Fastan – tankar

Fastan är en tid att avstå. Så tänker vi oss den moderna innebörden i ordet ”fasta”. Att avstå från mat. Ofta med syftet att gå ner i vikt eller bara må bättre.
Ordet kommer så klart via religionens värld. I de flesta religioner förekommer fasta. För att koncentrera sig på något viktigt. Fastan kan vara en period under året eller något en enskild eller grupp gör spontant.
Fastan, som jag upplever den, är en tid för koncentration. I advent 2010 tog jag i en bloggpost hjälp av bilden att gallra. Det känns viktigt att få gallra bort sådant i livet som stör det viktiga. Och min upplevelse är att det finns mycket att gallra bort. Det behöver inte vara negativa saker eller företeelser. (Det kan vara det). Men livet kan bli så fyllt av det myckna att det inte går att se vad som verkligen är väsentligt.
En annan bild kan vara att rensa ogräs eller beskära. Det känns lite mer brutalt och kan ibland behövas. När det gäller mitt arbete som arbetsledare skulle jag kanske hellre tänka i termer av att beskära. Inte så att jag ska beskära något själv. Tillsammans med förtroendevalda, arbetskamrater, församlingsbor osv vill jag vara med och beskära församlingsträdet. Inte för att det ska bli mindre utan för att det ska kunna växa och framför allt bära frukt.
Tyvärr blir det ofta för lite tid med att beskära församlingsträdet. Vi vill gärna se nya grenar och kvistar växa. Det kan vara positivt. Men erfarenheten säger att vi har lättare för att lägga till än för att dra ifrån.
Sedan finns det ett annat träd i mitt arbete, som visar sig ännu svårare att beskära: sammanträdet! Det kan bli en hel skog. Som alla vet kan det bli så att man inte ser skogen för alla träd.
Så både i den egna livet och i arbetslivet känns fastan välkommen och viktig. Ja, livsavgörande.