Gaddafi

Jag har tidigare skrivit att jag läser en bok om Afrika. Den har legat nere ett tag men nu håller jag på med den igen. Den heter:

The State of Africa. A History of Fifty Years of Independence.

Författaren, Martin Meredith, är journalist och tecknar Afrikas moderna historia i ganska mörka färger.
Just nu läser jag om Gaddafi och Libyen. På 1970-talet. Man kan väl lugnt säga att han inte var mycket mer omtyckt då. Även om han hade sina vänner. Det mest träffande är den kommentar, som enligt Meredith, Sudans dåvarande ledare, Numeiri, sa om Gaddafi. Enligt boken, sid 351, diagnostiserades Gaddafi som:

... a split personality - both evil.

Frågan är väl i och för sig hur godhjärtad Jafaar Mohammed al-Numeiri var själv.
I media börjar det bli ganska tyst om Libyen. Vad händer? Är det ett nytt Irak eller Afghanistan? Man undrar ...

Tillbaka i Cape Town

Det var två bra dagar i Port Elizabeth. Däremot var hemresa inte den mest bekväma. Jag trodde Greyhound stod för konfort men det visade sig att jag fick en plats i undervåningen i bussen. Klaustrofobiskt! Den man jag satt bredvid tog dessutom halva mitt benutrymme. Tur att jag fick en plats vid mittgången. Taket var så lågt att jag inte kunde stå upp, utan fick huka mig på väg till min plats. Utrymmet mellan sisten och framförvarande ryggstöd var ca: 15 cm. Det fanns ingen hatthylla att lägga handbagaget på så jag hade dessutom min ryggsäck och väskan med min laptop att trängas med. Utöver mannen i sätet bredvid! Airkonditionanläggningen fanns alldeles i närheten. Underbart? Nej, snacka om oväsen. Men med hjälp av öronproppar och med en filt över mig, när det blev kallt framåt småtimmarna lyckades jag ändå sova i stort sett hela resan och när jag kom fram till Kapstaden möttes jag av Hans. Hem till frukost, en dusch och solsken. Med andra ord är det inte ett dygg synd om mig, denna min sista dag i Kapstaden.
På resan läste jag den bok jag fick av Barbro och Hans, vid min disputation:

Martin Meredith. The State Of Africa. A History of Fifty Years of Independence. Johannesburg & Cape Town: Jonathan Ball Publishers. 2005.

Den handlar om hur Afrika, efter framför allt Ghanas självständighet 1957 under ledning av Kwame Nkrumah, lyckats eller inte lyckats. Jag har inte kommit så långt men jag förstår att det är en kritisk granskning, som kanske inte kommer att vara helt uppmuntrande. Tänkte jag, när jag satt där inklämd i bussen med en grannes ben bland mina ben och väskor. Ändå kände jag mig hemma i denna afrikanska smältdegel av kroppskontakt och ubuntu. En ung man serverade kaffe och balanserade en bricka med säkert 20 muggar på i den tränga gången och upp och nerför trappan. Det finns något motsägelsefullt i att skriva om självständighet i Afrika där allt verkar peka på beroende och samhörighet. Ska bli spännande att läsa mer.