Om hatbrott – 1

De senaste dagarna har det skrivits mycket om de hatbrott som ägde rum i Kinna kring mitten av februari och en bit in i mars. De som utsattes var Roy och Håkan, som hade gift sig i Kinna kyrka ett par månader tidigare. Det är Svenska Dagbladet som tar upp frågan.

Det går att läsa om detta på bland annat Radio Sjuhärads hemsida. Jag hittar också en länk till Markbladet, som berättar om en manifestation till stöd för Roy och Håkan men även till stöd för andra i samma situation.

Det som Roy och Håkan utsatts för är fruktansvärt och rimligen borde hela samhällen stå upp när detta händer. På Mor Kerstins torg i Kinna var det 300 personer som deltog i manifestationen lördagen den 22 februari och det är nog relativt många i Kinna.

Det speciella med Svenska Dagbladets artikel är att den också handlar om Svenska kyrkan i Kinna. Jag vill kommentera detta i två uppföljande bloggposter, imorgon och på torsdag.

Just nu vill jag bara säga: Hatbrott är förskräckligt!

Någon ser mig … eller?

Ett företag som heter Tendersdaily AB har skickat mejl till mig idag. Såhär började det:

Det är klart att jag känner mig lite bekräftad av denna inledning!

Men de kan ju inte ha tittat särskilt noga på min verksamhet. Vad är i så fall mina produkter och tjänster? Och hur vet företaget att det finns ett stort intresse för dessa produkten och tjänster inom offentlig och privat sektor?

Tillåt mig att betvivla!

Min vetenskapliga hypotes är alltså att Tendersdaily AB skickat ut ett massmejl och inte alls tittat närmare på just min verksamhet. Men hur kan jag veta att min hypotes är sann? Jag behöver göra vissa efterforskningar.

Min första åtgärd blir att söka på nätet och då finner jag en länk till Förenade bolag/varningslistan. Där varnas för företag som skickar ut bluffakturor mm. Det varnas således också för Tendersdaily AB.

Min hypotes stärks. Men samtidigt går företaget i svaromål på nämnda sajt och uppmanar en skribent att göra följande:

Har du fler frågor om bolaget är du välkommen att kontakta vår kundtjänst på telefon eller e-mejl.

Kanske gäller det också mig! Ergo: det andra ledet i min forskningsdesign blir alltså av rent empirisk natur. Jag svarar på det artiga mejlet och ställer några frågor:

1. Vad fann ni när ni ”tittade lite närmare på min verksamhet”?
2. Hur vill ni beskriva mina ”produkter och tjänster”?
3. På vilket sätt menar ni ”att finns ett stort intresse för” mina ”produkteroch tjänster inom offentlig och privat sektor”?

Nu undrar vän av ordning varför jag lägger ner tid och energi på detta? Jo, företaget skriver följande i sitt mejl till mig:

Offentlig sektor kan vara en möjlig marknad för er för vi har hittat upphandlingar som vi tror kan passa er.
- Offentlig sektor gör inköp av varor och tjänster för ca 500 Miljarder kronor per år.
- Varje dag köper offentlig sektor tjänster och varor för ca 2.2 Miljarder kronor.
- Var tredje affär i Sverige är det offentlig sektor som köper.

Det verkar lovande. Vem vill inte ha tillgång till guld och gröna skogar? Med andra ord får jag foga till mina tre frågor en fjärde:

4. Vilka upphandlingar har ni hittat som ni ”tror kan passa” mig?

När (eller om) jag får svar, lovar jag att återkomma i ärendet.

En vandring i solen

Vårfrudagstid! Eller brittsommar? Eller heliga fastetider? Det beror på var någonstans en finner sig. Just nu befinner jag mig i södra Afrika och efter högmässa på det lutherska prästseminariet (LTI) blev det en promenad med hunden Ludde i Botaniska trädgården. Gudstjänsten hade inte fokus på Jungfru Marie Bebådelse, utan vi firade helt enkelt 3:e söndagen i fastan. Promenaden var en höstpromenad men det är fortfarande grönt och lummigt och många blommor. 30 grader varmt och en skön söndagseftermiddag.

Tungan ute efter en rask promenad. Höstlöven är nog fjolårets!

Urusel journalistik i Kyrkans Tidning

Kyrkans Tidning har en rubrik i gårdagens nätupplaga:

Fler kvinnor i kyrkan

Detta är verkligen ingen nyhet. Så är det i en stor del av kristenheten. Och så har det varit länge. Om skälen till detta kan vi ha många tankar och åsikter. Just nu tänker jag dock inte stanna upp inför den frågeställningen.

Rubriken är förstås missvisande. Den mycket korta artikeln handlar om att det är

… fler kvinnor än män som utbildar sig till präst …

Uppgiften kommer från ekot, enligt Kyrkans Tidning. Intressant! Rimligen måste Ekot ha fått sina uppgifter från Svenska kyrkan. Kyrkans Tidning hämtar sedan uppgiften från Ekot. Besynnerligt! Inom akademisk forskning brukar vi akta oss för att använda sekundära källor om vi har tillgång till förstahandsuppgifter.

