The unrest continues ...

The guns are probably paint ball guns, with plastic bullets.

Friday an e-mail was sent out to lecturers and others from the Executive Director: Corporate Relations. The message was clear. Due to unrest all lectures are suspended the next week. We will only resume on Monday 23 February.

This is of course not good. Those students who have paid there fees will have lost two full weeks. I do understand that students who are protesting often have reasons. Many of them don’t have funds to pay either debts or new fees. I guess some have used money for other reasons but I have no reason doubting that most of them really struggle.

It is still not good. Not for them, not for the others and not for the University. And not for the country!

But of course the Executive Director has reasons. On Thursday I met these security guards. And yes, I asked for permission to take a picture. In the guns they have rubber or plastic bullets. But still, their presence shows that the situation is tense.

This means I have will have an extra week for preparations and academic writing. I can definitely make use of that.

But it is still not good.

Strike

Good morning,

Risk Management has just informed us that a student strike had  been mobilised on the main campus and that we must be on red alert.

Kindly inform all staff.

Regards,

This e-mail came at 8.53 am but I was already at campus and found out by myself. I was going to participate in a lecture in Systematic Theology. We are three colleagues co-teaching the module. I was there to introduce myself.

When I arrived on campus I saw a few of the students and asked why they were standing outside. They told me that the doors to the lecture rooms had been locked by security.

One of my colleagues then told me about an e-mail that we received yesterday. It was from management about student funding. Apparently some students are in depth. University wants them to pay at least 50% but the students only want to pay 30%. Negotiations broke down yesterday and hence the strike. More experienced teachers understood that this was going to happen, when they got the e-mail yesterday, which did not speak about any strike. But had contained this sentence:

It should be emphasized that not all students who require funding can be funded
through the limited resources available.

So, the only thing I could do this morning was to go home. We’ll see if there will be classes tomorrow. Hopefully it will.

The door to room NAB 221 was closed ...

... and most of the students on their way home,

Svenska kyrkan, Palestina och Israel

Funderar mycket över situationen i Israel – Palestina. Eller Palestina – Israel. Går det att ha en balanserad uppfattning? Går det att förstå båda sidor och inte ta ställning? Tveksamt.

För många år sedan lyssnade jag till Håkan Sandvik, när han talade vid en samling under den årligen återkommande Fredshelgen i Aneby. Jag minns att han sa ungefär såhär:

Jag har förståelse för både Israeler och Palestinier och har vänner på båda sidorna. Men jag kan inte dela mitt hjärta och det bultar för Palestinierna.

Det är inte troligt att jag citerat helt rätt. Jag är också tveksam till om inte ett hjärta kan klappa för båda sidor i en konflikt. Är det inte det som gör att barn i separationer ofta har det så svårt? Men i sak förstår jag och lutar åt att hålla med Håkan. Varför jag gör det, vill jag utveckla nu.

Ojämlika maktrelationer har alltid intresserat mig. Finns överallt. Hierarkier och strukturer. Ibland nödvändiga. Exempelvis kan inte en brandkår i utryckning fungera om alla ska få vara med och tycka. Räddningsledaren bestämmer i skarpt läge.

Maktordningar måste kunna ifrågasättas och för mig känns det viktigt att ställa frågan vem som är i underläge. När det gäller konflikten i det Heliga landet är svaret kanske inte helt enkelt.

Min lekmannamässiga analys säger mig att staten Israel i nuläget har mest makt och att palestinierna på västbanken och i Gaza är i underläge. Israels makt är dock beroende av stöd från väst, framför allt från USA. Om detta stöd skulle dras undan, skulle maktbalansen snart komma att ändras.

Om vi ponerar att detta skulle ske och de krafter som vill utplåna staten Israel och dess invånare fick övertaget, tror jag att sympatierna snabbt skulle skifta fokus. Även mina.

Men just nu framstår det som om palestinierna ligger under.

Detta är ett sätt att se på saken. Ett annat är att fråga:

Vem har rätt? Eller: Vem var där först?

Här blir det omöjligt att svara och jag avstår därför från det.

Det pågår teologifestival i Uppsala. Inbjuden att tala och predika, är den palestinske prästen Mitri Raheb. Arrangörerna får skarp kritik i DN idag av prästerna Annika Borg och Johanna Andersson. De menar att Raheb står för hatpropaganda mot staten Israel och så kallad ersättningsteologi (som i korthet betyder tanken att kyrkan övertagit det judiska folkets roll).

