Tillbaka i Cape Town

Det var två bra dagar i Port Elizabeth. Däremot var hemresa inte den mest bekväma. Jag trodde Greyhound stod för konfort men det visade sig att jag fick en plats i undervåningen i bussen. Klaustrofobiskt! Den man jag satt bredvid tog dessutom halva mitt benutrymme. Tur att jag fick en plats vid mittgången. Taket var så lågt att jag inte kunde stå upp, utan fick huka mig på väg till min plats. Utrymmet mellan sisten och framförvarande ryggstöd var ca: 15 cm. Det fanns ingen hatthylla att lägga handbagaget på så jag hade dessutom min ryggsäck och väskan med min laptop att trängas med. Utöver mannen i sätet bredvid! Airkonditionanläggningen fanns alldeles i närheten. Underbart? Nej, snacka om oväsen. Men med hjälp av öronproppar och med en filt över mig, när det blev kallt framåt småtimmarna lyckades jag ändå sova i stort sett hela resan och när jag kom fram till Kapstaden möttes jag av Hans. Hem till frukost, en dusch och solsken. Med andra ord är det inte ett dygg synd om mig, denna min sista dag i Kapstaden.
På resan läste jag den bok jag fick av Barbro och Hans, vid min disputation:

Martin Meredith. The State Of Africa. A History of Fifty Years of Independence. Johannesburg & Cape Town: Jonathan Ball Publishers. 2005.

Den handlar om hur Afrika, efter framför allt Ghanas självständighet 1957 under ledning av Kwame Nkrumah, lyckats eller inte lyckats. Jag har inte kommit så långt men jag förstår att det är en kritisk granskning, som kanske inte kommer att vara helt uppmuntrande. Tänkte jag, när jag satt där inklämd i bussen med en grannes ben bland mina ben och väskor. Ändå kände jag mig hemma i denna afrikanska smältdegel av kroppskontakt och ubuntu. En ung man serverade kaffe och balanserade en bricka med säkert 20 muggar på i den tränga gången och upp och nerför trappan. Det finns något motsägelsefullt i att skriva om självständighet i Afrika där allt verkar peka på beroende och samhörighet. Ska bli spännande att läsa mer.

Tankar i Port Elizabeth

Stadens namn har inget att göra med vare sig Elisabeth I eller Elisabeth II av Storbritannien. Den som anlade hamnen hade mist sin hustru Elizabeth och namngav hamnen efter henne. Just nu hälsar jag på Lorna och Mike McCoy. Mike är den som hjälpt mig med min engelska avhandlingstext. Nu ska han agera redaktör, när avhandlingen ska ges ut. Vi har suttit ett bra tag och vridit och vänt på olika typsnitt, ISBN-nummer, index osv. Det ska bli spännande och lärorikt även med denna process och jag är glad att få göra det efter avhandlingen är godkänd och klar.
Men just nu har vi varit ute på promenad i PE. Skönt väder och skönt att få röra på sig. Det fick jag i och för sig göra även igår. Barbro och jag gick en god stund ute på Rondebosch Common, som är ett grönområde i närheten av deras hus. Vegetationstypen påminner om Ölands Alvar. På eftermiddagen var Hans med och vi gick upp på Table Mountain. På framsida finns en klyfta, Platteklip Gorge, som gör att det tar enbart 2 timmar att gå upp. Men det är brant och inte så bra för knäna. Väl uppe blev det superkallt. Bara 7 grader. Vi tog linbanan ner och sedan åkte vi hem. I morse klev jag upp strax efter 5 och åkte med flyg till PE kl 7.00 men imorgon får jag nog sova till kl 6. Ska bli skönt. Sydafrika är ett morgonpiggt land. I gengäld går man och lägger sig något tidigare, så det fungerar bra.

The Eagle has left …

Fredag morgon. ”The eagle has left the building!” D v s hustrun har nu lämnat Kapstaden och sitter på flyget mot Johannesburg. Tillsammans med Sven och Jouni. Samt ytterligare 10-15 kg AIDS-märken, från iThemba Labantu. I Johannesburg finns Elisabet och lördag f m är hela gänget hemma i Sverige.
Själv ska jag vara en dag till i Kapstaden. Lördag – söndag i Port Elizabeth, för att hälsa på Lorna och Mike McCoy. Mike har hjälpt mig oerhört mycket med avhandlingen och nu ska vi prata lite om hur den kan ges ut i bokform. Avhandlingen kommer att publiceras i Studia Missionalia Svecana, som utges av Swedish Institute of Mission Research. Finansieringen är i stort sett klar. Men det handlar om att den ska redigeras. Det finns ett antal stavfel, som ska rättas till mm. Av sådant här arbete har jag noll erfarenhet. Om den ska tryckas i Sydafrika eller annorstädes är en öppen fråga.
På måndag återvänder jag till Kapstaden och tisdag f m åker vi till Bloemfontein, igen!
Gårdagen var vilsam. Tidigt åkte vi till St. George’s Cathedral för att fira morgonmässa. Det är den Anglikanska domkyrkan, där Hans leder mässan varje torsdag morgon. Fika efteråt i ett café som ligger i en sidobyggnad till katedralen. Därefter åkte vi tillbaka till Rondebosch. Hans och jag arbetade ett par timmar med vårt ”paper”. Jag fortsätter en del idag! Sedan tog hustrun och jag det lugnt. Fikade på eftermiddagen med Lorraine, en god vän sedan 80-talet, som varit mycket i Danmark och Tyskland. Dessutom hade hon med sig Cynthia, som vi senast mötte vid Världens fest i Växjö. Trivsamt! På kvällen gick vi på the Hussar, ett trevligt litet matställe i närheten. Tidig läggning, eftersom väckarklockan var ställd på 4.30 i morse. Men det är vackert att se solen gå upp i Kapstaden, vilket inte skedde förrän kring 6. Nu är kl drygt 8 och det verkar bli en vacker dag. Himlen är molnfri!