Tittade som vanligt på TT's hemsida och första nyhet imorse var:
Kyrkopolitiker dömd för våldtäkter.
Många stora tidningar har med det i sina nätupplagor. T ex Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Bedrövligt och tragiskt. Handlingarna värda att fördöma!
Men varför står det att människan är kyrkopolitiker? Har det med saken att göra? Jag gör några reflektioner:
1) Det brukar ofta kittla när det är en präst som förknippas med sex. Eller en polis med våld. Eller en vänsterpartist med skattefusk. Osv. Det får vi kanske stå ut med. Kyrkopolitikern får väl räknas in under detta att kopplingen till kyrkan gör handlingarna extra klandervärda.
2) Är det eftersom kyrkovalet ligger ganska nära i tiden som TT har med bestämningen kyrkopolitiker? Kyrkovalet kallas ju det glömda valet. Eftersom TT använder begreppet kyrkopolitiker i en rubrik kan man kanske sluta sig till att valet inte är helt glömt. Att folk förväntas känna till och även ha associationer till denna titel.
3) I de korta artiklarna ställs vissa frågor om mannen kan sitta kvar som förtroendevald i Svenska kyrkan (för så heter det väl egentligen). Han hävdar att han dömts mot sitt nekande och tänker överklaga. Min undran är: Finns det regler för detta? Kan man vara förtoendevald i Svenska kyrkan, bli dömd för allvarliga brott, och ändå sitta kvar? Vem ska i så fall avsätta mannen? Nomineringsgruppen? Kyrkorådet? Och nästa fråga: Finns det förlåtelse att få, om han är skyldig? (Jo, det tror jag. Frågan är om han kan förlåta sig själv! Så tyder jag Jesu ord i Lukas 17:2 om vad som vore bäst för en som förleder barn:
Det vore bättre för honom att ha sänkts i havet med en kvarnsten om halsen än att kunna förleda en enda av dessa små.
Min enkla tanke är att den som har våldtagit ett barn och inser vidden av handlingen, skulle må så dåligt att det kändes som om det vore bättre att ha varit död.
Men nu har vi inte dödsstraff i Sverige och jag vill inte införa det. Jag tror inte heller Jesus hade velat ha dödsstraff. Jag tror att man ska dömas till fängelse och att man där ska få vård. Jag tror också att kyrkans uppgift är att förmedla förlåtelse, till den som ångrar sig.
4) Detta att TT lyfter fram mannens kyrkliga uppdrag, kan det ingå i en allmän trend i samhället, att motarbeta Svenska kyrkan? (Nu är jag ute på hal is - det vet jag!) Själv har jag i stort sett bara positiva erfarenheter av media. Men jag vet ju att andra upplever att åtminstone de stora medierna på något sätt gillar att lyfta fram en negativ bild av Svenska kyrkan.
Anledningen till att jag tar upp denna fråga är att jag tror media missar poängen i denna händelse, genom att fokusera på kopllingen till kyrkan. Det hemska tycker jag nämligen är att en morfar eller farfar våldtar sina barnbarn. Varför betonas inte den sidan?
Och varför lyfts in barnens situation fram? De är ju de stora förlorarna. Istället fokuseras kring att mannen är engagerad i kyrkorådet. Jag kan inte riktigt se att det är det mest upprörande. (Även om det också är upprörande!)
6 comments:
Du skriver;
"Det hemska tycker jag nämligen är att en morfar eller farfar våldtar sina barnbarn."
Och det håller jag verkligen med om. Att mannen är kyrkopolitiker och skulle det därför vara allvarligare för att man förväntar sig mera av en kyrkans man? Det är som kopplingen mellan sk. organstölderna och rabbiner.
Tycker det verkar vara rätt vanligt att präster/biskopar eller andra högt uppsatta män i kyrkan pillar på småflickor/småpojkar.
Att människan missbrukar sin förtroenderoll har med saken att göra.
Huvudsaken är ju att han våldtagit sna barnbarn, men det spelar faktiskt roll vad han arbetar med, då han ingett förtroende.
nej, alla religiösa fanatiker verkar ha en och annan skruv lös.
Malin> Jag kan hålla med dig om att en religiös fanatiker kan ha både en och två lösa skruvar. Men att vara förtroendevald inom kyrkan är rätt sällan synonymt med att vara just religiös fanatiker. Har hittills inte stött på en enda religiös fanatiker, trots att jag känner rätt många "kyrkopolitiker".
Jag tycker, att det är oförsvarligt att en vuxen, oavsett släktskap, yrkesroll, troende eller inte troende utsätter barn för övergrepp.
Men tyvärr förekommer det alltför ofta.
Det här med att man skriver ut titel känns mer som - titta vad han gör, som är polis, så gör minsann inte jag och jag är bara bonde.
Alla vet nog vad som är tillåtet eller inte tillåtet!
- Alltså tycker jag att TT har fel vinkling
Det behöver komma mer artiklar skrivna ur barnets synvinkel istället. Får de någon vård, kan de förlåta osv? Vilket känsloliv får de som vuxna?
Många viktiga frågor, Moruti! Och verkligen inte lätt att svara på. Relationen morfar/farfar o barnbarn känns viktigare, men är troligen mer tabu att ta upp.
Att någon missbrukar ett förtroende känns relevant, särskilt när det gäller en ideburen organisation (så länge kyrkan är politikerstyrd säger jag "organisation"). Idag läste jag om en präst som varit full när han lett en begravning - hur ska det kunna gottgöras för de anhöriga?
Min åsikt är att allt för mycket tystats ner allt för länge inom kyrkan. Därför tycker jag det är bra när man skriver ut att det handlar om en kyrkopolitiker, präst, konfirmandledare osv.
Jag skulle välkomna ett samtal om glappet mellan budskapet (och då menar jag berättelsen om Jesus, inte det som höga herrar bestämt runt fyrkantiga bord genom århundranden) och verkligheten. Visst, präster, kyrkopolitiker osv är vanliga människor, men har man tackat ja till de uppdragen är det enligt min mening OK att ställa högre krav. Troligen en kontroversiell åsikt.
Jag talar av egen erfarenhet!
"40 år i öknen jag vandrat"
Post a Comment