Jag vill inte ge mig in i debatten i sak, eftersom jag varken träffat Raheb eller läst något han skrivit. Jag vill enbart göra en reflektion utifrån ett av Annika Borgs och Johanna Anderssons argument. Jag citerar debattartikeln i DN:

I en föreläsning från 2010, under konferensen Christ at the checkpoint i Betlehem, går Mitri Raheb ännu längre och menar att palestinier som han har en dna-gemenskap med de bibliska förfäderna, något judarna/israelerna inte har:
”Jag är säker på att om vi gjorde ett dna-test på David, som var från Betlehem, och Jesus, född i Betlehem, och Mitri, född tvärs över gatan från den plats Jesus föddes, så är jag säker på att dna skulle visa att det finns ett spår. Medan om du tar kung David, Jesus och Netanyahu så skulle du inte få något, eftersom Netanyahu kommer från en östeuropeisk stam som konverterade till judendomen på medeltiden.”

För mig är det osmakligt att dra in DNA. Till och med ovärdigt. Men uttalar sig inte Raheb om Netanyahu som person och inte om judarna som grupp? Därför är det inte helt riktigt när Annika Borg och Johanna Andersson skriver att Raheb menar att

... palestinier som han har en dna-gemenskap med de bibliska förfäderna, något judarna/israelerna inte har.

Hans argument är ju att Netanhyahu inte har det, eftersom han kommer från Östeuropa.

Och kanske, detta är en misstanke jag har, kan hans argumentation vara ett svar på något som sagts utav en person som använt samma argument för att stödja det judiska folkets historiska rätt till landet. Jag vet inte. Men jag delar kritiken som förs fram i DN-artikeln att detta resonemang inte är tilltalande. Det är knappast heller konstruktivt.

Men jag menar att biskop Åke Bonnier uttrycker saken bättre, när han på sin facebook timeline skriver:

Har just läst Annika Borg och Johanna Anderssons kritiska artikel på DN-debatt (http://www.dn.se/…/svenska-kyrkan-talar-med-kluven-tunga-o…/). Jag måste säga att jag är kritisk till Mitri Rahebs teologiska tolkning. Jag har lyssnat till honom i Betlehem och jag har samtalat med honom och jag har svårt att förstå denna ersättningsteologiska hållning. Biskop Munib Younan som är evangelisk luthersk biskop i det Heliga landet och Jordanien samt ordförande i Lutherska världsförbundet är mycket mer nyanserad och samtidigt skarp. Man måste skilja mellan det judiska folket och israelisk politik. Det senare måste man kunna kritisera liksom palestinsk politik, svensk politik och annan politik därför att man ogillar den aktuella regeringens politiska hållning. Samtidigt är det svårt att helt och hållet förstå den lokala situationen i både Israel och Palestina när en inte själv lever i det lokala sammanhanget. Vad som nu är viktigt är att vi som kristna i Sverige tydligt står upp mot all antisemitism och därmed också ersättningsteologioavsett hur den kommer till uttryck och oavsett vilka som ger röst åt den. Om detta har jag skrivit i mitt senaste blogginlägg:

André Brink R I P

My wife just phoned and told me that André Brink passed on yesterday. I also read it in Mail and Guardian. A famous South African novelist and playwright, who wrote in both Afrikaans and English. I remember how his books touched me in 1981-82 when I spent a year in Cape Town. Books like:

An Instant in the Wind

Rumours of Rain

A Dry White Season

A Chain of Voices

We listened to him at the University of Western Cape in 2010. I wrote a blog post about the occasion. (In Swedish, though!)

He has meant a lot. To many. Also to me.

R I P

Twitter is already full of the news.

Samernas nationaldag idag

Länken till denna sång ges om Du klickar här.

Läser på Aftonbladet om 9 skäl till att uppmärksamma Samernas nationaldag. Spännande. Bland annat upptäcker jag en artist, som jag tidigare inte hört talas om. Hennes namn är:

Sofia Jannok

Hon sjunger sången

Snölejonninna

Jag har försökt leta efter texten. Internet gäckade mig länge. Kanske för att sången är så ny. Det verkar som den släppts idag. Men så hittade jag texten på facebook:

