företeelsen nationaldagsfirande är vi inte vana vid i Sverige. Igår diskuterade vi runt matbordet varför just 6 juni är vår nationaldag och någon större enighet fanns inte. Men det går ju ändå att vara glad för att vi får möjlighet att bo i ett land, som har så många positiva sidor. Klimatet är behagligt och det finns gott om råvaror. Under många år har vi byggt upp ett samhällsklimat som präglas av öppenhet och delande av resurser. Det går ju så klart upp och ner med detta. Starka vindar blåser just nu i fel riktning. Desto viktigare att samlas kring värderingar som talar mer om det gemensamma än om stängda gränser, lag och ordning.

Therez Olsson samt en för mig okänd fanbärare.

Vi sjöng en blandad repertoar med psalmer, Evert Taube och Uti vår hage. Det verkade uppskattat. Dessförinnan hade en grupp underhållit med folkmusik. Innan det blev vår tur talade också ett av kommunalråden i Uppsala, Therez Olsson (M). Det var ett lättlyssnat tal. Hon berättade ett personligt minne från sin barndom. När hon var sju år hade hennes mamma samlat familjen runt matbordet för att de skulle äta en ny maträtt. Det hade liknat en blandning av spagetti och maskar. Det var första gången de åt wok. Hon berättade detta på ett målande sätt och wokätandet blev en metafor för hur viktigt (och naturligt) det är att ta in influenser från andra delar av världen.

Vid inget tillfälle hemföll hon åt att måla hotbilder som skulle försvara hårdare tag. Det var befriande. Att hon hade skrivit upp sitt tal på kort, vars baksida pryddes av moderaternas logotype, får väl vara ursäktat. Särskilt som partiet dras med negativ publicitet på grund av sitt närmande till Sverigedemokraterna. Min upplevelse var ett helt annat, öppet, moderat budskap. Självklart var hon inte där för att tala moderat politik, vilket hon inte heller gjorde. Men mina tankar gick i alla fall mer till den förre moderatledaren än den nuvarande.

Avslutningen av talet var också den första versen i psalm 791:

Du vet väl om att Du är värdefull

Det betyder självklart något, när vi i kören också avslutade vår del med att tillsammans med publiken sjunga:

En vänlig grönskas rika dräkt

I psalmerna finns helt klart ett språk, som passar in i ett sammanhang som detta. Ett språk, som både talar om naturens storhet och varje människas okränkbara värde.

För kören var det ett värdefullt framträdande. Om några veckor åker vi till Gotland, där vi ska sjunga både i Vamlingbo kyrka och i Visby Domkyrka, S:ta Maria.

Migranter - en välsignelse!

Tidigare idag deltog jag i ett kontextuellt bibelstudium som leddes av Sthembiso Zwane. Sthembiso är en sydafrikansk präst på besök i Sverige och vi känner varandra från mina år i Pietermaritzburg. Han arbetar vid

Ujamaa Centre for Biblical and Theological Community Development and Research 

Han ska bland annat besöka Världens Fest i Västerås och även där leda ett kontextuellt bibelstudium. Om Du är i Västerås kan Du komma till Stadsbiblioteket klockan 12. I programmet står det att det endast ska hålla på 45 minuter men vi jobbar på att kunna hålla på längre på en angränsande plats. Starten blir dock i stadshotellet.

Det bibelstudium jag var med om idag inspirerade mig till att skriva ett mejl till Sveriges migrationsminister. (Läs nedan vad jag skrev).

Efter bibelstudiet besökte vi Svenska Bibelsällskapet. Där hittade vi en skrift, som handlar om Bibeln och migration. Precis som bibelstudiet vi deltog i. Skriften finns på Svenska, engelska, arabiska, farsi.

* * * * *

Till Migrationsministern

Migranter – en välsignelse!

