Showing posts with label drottning Siliva. Show all posts
Showing posts with label drottning Siliva. Show all posts

Sunday, 9 February 2020

Bibelsällskapet - del 7: olika språk.

I tisdags åkte jag upp till Jokkmokk. Det är tredje gången i år som jag åker en längre sträcka tåg. I januari blev det en resa till Småland och en till Västerbotten. Denna månad en till Jokkmokk och om några veckor till Småland igen och i samma veva Skåne. Svenska Bibelsällskapet är hela Sveriges Bibelsällskap. Från norr till söder.

Det är allas Bibelsällskap. Bland våra huvudmän har vi inte bara kyrkor och samfund utan några andra organisationer finns också med. Svenska akademien och Kungliga Vitterhetsakademien finns också representerade i huvudmannarådet. (När jag nämner detta för en del av det uppväxande släktet, som aldrig hört ordet ”vitterhet” tror de att det finns en ”bitterhetsakademi”. De blir väldigt imponerade över att någon också tänkt på detta behov!)

Att Svenska akademien är en av huvudmännen skulle kunna peka i riktning att Svenska Bibelsällskapets uppdrag endast är att översätta Bibeln till svenska och nå dem som talar svenska. Men så är det inte alls. Dels finns Ekumeniska rådet i Finland också med som huvudman, vilket visar att vi arbetar för svensktalande även i andra länder, dels arbetar vi med översättningar till andra språk än svenska. Några av de erkända minoritetsspråken i Sverige håller vi precis på med: meänkieli och fler av de samiska varieteterna (för tillfället sydsamiska och lulesamiska). Dessutom säljer vi ju biblar på ett antal andra språk, som också talas i Sverige, i Bibelbutiken.

Kungaparet ser rätt så glada ut. Längst t v Ingrid Inga.
Därför var det också rimligt att jag som generalsekreterare i höstas skrev till hovet för att erbjuda kungen ett exemplar av Biibbal 2019, Bibeln på nordsamiska. Svaret kom i december. Kungen ville gärna ta emot Biibbal 2019 men helst i Jokkmokk i samband med Samernas nationaldag den 6 februari. Därav min resa i den gångna veckan.

När vi hade överläggningar med de projektgrupper som arbetar med bibelöversättning till sydsamiska och lulesamiska fick jag rådet att be någon same vara med och överlämna bibeln. På så sätt skulle det nordsamiska språket också kunna höras i samband med överlämnandet. Därför bad jag ordföranden i Svenska kyrkans samiska råd, Ingrid Inga, att vara med. Trots det lärde jag mig också att läsa en psaltarvers (Ps 119:105) själv. Jag kan inte låta bli att fascineras över språk och ser det alltid som en positiv utmaning att försöka lära mig.
Du sátni lea lámpá mu juolgái
ja čuovga mu bálgái.
I Bibel 2000 står det:
Ditt ord är en lykta för min fot,
ett ljus på min stig.
Mitt korta anförande följer nedan:
Det är med stor tacksamhet vi idag överlämnar ett exemplar av Biibbal 2019 till Bibelsällskapets beskyddare, kung Carl XVI Gustaf.
År 2019, UNESCO:s internationella år för urfolksspråk, slutförde bibelsällskapen i Sverige, Norge och Finland arbetet med en ny nordsamisk bibelöversättning.
Teamet av översättare från de norska, finska och svenska delarna av Sápmi, har fått lägga många timmar på att hitta en gemensam stavnings- och språkstil som omfattar hela det nordsamiska språkområdet.
Vi hoppas och tror att denna bibelöversättning ska vara betydelsefull för standardiseringen av det nordsamiska skriftspråket.
Det är också vår övertygelse att Bibelns ord genom denna historiska översättning får nå ännu fler människor. På deras hjärtas språk.
Därefter läste Ingrid Inga ett längre stycke ur Bibeln (Psalt 96:10–13) på nordsamiska:
Förkunna bland folken: Herren är konung!
Världen står fast, den kan inte rubbas.
Han dömer folken med oväld.
Må himlen fröjdas och jorden jubla,
havet brusa och allt det rymmer,
marken och allt den bär må glädja sig.
Då skall alla träd i skogen jubla
inför Herren – se, han kommer,
se, han kommer för att råda över jorden,
råda rättvist över världen,
råda trofast över folken.
Det var en av mina medarbetare som hjälpt mig att välja detta bibelord. Mycket passande. Dels konstateras att Gud står över alla världsliga ledare, dels talar psalmen om att Gud dömer rättvist, med oväld. Det uppfattade vi som ett viktigt budskap med tanke på Girjasdomen. Dessutom beskriver psaltarpsalmen att även skapelsen har en egen roll att spela.

