Wednesday 27 June 2012

Afrika i Massachussets

För ett halvår sedan var näst äldsta dottern i Sydafrika. Med sig hem hade hon en del tidskrifter. Bland annat en som heter: The Africa Report 2012. Mycket intressant läsning. Jag har med den på resan, för att ta till mig all information om samtliga Afrikas stater och mycket mer. Ett par sidor i magasinet har rubriken:
Dining out. Five great African restaurants in the diaspora.
De ligger i Beijing, London, São Paulo, Paris och Boston. Den sista heter Karibu Restaurant. Vi bara måste ju besöka denna restaurang. Fast det visade sig att den inte låg i Boston, utan i Waltham. Nu ligger visserligen Waltham bara några mil från Somerville, där yngsta dottern bor. Men pratar man med folket här så är Boston bara själva staden och resten ligger visserligen i närheten av Boston men är inte Boston mer än Sigtuna är Stockholm. Alltså bor yngsta dottern i Somerville, Massachussets. Möjligen i Greater Boston. Eftersom det inte skulle bli så enkelt att ta sig till restaurangen fick vi låna värdfamiljens bil och strax efter sju (vår tid) igår kväll klev vi in genom den oansenliga entrén. Vi gick fram till en disk, som mest likande en svensk matbespisning. VI anvisades ett bord och väntade där. Så kom en kvinna med huvudet (dock ej ansiktet) täckt och det visade sig vara den kvinna som tillsammans med sin man äger och driver restaurangen. Hon var förtjusande. Hon frågade om vi ville ha några samosa som förrätt. Vi tackade ja och in kom tre glas och en kanna vatten samt tre tallrikar med två samosas var. Utsökta! Därefter berättade vår värdinna om menyn. Den framfördes muntligt. Utan prisangivelser. Yngsta dottern beställde tre av rätterna och då sa kvinnan:
Jag plockar ihop lite av varje. Ni blir säkert nöjda.
Ja, tänkte vi. Säger hon det, så blir vi nog det. In kom en tallrik med matooke (mosad kokbanan) jordnötssås, cassava, spenat, ris, curry på nötkött och kanske något mer. Mycket gott. Inte starkt men välsmakande, När vi ätit färdigt bad vi om notan men fick då veta att vi först måste äta fruktsallad. OK. Fortfarande utan prisuppgift. Den var också mycket go och innehöll papaya, mango, passionsfrukt och melon. Nej, det var inte alls dyrt. Mycket prisvärt och framför allt väldigt annorlunda. Vi kände oss välkomna till Afrika – mitt i Massachussets. Karibu!

2 comments:

Elisabet Grönte said...

Läser med glädje era reseberättelser. Ni ser så härligt avslappnade ut! Mor o dotter: Er harmoni går genom bilden ut till oss läsare o kära Moruti även du går genom rutan. //Elisabet

Anders Göranzon said...

Tack, Elisabet. Ja, vi har det oförskämt bra och det är fantastiskt att upptäcka ett nytt land genom ett av sina barns ögon. /Anders