Befriande bibelläsning

Ungefär så här läste jag i ett mejl jag fick inför vår konferens kring befriande bibelläsning:

Hur kan vi skapa ”safe spaces” för samtal när vi tycker olika eller har olika värderingar?

Det är en av våra utmaningar denna vecka. Att läsa bibeln tillsammans innebär att tillsammans läsa varandras liv. De som leder vår ”workshop” kommer från Brasilien. Arbetssättet är naturligt:

”See-judge-act”

Det börjar i det sammanhang vi befinner oss i. Kontexten. Vilka frågor bär vi med oss.

Genom att tillsammans läsa bibeln får vi höra Guds röst in i våra sammanhang. Ett sådant sammanhang kan vara ebola. På flygplatsen fick vi passera en värmekänslig kamera. Några i vår grupp plockades ut. De fick fylla i varsin blankett. Inte mer. Möjligen uppvisade de något förhöjd kroppstemperatur. Det hela skedde med bibehållen respekt för individen. Ingen stor uppståndelse. Så skönt. Min fråga blir: hur kommer det sig att Nordamerika, Västeuropa och Australien reagerar på ett helt annat sätt? Hur kan vi arbeta med denna viktiga fråga med hjälp av bibeln?

Vid ankomsten till Nairobi kontrollerades vår hälsa. På ett respektfullt sätt.

Vi har i stort sett bara hunnit presentera oss. Vi är 22 stycken och vi är födda i eller bor i Uruguay, Brasilien, Sydafrika, Tanzania, Etiopien, Italien och Sverige. Det verkar vara en dynamisk grupp.

Vid middagsbordet igår frågade jag några andra präster hur det var med deras kunskaper i grekiska? Vi hade nog alla önskat att vi kunde mer, för att kunna läsa nya testamentet på grundspråket. (Två av deltagarna är dock proffs och undervisar i nytestamentlig exegetik. En i Peitermaritzburg, en i Makumira. Vid bordet satt en person, som jag också frågade. Då drog han upp sin tröjärm och visade en tatuering på överarmen. På grekiska! Touché!

γνῶθι σεαυτόν

Sentensen betyder: Känn Dig själv och fanns ingraverad i portalen vid ingången till oraklet i Delfi. Vad jag förstår har han läst mycket filosofi. Också ett sammanhang. En kontext. Vad betyder det för oss som kristna, att nya testamentet skrevs i en värld, som dominerades av grekiskt tänkande?

Efter att ha börjat dagen med en löptur är det snart dags för frukost. Det blir en fin dag!

Ebola

Jag vill skriva några ord om Ebola. Inte för att det verkar finnas något känt fall av Ebola i Sydafrika. Tvärtom tas olika steg för att stoppa viruset vid gränsen. En sådan åtgärd är införandet av s k thermal scanners på O R Tambo (den internationella flygplatsen i Johannesburg). De känner av personers kroppstemperatur. M a o uppmärksammas om någon har feber. Detta rapporterar nättidningen The Indian Express.

Själv fick jag ett mejl från en kollega här i Sydafrika – varför vet jag inte. Den innehöll information om hur vi kan skydda oss mot smittspridning. Lite överdrivet i den sydafrikanska kontexten. Dessutom gillade jag inte alls bilderna. Här kommer ett exempel:

Självklart måste de som vårdar människor som smittats med Ebola
vara oerhört försiktiga. Samtidigt är det våra medmänniskor vi talar om.
Svårt! När jag ser denna bild känns det som att den sjuka personen
i stort sett betraktas som redan död.

Risken är ju att stigmatisering av smittade och deras anhöriga kommer som ett brev på posten.

Anledningen till att jag skriver är att situationen är ytterst allvarlig i de länder där utbrottet skett. I de västafrikanska länderna Liberia, Guinea, Sierra Leone och Nigeria misstänks 2 615 personer ha avlidit hittills. 1 528 av dessa har bekräftats. Enligt uppgifter jag sett rapporterades 1 297 nya fall bara i Liberia förra veckan. Det är den största siffran på en vecka sedan epidemin bröt ut denna gång i Mars 2014.

Ett annat bekymmer är att många hälsoarbetare smittas och dör p g a brist på skydd. I Liberia har 67 hälsoarbetare avlidit sedan utbrottet i mars.

Världshälsoorganisationen (WHO) har förklarat att detta är ett 

extraordinary event

Läkare utan gränser (MSF – Medecins Sans Frontieres) understryker situationens allvar men menar att det inte räcker bara med att WHO uttalar sig.

Declaring Ebola an international public health emergency shows how seriously WHO is taking the current outbreak; but statements won’t save lives.

MSF  vädjar till omvärlden att fler ska engagera sig. Själva har MSF uttömt alla sina resurser:

MSF currently has 66 international and 610 national staff responding to the crisis in the three affected countries. All our Ebola experts are mobilized, we simply cannot do more.

Svenska kyrkan stödjer också arbetet genom ACT-alliansen. Framför allt i Liberia. Läs mer här.

För mig är det viktigt att uppmärksamma en situation, som för många av våra medmänniskor, är ohållbar.