Yngsta dottern är au pair i USA. Platsen är Somerville i Greater Boston. Massachusetts. Hon skrev på för ett år men familjen ville förlänga och så fick det bli. Nu ingick i överenskommelsen att dottern skulle få åka hem i september för släktträff, som blev släktträff + begravning. Så skedde också. Planeringen var tajt. Dottern landade en onsdag på Arlanda och hade dagen efter tid på USA’s ambassad för att söka nytt visum. Men ambassaden ändrade tiden till fredag. Det hanns dock med. Avgiften för viseringen betalades av undertecknad dagarna innan på bank och kvittot skickades med rekommenderat brev till äldsta dottern i Stockholm, som hämtade ut detsamma.
Hem kom så alla ätteläggarna och både släktträff och begravning kunde äga rum enligt planen. Några dagar på hemmaplan blev det också (fast en enveten förkylning var en oönskad smolk i bägaren).
Så väntade vi ivrigt i morse på posten, där avin skulle ligga. Avin från posten som berättade att ett rekommenderat brev från USA’s ambassad fanns att hämta på Statoil. Posten kom efter lunch. Men någon avi fanns inte och därmed inte heller något rekommenderat brev. Sökning på internet med hjälp av numret på försändelsen gav inget resultat. Och brevet fanns ej på Statoil (eller Frendo, som butiken nu heter).
Om inte försändelsen kom fanns ingen mening att åka till Uppsala, för att imorgon lördag gå på planet mot USA. På den biljett som redan bokats. Många frågor: Skulle det gå att boka om flygbiljetten från Kalmar? Skulle det gå att boka om återresan till USA? Vad skulle värdfamiljen i USA säga om försenad ankomst till jobbet? (Här ska inflikas att värdfamiljen enligt tidigare överenskommelse stått för biljetten och fått veta att ambassaden alls icke kunde garantera handläggning av visumansökan på en vecka utan snarare 10 arbetsdagar. Så skulden borde hursomhelst aldrig kunna hamna på dottern. Men ändå!)
Då uppstår en otålighet, för att inte säga otillfredsställelse hos fadern. Samtal rings. Bland annat till Kalmarposten, där en dam vid namn Kajsa glatt meddelar att Kalmarposten inte är posten i Kalmar. Vid nästa samtal, till posten i Kalmar, lämnas besked att de ringer upp. När de gör så, får vi veta att det rekommenderade brevet finns på Sandhamsgatan i Stockholm. Jag frågar om det finns ett telefonnummer. Klockan är nu halv tre. Får veta att Sandhamsgatan är ett brevbärarkontor och att det stängde kl 10. Jag får ändå numret och ringer ändå och får svar. Jo, brevet har varit där men är på väg till Karlavägen. Jag får ett nytt nummer men när jag ringer detta ges hänvisningston. Jag kontrollerar numret och ser att det nog saknas en siffra. Men vilken? Eniro och hitta.se ger inga ledtrådar. Jag ringer tillbaka till Sandhamsgatan. Inget svar!
Nu lägger jag numren bredvid varandra:
010-4360128Om jag lägger till en fyra (4) i det senare numret uppstår följande par:
010-360135
010-4360128Jag ringer och får svar! Jo, brevet finns. Personen jag pratar med har det fysiskt i handen. Nu är goda råd dyra. Den som ska hämta ut brevet måste ha dotterns ID-kort eller körkort, som finns i Kalmar. Jag ringer mellandottern i Uppsala.
010-4360135
Kan Du åka till Arlanda och hämta din systers körkort, åka från Arlanda till Stockholm och hämta ut ett rekommenderat brev och sedan fortsätta tillbaka till Arlanda och möta Din syster, som kommer 18.50?Jag sätter mig i bilen, för att åka till flygplatsen i Kalmar. Kan jag be någon, som ska flyga till Stockholm 15.15 att ta med körkortet och lämna det till mellandottern? Allt detta händer samtidigt som vi pratar med postkontoret på Karlavägen. Då får jag veta att det finns en Coop Nära-butik bredvid som också är utlämningsställe för brev och som har öppet till 20.00. Brevet kan bäras över till denna butik. Ny information. Ny strategi!
Alltså:
Dottern sitter nu på flyget mot Arlanda. Hennes resväska är incheckad som trapp-bagage, så att hon slipper vänta vid bandet. Förbeställd taxi väntar med extrabeställd namnskylt i ankomsthallen. Om tiderna hålls anländer hon 18.50, stiger in i taxin senaste 19.10 och har då max 45 minuter till Coop Nära på Karlavägen 102, dit hon anländer och kvitterar ut sitt brev. Taxin väntar utanför och kör sedan mot Stockholm C, där det går tillräckligt många tåg till Uppsala, för att kunna komma till mellandottern innan det blir alltför sent.
Nu kan vi inte göra så mycket mer. Annat än att be, förstås! Och det är vad jag gör! Hoppas återkomma senare ikväll med en kortare bloggpost. En bloggpost med positivt innehåll.
1 comment:
Ja vet, jag vet: Du skall icke missbruka Herrens namn...men nu kan jag bara säga: Du Gode Gud.
Post a Comment