Friday 21 March 2014

Sydafrika och Sverige – reflektioner

Idag är det, som alla dagar, ett antal firningsämnen. Självklart behöver jag inte påminna om att Bengt har namnsdag denna dag. Bengt, från latinets Benedictus, betyder: den välsignade. (Som läsaren förstår är det ett av mina namn!)

Det är också World Down Syndrome Day. Värt att lyfta fram i en tid när det på många håll ifrågasätts om människor med Downs Syndrom ska ha rätt att få födas till vår värld.

I Sydafrika är det Human Right’s Day. Det är dessutom allmän helgdag, vilket det blev efter demokratiseringen 1994. Skälet är att den s k Sharpeville-massakern ägde rum den 21 mars 1960. 69  personer sköts ihjäl av polisen vid en fredlig demonstration mot passlagarna.

Min inledande reflektion är att en allmän helgdag, för att vara just allmän, även måste inbegripa någon form av gemensam aktivitet. Kyrkliga helgdagar har alltid haft den fördelen att det då erbjudits möjlighet att delta i en eller flera gudstjänster. När denna sed försvagas (som t ex Annandag Pingst) blir det lätt för myndigheter att lyfta bort en sådan helgdag, vilket även skedde för ett antal år sedan.

Jag undrar hur jag ska högtidlighålla Human Right’s Day idag? I morse fick jag ett sms av en student – Sydafrikan – som undrade om vi skulle ha någon föreläsning. Starkare än så är inte medvetandet om att detta är en Public Holiday! I nuläget har jag därför inga planer kring hur jag ska uppmärksamma denna dag. Mer än att blogga om den, förstås!

Min andra reflektion idag – som också knyter ihop Sverige och Sydafrika – gäller vårt behov av att kategorisera människor i olika grupper. (Vilket människorna i Sharpeville på ett sätt demonstrerade emot). Igår var jag på min isiZulu-kurs, som alltid äger rum torsdag eftermiddag/kväll. Denna gång hade jag framme kameran, när närvarolistan skulle fyllas i. Den innehåller en kolumn för ”race” = ras. Varför, kan man undra i ett icke-rasistiskt Sydafrika. Jo, för att myndigheterna ska kunna hålla koll på hur förändringsprocessen går. Jag råkar ut för detta ibland. Att jag förväntas fylla i min ras. Det känns aldrig bra. Denna gång fanns dock alternativet: ”other” (annan) vilket jag alltså fyllde i. Som framgår av listan (där jag tagit bort alla andra personuppgifter än min egen) är jag den enda i gruppen som är ”other”. Var och en kunde själv välja kateogri.

Nu kommer min fråga: varför kan inte detsamma gälla kön? Varför är det hotfullt att ha en tredje box – ”other/annan”? Det finns ju medmänniskor som skulle vilja detta!

Om man nu nödvändigtvis måste ha koll på vem som är vad!

Poängen framgår även om den som gjorde listan
blandade ihop "ras" och "genus" i rubriken!

2 comments:

A-K Roth said...

Det är så i USA också, att man ska fylla i "ras" då och då, även om det numera är frivilligt. Det känns konstigt. Men vi har ju också arvet efter slaveriet och segregeringen ochdet finns syften att se till att alla får förmåner, stipendier speciellt avsedda att gynna folk som varit historiskt diskiminerade, tillhör minoriteter etc. Även inom medicin vill läkare veta etnisk tillhörioghet, då vissa sjukdomar kan vara med folkspecifika. Så det är som det är.

Anders Göranzon said...

Ja, A-K, det är nog som det är. Men visst skulle det vara skönt om detta inte behövdes.