Ibland skriver jag insändare. En del skickar jag in. Ibland blir de publicerade. Häromdagen skrev jag följande. Har inte orkat skicka in den. Då kan jag ju publicera den på min blogg, så får kanske någon läsa den i alla fall.
Vad är meningen?
När jag läser på Svenska kyrkans hemsida om vuxenkatekumenat, vuxenvägen till tro, och klickar på ’lästips’ får jag en smärre överraskning. Det finns bara två lästips, för den som, genom vuxenkatekumenatets form, vill hitta in i kyrkans liv. De två lästipsen är ’Om Jesus' Författare: Jonas Gardell Norstedts förlag, 2009 och ’Om Gud' Författare: Jonas Gardell Norstedts förslag, 2003.
Några frågor anmäler sig: Är detta de enda tänkbara böckerna? Är Jonas Gardell att betrakta som den enda representanten för Svenska kyrkans syn på hur en vuxen kommer till tro? Jag har läst båda böckerna, och delvis tycker jag att de är bra. Men det blir så ensidigt, om bara Jonas Gardell ska ha tolkningsföreträde. Dessutom blir jag trött på hans ojämnhet. På den blogg, som härbärgeras av Aftonbladet och som lovprisas av Helle Klein, på hennes blogg, med orden:
’Jag älskar hans komik. Liksom hans teologi.’
skriver Gardell om själslig otrohet:
'Jag skulle bli mycket ledsen om Mark var själsligt otrogen. Om han däremot skulle råka doppa veken i fel gryta bryr mig inte alls.’
OK, jag fattar att det är ett blogginlägg och ska tolkas som ett sådant. Men teologin bakom påståendet måste väl ändå kunna granskas. För mig verkar det som om Gardell skiljer mellan själslig och kroppslig otrohet. Jag håller inte med om den distinktionen. Kropp och själ hör väl ihop? Håller Helle Klein med? Och vad säger de inom Svenska kyrkan, som ger lästips på hemsidan, för dem som söker en vuxen väg till Kristen tro? Kanske ska jag bara vara tacksam att de inte länkade till Gardells Aftonbladsblogg.
3 comments:
Gardell kanske är libertinistisk gnostiker?
Jo, gnostiker tror jag att han är. Vad vi nu menar men det, för det verkar vara ett av de här orden vi använder lite vårdslöst. Jag hittar en sida som återger Nordisk familjebok som skriver om den libertinistiska gnosticismen:
' ... materiens, mörkrets öfvervinnande genom befrielse från alla traditionella mänskliga meningar och lagar (se Karpokrates, en berömd gnostisk lärare i Alexandria under förra hälften af 2:a årh.) eller genom obegränsad hängifvenhet åt köttet (däraf namnet libertinistisk gnosticism)och egendomskommunism, äfven i fråga om kvinnor (se Karpokrates' son Epifanes, se d. o., och omkr. år 200 prodikianerna - så kallade efter sin lärofader egyptern Prodikos -, som på sina sammankomster måste uppträda nakna)'.
Ja, kanske är något av detta vad Jonas Gardell förespråkar. Vad skulle kyrkomötet säga? Kanske har Jonas Gardell och Jacob Zuma en del gemensamt, sina olika sexuella läggningar till trots. Hur harmonierar libertinismen med en AIDS-pandemin? Visst, det finns ju kondomer, men är detta det enda?
Jag tycker du ska skicka in din insändare. Jag tror den kan väcka debatt.
Post a Comment