En sydafrikansk präst är just nu på besök i Sverige. Tillsammans besökte vi Crossroads i Uppsala, där EU-migranter och tredjelandsmedborgare får möjlighet att tvätta kläder, duscha och äta en bit mat. Kort sagt: en plats där de blir bemötta som medmänniskor. Vi läste bibeln tillsammans. Närmare bestämt berättelsen om hur Abram, Sarai och Lot lämnar sitt hemland och bosätter sig i ett nytt land. Gud säger till Abram: 

Jag ska välsigna dem som välsignar dig (1 Mos 12:3).

 Runt bordet fanns två svenskar, en rumän, en nigerian och en sydafrikan. Och vi slogs av insikten att migration är en välsignelse. Och att hela den judisk-kristna-muslimska berättelsen om Abraham/Ibrahim startar med migration. Och beskriver det som något gott.

Självklart är jag medveten om att många människor är på flykt och helst av allt ville bo kvar i sina hemländer om det var möjligt. Jag ifrågasätter inte att migration också betyder mänskligt lidande bortom all reson. Men samtidigt frågar jag mig: hur ser vi på varandra som medmänniskor?

Min önskan är att Du som migrationsminister också bidrar till en förändrad syn på migranter. Tillsammans kan vi skapa ett samhälle, som bygger på insikten att varje människa i grunden är en resurs. Ert parti skriver också på sin hemsida: 

Människor som reser för att uppleva, studera eller arbeta i andra länder berikar världen. Migration är därför i grunden positivt.

Det som hörs i vårt land är tyvärr helt andra saker. Fokus ligger på det fåtal migranter som ägnar sig åt kriminalitet eller terrorism. Du kan som minister bidra till att vi hjälps åt att se alla andras bidrag.

Visst förstår jag att vi måste ta ansvar för vår migrationspolitik. Men samtidigt drar starka krafter i vårt samhälle åt ett annat håll. Ett samhälle där vi ser på varandra med misstänksamhet behöver vi inte skapa. Det kommer av sig själv om vi inte agerar.

Migration är därför i grunden positivt! Låt oss tillsammans visa det.

Anders Göranzon

Präst i Svenska kyrkan

Globala frågor

Den snygga hatten finns att köpa i butiken.

Ett av mina fritidsintressen är att vara ordförande i den ideella föreningen Världsbutiken GLOBALEN i Uppsala. Jag kom med i styrelsen förra året och blev ordförande senare på året. Just nu är vi sju personer i styrelsen. Vi arbetar nära våra två anställda i butiken och ett antal volontärer. Dessutom finns det många medlemmar och så alla kunder förstås. Det är ett roligt arbete. Igår hade jag dessutom nöjet att hoppa in som butiksvärd. En och annan kanske såg att jag laddade upp foton på Instagram, Facebook och även skrev på Twitter. Jag pingade ett antal vänner och bekanta och just det renderade i två besök i butiken och därmed lite mer försäljning.

Försäljningen är en viktig del av vårt arbete. Inte för vår egen skull utan för producenternas skull. Vi säljer en del livsmedel. Men vi säljer också gärna hantverk. För ungefär tio år sedan gick butiken mycket bra. Hög omsättning. Sedan hände något. Dagligvaruhandeln började ta in rättvisemärkta produkter. Du hittar numer rättvisemärkt kaffe, te och choklad i vilken butik som helst. Det är mycket glädjande.

För oss innebär det att färre kunder kommer in i butiken. Därför behöver vi berätta att vi också säljer mycket annat. De kläder och det hantverk vi har är kvalitetsprodukter. Vi ingår i en stor rörelse i Sverige – Fair Trade Återförsäljarna.  Målsättning är att skapa ett nät av butiker som inte bara säljer rättvisemärkta produkter utan också tar ett mer övergripande ansvar för att påverka hela världshandeln till att bli rättvis. Läs om Tio principer för Fair Trade.

En liknande organisation finns även i Europa. Det är en stor rörelse med en stor omsättning. Enligt Fairtrade Sverige över 3 miljarder kronor år 2015. En droppe i havet? Ja, men en hyfsat stor droppe. Hjälp till att öka denna siffra!

Men om Du vill får Du också bli medlem i vår förening (eller en liknande förening där Du bor). Det kostar 150:- och då får Du 10% rabatt på allt hantverk. Köp två Djembe-trumora och Ditt medlemsskap är in pincip betalt. Eller varför inte volontär? Det är roligt att vara med i arbetet.

