Birgittakyrkan – nästan mitt i Berga

Förra året brann en del av Berga Centrum. Det ledde till att Berga-kommissionen bildades, där min kollega Kristina Rosenquist och kyrkorådets ordförande, Victor Ramström, deltagit. En av punkterna på visionen om ett förnyat Berga var att ordna en marknad. Berga Marknad! Det var idag det var dags. Vädret var gott. Mycket vind, nästan inget regn. Solen var närvarande.

Jag låste upp kyrkan vid 8, för att släppa in Hanne, som skulle börja bre mackor till marknadscaféet. Sedan gick jag upp till Berga Centrum och träffade marknadsgeneralen, Ulf Berg, och ett antal redan aktiva marknadsfixare. Det var ingen knallemarknad. I stället bord för loppis, en scen för underhållning, lotterier mm. Kl 10.30 började vi marknadshögmässan med mycket sång. Nej, det ramlade nog inte in särkskilt många marknadsbesökare, men så ligger ju kyrkan en liten bit från Berga Centrum. God atmosfär och framför allt var meningen att vi skulle avsluta högmässan med att gå i procession till Berga Centrum. Som vanligt avslutade vi med orden: Visa oss Herre, din väg. Och gör oss villiga att vandra den.

Under psalm 89 – Se, jag vill bära Ditt buskap, Herre …. Vandrade säkert 70 personer upp till Berga Centrum. Först kyrkorådets ordförande med korset. Vi hade sjungit psalm 398: Vi reser ett tecken, rättvisans tecken … och det gjorde vi nu. Sedan Karolina och Victoria med ljus och så kören och kyrkfolket. Jag hade mässhake i guld. Marnadsgeneralen gick med sista biten. Det var hans förslag. Fint! En av sångerna från scenen hämtades från Sondomässan. Från Zimbabwe. Medan vi sjöng: Herren frid vare med dig … gick jag runt framför scenen, tog människor i handen, tittade in i deras ögon och sjöng: Herren frid vare med dig! Mäktigt. Först då fick jag klart för mig att vi borde gjort detta tidigare. Men något har legat för. Det har inte varit svårt att komma in i församlingen men jag har haft svårt att hitta kanalerna in i samhället och stadsdelen. Branden var en i alla avseenden oönskad händelse och inget att romantisera över. Men samtidigt verkar det som att något nytt kan födas ur askan. Fågel Fenix! Helt klart känner jag efter 6 år många människor. Men det har inte funnits särskilt många tillfällen under dessa år, som gett samma känsla som förmiddagens upplevelse. Ett hundratal personer letade sig in i Ulfåsasalen och vårt marknadscafé, där trogna Hanne och Kerstin arbetade under ledning av Eje. En fin dag i Birgittakyrkan och en fin dag i Berga.