Konstitutionell monarki - omöjligt med tanke på Ojnareskogen!

Så är det mer eller mindre bevisat. Det är omöjligt att ha en kung, som inte får ta ställning politiskt. Jag läser följande på fältbiologernas hemsida om ett miljöpris, som kungen brukar dela ut:

WWF och Minplanet.se utser varje år Årets Miljöhjälte. Juryns val är fältbiologen Alva Snis Sigtryggsson /,,,,/ Kungen vägrade att dela ut priset och hovet säger att Ojnareskogskampen som Alva delvis fått sitt pris för är en för kontroversiell fråga. Om kungen väljer att inte dela ut priset för att inte ta ställning i frågan, så är ju det ett mycket större ställningstagande att välja att inte dela ut priset. Vinnaren utses inte av kungen utan av folk som röstat samt en jury.

Vad ska vi säga? Befria kungen! Självklart ska han, som alla andra medborgare, få ha en uppfattning om Ojnareskogskampen. Annars måste lösningen bli att han inte får han några som helst uppdrag eller positioner, där han kan tvingas ta ställning.

Säkert kan vi hitta ett system med någon form av statschef som får säga vad hon eller han tycker. Republikanska föreningen har på sin hemsida ett förslag till ny författning. Flera olika varianter antyds. Ett förslag är att välja en statschef genom allmänna val, där dels de politiska partierna kan nominera, dels nomineringsgrupper på minst 20 000 personer. Ett annat sätt skulle vara att helt enkelt välja en monark, som man gjorde på medeltiden. Ytterligare ett sätt att låta riksdagens talman få titeln statschef. För mig står det dock klart att nuvarande system inte håller.

Man kan läsa mer på minplanet.se eller Världsnaturfondens hemsida. (Som inte kommenterar att kungen avstod från att dela ut priset!)

Media som skriver om detta är bland andra: SvT, Aftonbladet och DN

Nordstjärneorden

För ett antal år sedan avskaffades det svenska ordensväsendet. Jag tror det var 1974. Om jag har fattat det rätt kan enbart utländska och statslösa personer få ordnar. Det är konungen som delar ut dem.
Nu har jag ju precis funderat högt kring min inställning till monarkin. Intressant nog kommer ett mejl från två sydafrikanska vänner, Maphuti och Calvin. De ska komma till Sverige i sommar. Men mejlet handlar om Calvins morbror, SR Makgetla, som tills alldeles nyligen varit Sydafrikas ambassadör i Sverige. I mejlet står:

... the King of Sweden, His Majesty King Karl XVI Gustaf, has awarded the Order of the Polar Star (Commander First Class), to Ambassador SR Makgetla during the Ambassador’s final farewell courtesy call on His Majesty at the Royal Palace in Stockholm on the afternoon of 30 March 2011.

Så nu har mina vänners släkting fått en utmärkelse, för sina år som ambassadör i Sverige. Vad ska jag säga? Det är ju roligt. Bara att gratulera. Och vem ska dela ut den? Såklart kungen.
Där fick jag för mitt republikanska fritänkande. (Men det är klart, det hade ju fungerat även om riksdagens talman delat ut utmärkelsen. Eller hur?)

Om man inte syns i Kalmarposten finns man inte

”Om man inte syns i Kalmarposten finns man inte” sa någon till mig häromdagen. Det är en reklamtidning. Glad och gratis, står det på den. Hälften reklam och hälften en massa bilder från olika tillställningar. Kalmars svar på hänt i veckan. Idag står det att läsa om en ”Kunglig middag på residenset”. Var jag där? Nej, av bilderna att döma var jag inte det. Inte heller särskilt många andra medborgare. Var kungen där? Nej, inte heller kungen var där. Hur kan det då bli en kunglig middag? Hans dotter, Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) kronprinsessan Victoria med maken Hans Kungliga Höghet (H.K.H.) prins Daniel var där. Då blir det en kunglig middag.
Hade jag velat vara där? Kanske för 20 år sedan men jag blir mer och mer trött på hela monarki-prylen. De som var där var inte så många politiker, som man kunde trott. Landshövdingen förstås. Han var ju värd. Med hustru. Jag vet inte om de här Högvördigheter (H.H. och H.H.) eller bara mer vanliga. Det var mest folk från näringslivet. Av fotografierna i Kalmarposten kunde man inte se om det var några vårdbiträden eller parkarbetare, lärare eller arbetslösa. Mest glad är jag att ingen av mina kollegor var där.
Så frågan är: Är Kalmarposten glad och gratis? Gör den mig glad? Jo, för jag liksom övriga skattebetalare var säkert med och betalade den kungliga middagen. Alltså blir jag glad och för de inbjudna var den säkert gratis. Kalmarposten – glad och gratis!
Det är ju viktigt att de kungliga syns. Bara inte för mycket. Som för Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) drottning Silvia, som blev fotograferad av en alltför idog aftonbladsfotograf i New York, när hon var på shoppingtur med Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) prinsessan Madeleine. På hovets hemsida kan man läsa:

Vid ett besök i en affär under eftermiddagen måndagen den 4 april försökte Drottningen och Prinsessan att undvika en påstridig fotograf från svensk media. Fotografen tog inte hänsyn till deras vädjan om att inte bli fotograferade utan stod kvar i entrédörren till butiken. Drottningen upplevde fotografen som påstridig och valde då att gå ut genom en sidodörr till affären. Drottningen gick hastigt mot en parkerad bil för att undvika fotografen som sprang efter. Drottningen föll då olyckligt och skadade både sin fot och handled.

I Aktuellt eller Rapport häromkvällen fick aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, be hovets presschef, Bertil Ternert, om ursäkt. Hovets presschef, som inte gillar att media koncentrerar sig på de kungligas privatliv. Det borde skrivas mer om deras jobb. Men snälla nå’n! Anledningen till att vi fortfarande har en monarki är väl att det skrivs om dem. De sysselsätter ju massor med folk i veckotidningar och skvallerpress. Hela kedjan av journalister, fotografer, utdelning, försäljning mm. Utan dessa företeelser skulle ju jubileer, födelsedagar och kungliga bröllop bli ickehändelser. Jag kan inte tycka särskilt synd om Hennes Kungliga Höghet (H.K.H.) drottning Silvia. Jo, det var tråkigt att hon föll. Men själva mediedrevet är väl så att säga en del av paketet. Däremot är det synd om minderåriga barn, som måste växa upp i denna låtsasvärld. Det liknar faktiskt mest the Trueman Show och det är tragiskt.
Är jag republikan? Inte egentligen, men jag håller på att bli. Samtidigt kan man ju säga att monarkin är en liten miniatyr av världen. Några (läs vi materiellt rika) får gå på fest på bekostnad av alla andra. Alltså slår monarki-kritiken tillbaka mot mig själv. Alltså: som vanligt handlar det om att först sopa framför egen dörr. Men jag kan väl få vara kritisk mot monarkin också?