Ingrid Inga övertygade mig dessutom också om att vi borde ge kungen och drottningen varsitt exemplar av Bibeln. Det blev väldigt bra. Jag är glad att jag lyssnade på det rådet.

Samma dag hade också Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén och biskopen i Luleå Stift, Åsa Nyström, publicerat ett uttalande, där de fördömde den rasism som getts uttryck för genom hot och hat efter Girjasdomen. Viktigt. Länken kommer här.

Wednesday, 29 April 2015

Kläder – viktigt?

Min kollega, Philippe Denis, blir utnämnd till 'Fellow of the University'.
Han har en ganska medelmåttig, svart dräkt från något uuropeiskt universitet.
Betydligt färggrannare är dräkten från UKZN.
De senaste dagarna har jag reagerat på kläder. För någon vecka sedan hade vi 'graduation'. Då går alla lärare i en procession. Den ena utstyrseln är förgrannare än den andra. Det är vackert. Men såklart signalerar kläderna också annat än skönhet. Makt och position.

Vi människor hör till djurriket. Där uppträder också individer i vackra skrudar. Främst männen. Men förmodligen finns det, som alltid, undantag. Skillnaden är att inte djuren behöver klä på sig (eller klä ut sig).

Det var inte så lätt att hitta företag som säljer biskopsskjortor
 för kvinnor. Denna skjorta benämndes inte som sådan. Men är dock lila.
T ex läste jag en artikel av forskaren Karin Sarja. Women’s situation in Church of Sweden. Där hänvisar hon till en predikan, som dåvarande biskopen i Lunds stift, Antje Jackelén, höll 2008. Det var 50-årsjubileum efter beslutet 1958 att öppna prästämbetet för kvinnor. Predikan tog sin utgångspunkt i apostlagärningarn 16:14-15 där Paulus, Silas och Barnabas kommer till Thyatira och möter Lydia. Det som här har med kläder att göra är att Lydia handlar med purpurtyger. I sin predikan 2008 gav Antje Jackelén, enligt Kyrkans Tidning, ett affärstips till Lydia:
Satsa på biskopsskjortor för kvinnor. Det är en underutvecklad men växande marknad.
En kul poäng, tycker jag.

Sedan dyker drottning Silvia och prinsessan Madeleine upp i mitt facebook-flöde. De har varit på besök hos påven Fransiscus. Läser jag på SvT. Och de har varit iklädda svarta sjalar. Jag får lära mig att det på spanska kallas 'mantilla'. Efter en ganska lång kommunikation på facebook inser jag att det är samma ord som 'mantilj' i en av Evert Taubes slagdängor:
Förmodligen ska jag ange att hovet har copyright på detta foto. Läste dock
att jag får använda det om jag anger fotografen. Han heter Henrik Montgomery.
Dragspel, fiol och mandolin hördes från krogen och i salen steg jag in, där på bänken i mantilj och med en ros vid sin barm satt den bedårande lilla Carmencita ....
Inser att jag aldrig förstått vad en mantilj är, förrän nu.

Och idag dyker Equmeniakyrkans nya gudstjänstdräkt. En blå så kallad 'robe'. Intressant. På denna kan pastorer och diakoner använda en så kallad 'stola' – det som även biskopar, präster och diakoner i många andra kyrkor bär. Som en randanmärkning reagerar jag på att pastorer och diakoner använder dem olika. Diakonen ska ha den korslagd över höften och pastorn ska ha den rakt hängande. Här tror jag Equmeniakyrkan blandar bort korten. Så gör även Svenska kyrkan. Stolor hänger olika för biskopar, präster och diakoner. På en alba har prästen inte rakt hängadande stola utan den är korslagd på magen. Om vi däremot har ett s k räcklin kan stolan hänga rakt ner. Enligt mitt sätt att se det, borde samma sak gälla för diakoner. Annars är budskapet att biskopar och präster kan göra likadant ibland men aldrig diakoner.

Blått brukar annars i kyrkliga sammanhang vara Marias färg. Men jag
tror inte att Equmeniakyrkan tänkt så.
Detta var dock en liten utvikning. Det som är intressant är att vi verkar behöva kläder för att uttrycka oss. För Equmeniakyrkan är det viktigt att markera att det fortfarande råder valfrihet. Sofia Camnerin, som är biträdande kyrkoledare säger enligt Sändaren:
Det här är ett erbjudande .... Men man får göra precis som man vill under ordinarie gudstjänst. Full frihet råder.
Den blåa dräkten har valts, för att den finns hos metodisterna. När Equmeniakyrkan bildades, var ju metodisterna en av tre samfundsbildare.