När jag ser på vår värld. Klimathotet, flyktingsituationen, svältkatastrofer, krig och förtryck ser jag mitt engagemang i Globalen som ett viktigt svar. Visst är bistånd av olika slag viktigt men genom rättvis handel får människor i andra delar av världen möjlighet att själva ta sig ur fattigdom.

Trade not aid

Är en provokativ oneliner, som säger mycket. Men jag kommer ändå fortsätta stödja läkare utan gränser, Svenska kyrkans internationella arbete och andra viktiga biståndsorganisationer. Närmast mitt hjärta ligger dock just nu föreningen Världsbutiken GLOBALEN i Uppsala. Kom med Du också!

Fler poliser än medborgare

Margareta Krok i rollen som Gösta Bohman i filmen 'Sopor'.

I den smått legendariska filmen Sopor (1981) i regi av Tage Danielsson, uttalar sig dåvarande moderatledaren, Gösta Bohman (Margaretha Krook). Sveriges barn har, under ledning av kronprinsessan Victoria (Lena Nyman) ockuperat Stockholms slott, för att de upplever att barnen blivit onödiga. Olika politiker (alla spelade av kända, svenska skådespelare) får komma till tals. Moderatledarens lösning på problemet är fler poliser och så säger han:

Vi behöver fler poliser än medborgare!

När jag härom dagen lyssnade till en nyhetssändning menade reportern att det enda partierna är överens om är att det behövs fler poliser. Jag kom att tänka på filmen då.

I dagens nätupplaga av Svenska Dagbladet läser jag en debattartikel av Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi. Han menar att fler poliser inte kommer att minska antalet brott. (Jag tror att han är rätt kontroversiell, men jag tror ändå att han har en poäng här).

Det är säkert så att det behövs fler poliser, att poliserna behöver uppskattning och en skälig lön. Utan att vara insatt i sakfrågan tror jag att polisen är underbemannad. Även om det verkar som om antalet poliser ökat, så har ju även befolkningen gjort det och utmaningarna har säkert blivit större.

Jag har den största respekt för de poliser jag mött. Under framför allt åren i Aneby samarbetade vi mycket kring ungdomsfrågor. Det fanns ett nätverk, där representatner för polisen, fritidsgården, skolan, socialtjänsten och Svenska kyrkan träffades informellt en gång i månaden. Polisens roll i sammanhanget var avgörande.

Men fler poliser löser inte alla problem. Hur kan vi tillsammans i samhället agera, så att Sverige (och världen) blir en tryggare plats? Jag hör inte riktigt några svar på dessa frågor. Var finns visionerna? Det kanske är så att jag lyssnar dåligt.

Det jag hör – inte bara i Sverige – är önskemål om segregation. Om vi kan skapa etniskt segregerade länder, kommer livet att bli bättre. Tryggare. I Sydafrika kallades detta förut ömsom 'apartheid', 'separate development' eller 'vertical differentiation'. Och den vägen kommer aldrig att fungera.

Vad händer i Sverige om alla med utländsk bakgrund lämnar landet? Kommer Nordiska motsåndsrörelsen då att gå med i Röda Korset och vara med och bygga ett tryggt samhälle?

Det finns politiker, som inte tror att strängare asyllagar och mer bevakade gränser är lösningen. Jag önskar att deras röster hördes tydligare. Hur ser deras vision av ett öppet och rättvist samhälle ut?

De tiotusentals människor, som samlades på Sergels Torg söndagen efter terrorattacken på Drottninggatan, var ett viktigt uttryck för detta. Vi var inte fullt så många som samlades till en manifestation på Stortorget i Uppsala, men vi var några stycken. 185 enligt Facebook-eventet, som Tillsammans för Uppsala lagt upp.

Men visst måste det finnas fler som har visioner? Om ett samhälle, som ser mångfald och samverkan som tillgångar. I det samhällsbygget kan fler poliser vara en viktig del och tillsammans kan vi uppnå mycket mer.