I söndags var det
domssöndag. En söndag med dåligt rykte. Dom. Låter obehagligt. Då bör vi minnas
att en dom kan vara antingen friande eller fällande.
Själv var jag med
i S:ta Birgittakyrkan i Knivsta och sjöng J. S. Bach’s Kantat 140 i översättning av
Per Block. Som också var med och sjöng. En del av texterna talar om en helt
annan slags domssöndag. Hör här t ex:
Vakna upp,
din stund är inne,
hör ropen högt från murens tinne!
Vak upp.
Du stad Jerusalem!
Världens natt är långt framliden
Snart gryr en dag den nya tiden.
Med andra ord
handlar det om förändring och möjlighet till något nytt.
Vilket passande
budskap. Är inte ”världens natt långt framliden” i vår tid, liksom i många
andra tider. Med krig på många håll i vår värld, människor som tvingas på
flykt, klimathot av sällan skådat slag. Ett Europa, som stänger sina gränser.
Är inte domssöndagens rop från murens tinne, ett rop till Europa att vakna upp?
Bach’s kantat
beskriver det nya som ett bröllop. Och beskrivningen är oerhört sensuell.
Brudgummen, Jesus, säger till sin brud, som är kyrkan. Som är öppen för alla
människor, som längtar efter befrielse. Som även öppnar sig mot hela skapelsen,
som även den längtar efter befrielse.
Så kom nu in till mig,
du min utvalda brud,
av evighet bestämd att bo med mig hos Gud!
Smyg tätt intill min barm,som ett sigill av guld med dyrbar kedja!
Ditt sorgsna hjärta vill jag glädja.
Glöm bort, du kära, världens gråt och larm,
allt tungt du haft att bära!
Kom, vila på min vänstra arm!
Min högra arm skall dra dig nära.
Allt tungt du
haft att bära! Ja, det är ett befriande ord. Gud förstår att vi ofta har det
svårt. Vi får komma in i Guds famn och vila.
Igår hade
Kyrkans Tidning ett helt uppslag om min arbetsplats. Svenska kyrkans
utbildningsinstitut. Idag blev det klart att jag blir ordinarie lärare från årsskiftet. Uppslaget i Kyrkans Tidning handlar om problem med arbetsmiljön. Något som berör studerande, personal, ledning. Det är många som kan känna
igen sig i orden:
... allt tungt du haft att bära!
Det är min
förhoppning att även i denna begränsade kontext domssöndagen kommer med
befrielse.
På söndag börjar
det nya kyrkoåret. Med nya möjligheter. Jesus visar vägen, genom att komma
ridande på en vanlig åsna. Jesus är en ledare som kommer i ögonhöjd.
Det är vi många
som gläder oss över i vår värld. Hur vi än definierar vårt genus får vi möta
Jesus som en brud möter en brudgum. Både på domssöndagen och på första söndagen
i advent.
No comments:
Post a Comment