Den oerhört korta artikeln har sedan ett citat från ärkebiskop Anders Wejryd.

– Jag brukar skoja och säga att förr hade vi kvotering då fick vi bara karlar, men i dag går vi på de mest kompetenta och då blir det fler kvinnor …

Är detta skojigt? Det tycker inte jag. Är det som sägs sant? Förmodligen inte. Vad säger det i så fall om Ärkebiskopens egen kompetens? Däremot är det en mycket ytlig analys. Skälen till att fler kvinnor än män söker till prästutbildningen är förmodligen flera och mer komplicerade. Det vet säkert ärkebiskopen och rimligen har han sagt mer än just detta lösryckta citat. Men varför lyfter Kyrkans Tidning fram just det?

Det mest märkliga är att artikeln avslutas med en uppmaning:

Läs mer här.

Då trodde i alla fall jag att det skulle bli någon form av fördjupning men döm om min förvåning, när jag hamnar på Sveriges Radios hemsida. Budskapet blir att Kyrkans Tidning hänvisar till Sveriges Radio för fördjupning och analys, när det gäller fenomen inom Svenska kyrkan. Märkligt!

Så vad säger då Sverige Radio?

Så sent som på 90 talet var det flera stift i Sverige som fortfarande inte tillät kvinnliga präster men i dag är en majoritet av alla präster som vigs kvinnor.

Men hallå, ekot! Avses 1890-talet eller hur tänkte ni här? På 1990-talet vigdes kvinnor till präster i samtliga stift i Svenska kyrkan. Journalistens okunskap på denna punkt är väl ändå pinsam!

Tyvärr blir inte artikeln bättre ju längre jag läser. Och jag blir bedrövad, när jag inser att Kyrkans Tidning i stort sett har snott det mesta i sin korta artikel från Sveriges Radio. Det är kanske därför som det inte står något namn under Kyrkans Tidnings text.

Trots allt får artikeln på Sveriges Radios hemsida mig att dra på smilbanden. Eller vad sägs om följande mening med både felaktig grammatik och märklig särskrivning:

I sommar får svenska kyrkan sitt första kvinnliga ärkebiskop, och i dag märks de kvinnliga prästmotståndarna knappt av i kyrkan …

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Men mest gråter jag, för genusrättvisa och arbete mot diskriminering är alltför viktigt för att slarvas bort på detta sätt. Jo, jag är kritisk när det gäller Hanna Weiderud på Sveriges Radio, för en artikel som jag menar är slarvig på flera punkter. Men ännu mer kritisk är jag mot Kyrkans Tidning som agerar ogenomtänkt och lättjefullt, när denna artikel används rakt av. Varför kan vi inte få en djupare analys av en intressant och viktig företeelse?

De kvinnor som utbildas till präster i Svenska kyrkan och de kvinnor som är präster i Svenska kyrkan är värda bättre journalistik. Så även vi män!

Sydafrika och Sverige – reflektioner

Idag är det, som alla dagar, ett antal firningsämnen. Självklart behöver jag inte påminna om att Bengt har namnsdag denna dag. Bengt, från latinets Benedictus, betyder: den välsignade. (Som läsaren förstår är det ett av mina namn!)

Det är också World Down Syndrome Day. Värt att lyfta fram i en tid när det på många håll ifrågasätts om människor med Downs Syndrom ska ha rätt att få födas till vår värld.

I Sydafrika är det Human Right’s Day. Det är dessutom allmän helgdag, vilket det blev efter demokratiseringen 1994. Skälet är att den s k Sharpeville-massakern ägde rum den 21 mars 1960. 69  personer sköts ihjäl av polisen vid en fredlig demonstration mot passlagarna.

Min inledande reflektion är att en allmän helgdag, för att vara just allmän, även måste inbegripa någon form av gemensam aktivitet. Kyrkliga helgdagar har alltid haft den fördelen att det då erbjudits möjlighet att delta i en eller flera gudstjänster. När denna sed försvagas (som t ex Annandag Pingst) blir det lätt för myndigheter att lyfta bort en sådan helgdag, vilket även skedde för ett antal år sedan.

Jag undrar hur jag ska högtidlighålla Human Right’s Day idag? I morse fick jag ett sms av en student – Sydafrikan – som undrade om vi skulle ha någon föreläsning. Starkare än så är inte medvetandet om att detta är en Public Holiday! I nuläget har jag därför inga planer kring hur jag ska uppmärksamma denna dag. Mer än att blogga om den, förstås!

