Försoning
Carl-Reinhold Bråkenhielm talade om försoning ur tre
perspektiv: ontologiskt, figurativt eller formativt. Med det menas (förenklat) att
vi kan diskutera vad försoning är, hur den uttrycks eller hur vi lever försoning
i våra liv.
Hanna Stenström fokuserade på hur försoning i framför allt
Nya Testamentet inte bara handlar om offer utan om mycket annat. En stor del av
hennes föreläsning rörde sig ändå om just offertanken.
I eftermiddag ska Ulrika Fritzson prata. Det blir nog mer
praktiskt. Hon forskar om försoning i praktiken, på fängelser. Mellan offer och
förrövare. Hon har t ex intervjuat människor i Sydafrika, som är med om detta.
Själv lyssnar jag också på en annan våglängd. Hur kan
försoning gestaltas på vårt utbildningsinstitut? Förra veckan skrev KyrkansTidning om att det finns missnöje med ledningen. Jag vet att det också finns
andra berättelser. Både bland lärare, övrig personal och studerande finns olika
upplevelser. Hur kan försoning se ut hos oss?
Förstås hoppas jag mycket på det Ulrika ska säga. Sydafrika
är och förblir en förebild. Inte minst för att människor tror och hoppas trots
att så mycket går på tok. Sydafrika är inte en perfekt förebild utan en genuin.
2 comments:
Anders,
Först och främst, roligt att läsa din blogg.
Det var en givande och bra dag. Den inneboende systematiska teologen spann som en katt och ville bara ha mer. Stenströms bidrag gav mig särskilt mycket.
Allt gott
Björn
Så roligt, Björn. Ja, vi behöver absolut jobba mer med vår teologi och inte minst hur den omsätts i praxis. Vi hoppas att detta är precis vad som kommer att ske när Leif leder passet kring det liturgiska gestaltandet av försoning.
Roligt att Du uppskattar mig blogg!
Post a Comment