Så, vad vill jag säga? Egentligen bara fundera högt kring detta med kläder. Själv använder jag ju både prästkläder och akademisk dräkt. Det senare mer sällan. Skulle jag kunna klara mig utan? Kanske. Många kyrkor gör ju det. Men å andra sidan är det vackert. Däremot inser jag mer och mer att det är viktigt att fundera över sambandet makt/position och kläder. Den lila biskopsskjortan signalerar ju helt klart makt och position. Den svarta mantiljen på drottningen och prinsessan kanske kan sägas signalera underordning. Vad signalerar Equmeniadräkten? Jag vet inte riktigt.

Thursday, 7 April 2011

Om man inte syns i Kalmarposten finns man inte

”Om man inte syns i Kalmarposten finns man inte” sa någon till mig häromdagen. Det är en reklamtidning. Glad och gratis, står det på den. Hälften reklam och hälften en massa bilder från olika tillställningar. Kalmars svar på hänt i veckan. Idag står det att läsa om en ”Kunglig middag på residenset”. Var jag där? Nej, av bilderna att döma var jag inte det. Inte heller särskilt många andra medborgare. Var kungen där? Nej, inte heller kungen var där. Hur kan det då bli en kunglig middag? Hans dotter, Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) kronprinsessan Victoria med maken Hans Kungliga Höghet (H.K.H.) prins Daniel var där. Då blir det en kunglig middag.
Hade jag velat vara där? Kanske för 20 år sedan men jag blir mer och mer trött på hela monarki-prylen. De som var där var inte så många politiker, som man kunde trott. Landshövdingen förstås. Han var ju värd. Med hustru. Jag vet inte om de här Högvördigheter (H.H. och H.H.) eller bara mer vanliga. Det var mest folk från näringslivet. Av fotografierna i Kalmarposten kunde man inte se om det var några vårdbiträden eller parkarbetare, lärare eller arbetslösa. Mest glad är jag att ingen av mina kollegor var där.
Så frågan är: Är Kalmarposten glad och gratis? Gör den mig glad? Jo, för jag liksom övriga skattebetalare var säkert med och betalade den kungliga middagen. Alltså blir jag glad och för de inbjudna var den säkert gratis. Kalmarposten – glad och gratis!
Det är ju viktigt att de kungliga syns. Bara inte för mycket. Som för Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) drottning Silvia, som blev fotograferad av en alltför idog aftonbladsfotograf i New York, när hon var på shoppingtur med Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) prinsessan Madeleine. På hovets hemsida kan man läsa:
Vid ett besök i en affär under eftermiddagen måndagen den 4 april försökte Drottningen och Prinsessan att undvika en påstridig fotograf från svensk media. Fotografen tog inte hänsyn till deras vädjan om att inte bli fotograferade utan stod kvar i entrédörren till butiken. Drottningen upplevde fotografen som påstridig och valde då att gå ut genom en sidodörr till affären. Drottningen gick hastigt mot en parkerad bil för att undvika fotografen som sprang efter. Drottningen föll då olyckligt och skadade både sin fot och handled.
I Aktuellt eller Rapport häromkvällen fick aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, be hovets presschef, Bertil Ternert, om ursäkt. Hovets presschef, som inte gillar att media koncentrerar sig på de kungligas privatliv. Det borde skrivas mer om deras jobb. Men snälla nå’n! Anledningen till att vi fortfarande har en monarki är väl att det skrivs om dem. De sysselsätter ju massor med folk i veckotidningar och skvallerpress. Hela kedjan av journalister, fotografer, utdelning, försäljning mm. Utan dessa företeelser skulle ju jubileer, födelsedagar och kungliga bröllop bli ickehändelser. Jag kan inte tycka särskilt synd om Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) drottning Silvia. Jo, det var tråkigt att hon föll. Men själva mediedrevet är väl så att säga en del av paketet. Däremot är det synd om minderåriga barn, som måste växa upp i denna låtsasvärld. Det liknar faktiskt mest the Trueman Show och det är tragiskt.
Är jag republikan? Inte egentligen, men jag håller på att bli. Samtidigt kan man ju säga att monarkin är en liten miniatyr av världen. Några (läs vi materiellt rika) får gå på fest på bekostnad av alla andra. Alltså slår monarki-kritiken tillbaka mot mig själv. Alltså: som vanligt handlar det om att först sopa framför egen dörr. Men jag kan väl få vara kritisk mot monarkin också?