Min andra reflektion idag – som också knyter ihop Sverige och Sydafrika – gäller vårt behov av att kategorisera människor i olika grupper. (Vilket människorna i Sharpeville på ett sätt demonstrerade emot). Igår var jag på min isiZulu-kurs, som alltid äger rum torsdag eftermiddag/kväll. Denna gång hade jag framme kameran, när närvarolistan skulle fyllas i. Den innehåller en kolumn för ”race” = ras. Varför, kan man undra i ett icke-rasistiskt Sydafrika. Jo, för att myndigheterna ska kunna hålla koll på hur förändringsprocessen går. Jag råkar ut för detta ibland. Att jag förväntas fylla i min ras. Det känns aldrig bra. Denna gång fanns dock alternativet: ”other” (annan) vilket jag alltså fyllde i. Som framgår av listan (där jag tagit bort alla andra personuppgifter än min egen) är jag den enda i gruppen som är ”other”. Var och en kunde själv välja kateogri.

Nu kommer min fråga: varför kan inte detsamma gälla kön? Varför är det hotfullt att ha en tredje box – ”other/annan”? Det finns ju medmänniskor som skulle vilja detta!

Om man nu nödvändigtvis måste ha koll på vem som är vad!

Poängen framgår även om den som gjorde listan
blandade ihop "ras" och "genus" i rubriken!

The Nkandla report

The Nkandla report.

Today the Public Prosecutor, Thuli Madonsela, released her report on Nkandla, the private home of President Jacob Zuma. I have not read the report and only heard a few minutes on radio and only seen the late edition News on E-TV. However, it seems as if it will be a tough time for the president from now until the general election, scheduled to take place 7 May.

A well-known journalist, Max du Preez is said to have commented like this, according to News24:

If anything, the Public Protector was soft on Zuma - he didn't 'willfully' speak the truth either. Line up the scapegoats, comrades!

Madonsela said that she has not found evidence that the President lied. That’s why du Preez states that Zuma didn’t wilfully speak the truth. Du Preez is also probably correct in saying that other persons in the government will have to act as scapegoats.

The report states that the cost of the project is close to ZAR 250 million. And that the President needs to pay back a reasonable portion of this to the state.

The President has to answer in two weeks time. It will be interesting to see what he says.

According to the Citizen, The DA said, after the release, that they will initiate impeachment proceedings against the President.

Idag är det fredag

Själv hade jag glömt bort att det var fredag, när jag gick upp till campus, för att undervisa en klass i praktisk teologi utifrån en text av Mercy Amba Oduyoye:

Women and Ritual in Africa

De flesta böcker på litteraturlistan i den kurs som handlar om homiletik (predikan) och liturgi (gudstjänst) kommer faktiskt från USA, trots att vårt universitet säger sig vara bra på kontextuell teologi. Märkligt, tyckte jag, så jag hittade åtminstone två böcker skrivna i Afrika. Den andra heter:

Celebrating Jesus Christ in Africa. Liturgy & Inculturation

Självklart firas gudstjänst annorlunda, beroende var på jorden vi befinner oss. Så är det även med tiden. Idag, onsdagen den 19 mars, är det fredag här i Pietermaritzburg. Inget konstigt med det. Den enda konstiga var att jag glömt bort det.

Så när jag kom in i sal 217 satt en helt annat klass där.

- Ska ni ha lektion här?

- Ja, har Du glömt bort att det är fredag?

Jo, det hade jag. Vi fick ju ett mejl från universitet för ett tag sedan:

Dear All

Just a reminder of the following compensatory days:
WED 19 MARCH follows FRIDAY TIMETABLE

TUESDAY 29 APRIL follows MONDAY TIMETABLE

Regards

Fredagen den 21 mars är Human Rights Day. Anledningen är att Sydafrika högtidlighåller minnet av massakern i Sharpeville, den 21 mars 1960, då 69 personer sköts av polisen under en fredlig demonstation.

Eftersom de är fler måndagar och fredagar under terminen, som blir allmänna helgdagar, flyttas lektionerna från en måndag (28 april) till en tisdag och från en fredag (21 mars) till en onsdag. Solklart!

Det som inte är helt klurigt är att detta meddelas en bit in i terminen när alla kursplaner är färdiga och utdelade.

Det stora som annars händer denna dag, är att the Public Protector (motsvarande Riksrevisionen), Thuli Madonsela, släpper sin rapport om Jacob Zuma’s privata hem – Nkandla. Det är stort säkerhetspådrag och mycket känslor i luften. Anglikanska kyrkans ärkebiskop, Thabo Makgoba, skriver på sin blogg:

We welcome the Public Protector's reports on corruption and mismanagement. We thank her for making the country accountable and transparent. Her office's work helps to develop our democracy, and I call on civil society to join the churches in defending it against the current assault.

En del kyrkoledare har gått ut offentligt och kritiserat henne. Framför allt är det biskop Pule Makgethi, som säger sig representera s k Africa Initiated Churches (AIC) med upp emot 1 miljon medlemmar. Enligt Citypress ska han ha sagt att hon förgiftar atmosfären i landet med sin kritik av makthavare.

Jag är mer benägen att hålla med den anglikanska ärkebiskopen. Mer transparens behövs. Men det är kanske inte första gången i världshistorien som vi skjuter budbäraren.

Jag återkommer senare idag med mer kring denna mycket spännande rapport. Trots att det är fredag denna onsdag.