Jag finns visst, jag är feminist, miljöaktivist och pacifist
jag är skoterligist och egoist. jag är buddhist, jag tror på Jesus Krist Jag var här först inte sist Deala inte med mig som en rättstvist mellan ditt, mitt, rader på vitt, historiska lögner och påhitt Antirasist my ass när du inte ser från vem du snott all din cash Han, hon, hen, son av oss stal du landet en gång
Urfolkskvinna, snölejoninna, jag är regnbågen på din näthinna jag är allt det men jag är mer, mon lean queer, har funnits här i tusentals years
Hej minister, kan jag byta nåt ord fast du har så litet bord Det här rör faktiskt vår jord Vet du om att vi tar självmord för att vi är för små för att finnas för att det som rör få inte kan hinnas Kan du förstå, en vill inte försvinna när en levt så länge vidder kan minnas Är det demokrati när massan styr över såna som vi Jag vill vara fri, mer än inuti Är det nåt jag gör är det att höra hit
Urfolkskvinna, snölejoninna, jag är regnbågen på din näthinna Jag är allt det men jag är mer, mon lean queer, har funnits här i tusentals years.
Eamiálbmot, álo gávdnon, mon lean lejonváibmu garra fámuin Mon lean gait, bonju maid, arvedávgi ravddas ravdii

Det går att lyssna på sången och se 'musik-videon' på youtube. Jag gillar den. Det är alltid uppfriskande med människor som är frimodiga. Dessutom gillar jag rap. Samt den 'bruksanvisning' som medföljer på youtube:

Hi! This song - Snölejoninna- is released on Sami National Day, Feb 6th 2015. This is not really a music video, more like an instructional video for how to put on a Sami costume within 3 min 30 sec. To all of us who are always fashionably late... Enjoy!

För övrigt anser jag att Sverige ska ratificera ILO 169.

 

#Mugabefalls

Nej, det är inte så väl att Mugabe avgått. Det enda som skett är att han trillat omkull. Efter att ha varit i Etiopien och blivit vald till ordförande för Afrikanska Unionen (AU) togs han emot som en hjälte på flygplatsen i Harare.

Aftonbladet har en mycket liten notis. Utan bild.

Men på twitter var det annorlunda. #Mugabefalls öppnar upp ett hav av bilder på Mugabe i olika komiska situationer.

Det hela är egentligen inte alls komiskt. Diktatorn är snart 91 år och borde ha slutat för länge sedan. Att han dessutom blir ordförande i AU är inte direkt lysande. Visserligen är det en ceremoniell post men ändå.

Enligt Mail and Guardian reagerade människor i Zimbabwe med eufori.

Ett skämt på twitter är detta:

I saw #MugabeFalls trending and immediately assumed he'd renamed Victoria Falls...

Säkerhetsvakterna försökte stoppa media från att fotografera men såklart, med dagens teknik, var det hopplöst. Nu cirkulerar fotona i alla möjliga varianter i sociala medier. Låt mig dela några bilder som säger en del. Jag har snott dem från twitter.

Det finns också en video på youtube. Länken är här.

Tänk den dag då vi åter får glädjas över Zimbabwe, detta underbart vackra land med så fantastiska människor.

Orpheus in Africa

We had seen the advert and even visited the Fugard theatre. But of course it was sold out the hold week. We really wanted to see this musical. The day before yesterday, however, they phoned, as we had left our contact details, and we managed to get hold on two tickets.

We were not disappointed. On the Fugard Theatre website the background is described like this:

Orpheus in Africa tells the little known story of the American impresario Orpheus McAdoo and his African-American Virginia Jubilee Singers, who visited South Africa in the 1890’s. Their tour began in Scotland where Orpheus met Lady Loch - the wife of the British Governor of the Cape - who invited them to Cape Town.  It was here some 125 years ago that the Jubilee Singers became an unlikely overnight sensation.

The musical has many themes but one is of course about blackness. What does it mean to be black or as one of the songs asks:

Who do you see when you look into the mirror?

The musical is written by David Kramer, who is a well-known South African playwright and director. When I understood that he especially writes about the so called Cape Coloured community much in the musical made more sense.

I was, however, disappointed that 95% of the audience were white. South Africa is still a very segregated society. Of course any person is welcome to any theatre in South Africa but it seems that black people have other priorities. A vast majority of the population cannot afford attending a theatre a Thursday evening, that I know but taking into account that South Africa has a growing black middle class it was still surprising. It has to do with social cohesion. People talk with their friends about going together and people don’t have friends across racial lines. (Yes, I know that I am using old concepts now, but I do it because this is the realities.)

What I also know is that Cape Town, which I love, most probably is more separated than Johannesburg. This is sad.

The other evening, however, when we attended a jazz event, the situation was different. That evening the audience was totally mixed.

South Africa still has a long walk ahead to freedom and justice for all.