Sammanblandning i Luciatid

Det var ett väldigt fint Luciafirande från Visby som vi tog del av i morse. Så många skönsjungande barn och ungdomar. Vi förstår att Svenska kyrkan i Visby bidrar genom sitt kyrkomusikaliska arbete. Fint! Visst är det extra roligt att så många killar vill sjunga. Så har det inte alltid varit. Under min uppväxt i norra Sverige var jag ofta själv som kille i kören. Det var också speciellt att flera sånger framfördes på gutamål.

Att ett luciatåg länge varit en tradition i utveckling känner jag väl till. När jag växte upp fick Lucia sällskap av stjärngossar (som jag tror kommer från julspel som framförts på Trettondedag jul) som sjunger Staffansvisan (som kommer från så kallade Staffansritter på Annandag jul. Det var en tradition att unga män red runt mellan gårdarna och våldgästade för att få mat och dryck.) Så småningom kom också tomtar med i tåget. Vår rödklädda jultomte är en kombination av biskop Nikolaus av Myra (i nuvarande Turkiet) och den svenska gårdstomten, som var mindre och gråklädd. Biskop Nikolaus är mer känd som Sancta Claus. Den ursprunglige biskopen var en generös person och delade ut gåvor till de fattiga. Han firas egentligen 6 december.

Eftersom Luciafirandet har plats för fler gestalter har också pepparkaksgubbarna fått plats i många luciatåg. Det förekommer en diskussion om detta. Kanske har det att göra med den nederländska traditionen med Sinte Klaas som har med sig Zwarte Piet, som kastar ut så kallade pepparnötter när de båda kommer på besök på kvällen den 5 december. Zwarte Piet har traditionellt haft ett så kallat Black face. Våra pepparkaksgubbar är rätt oförargliga.

I morgonens Luciatåg dök en för mig ny gestalt upp – eller ska vi säga att den blandades ihop med själva Lucia. En fé. En sång heter just ”Strålande helgonfé”. Och i en annan sång bor Lucia i ett ”fé-slott”. En fé är ju en god person. Som exempelvis Askungens gudmor eller goda fé. Men hur kommer det sig att en koppling görs till Lucia?

När barnen sedan skulle sjunga fanns inte bara Lucia, tärnor och tomtar med utan även en ängel. Även detta en överraskning för mig. Jag kom osökt att tänka på komikern Johan Glans och hans obetalbara reflektioner över vårt Lucia-firandet.

Oavsett detta så var det ett väldigt vackert och stämningsfullt Luciafirande vi fick del av från Gotland.

Lucia – en normbrytare

Lucia var en normbrytare. Liksom i stort sett alla kristna martyrer. Enligt legenden vägrade hon gifta sig. Antingen överhuvudtaget eller just med den man som någon annan bestämde skulle bli hennes. (Eller kanske var det hon som skulle bli hans!) Hon ville heller inte tillbe kejsaren. Och så vidare.

Varje år – i luciatider – blir det ett fasligt hallå. 2010 skrev jag om detta. Och hänvisade till tre inlägg från 2009. Då förde jag bland annat en mejlkonversation med Johan Hakelius. Den som är intresserad kan läsa inlägget från 2010, där det finns länkar till inläggen från 2009. 

2009 handlade det om att Lucia i TV innehöll inslag från andra kulturer än den traditionellt svenska. (Vad nu det innebär!) I år handlar det, bland annat, om att en pojke i Östergötland valts till Lucia på sin skola. Om detta går det att läsa i Corren.

I en Facebook-tråd hittade jag länkar till ett par bloggar. Den ena, 'When darkness falls', har plockat fram kort från luciafiranden från 1906 och från 1940-talet. I luciatåget från 1906 förekommer fler än en lucia. Och i det från 1940-talet är det flickor som är klädda som stjärngossar. Dessutom finns det bagare och sotare i tåget.

Den andra bloggen, 'Född Juul – gift Raab', skrivs av en kyrkomusiker. Hon skriver:

Lucia är kidnappad. Av rasisterna, av feministerna och av alla möjliga. Om det nu verkligen är så viktigt att just Luciarollen blir tillgänglig för pojkar, då tycker jag nog att den traditionen har spelat ut sin roll. För Lucia var trots allt en kvinna. Då tycker jag att vi lägger ner vårt unkna gamla luciafirande, för att inte tala om vårt många hundra år äldre, och svenska stjärngossefirande. Låt oss istället skapa en könsneutral ljushögtid med vackra sånger om ljuset som lyser upp i mörkret.

Det är mitt förslag. På fullaste allvar. För jag vet snart inte hur jag ska kunna sköta mitt arbete längre.

Av bloggposten att döma förstår jag att hon ledde ett luciatåg i TV för två år sedan, vilket bland annat resulterade i en rad hatbrev. Lucian hade, enligt bloggen, varit ”mörkhyad”.

Med andra ord går åsikterna starkt isär. Det kanske finns någon som vill ha Lucia som det alltid har varit. Problemet blir då, att säkerställa: när var det så? Andra är mer eller mindre positiva till förändringar. Fast på olika sätt.

Min reflektion blir denna. Vi för luciatraditionen vidare på ett bra sätt. Lucia som normbrytare.

Två exempel från min egen livshistoria. På Fjellstedtska skolan, en internatskola, där jag gick 1976-1979, var traditionen den, att vi alltid skulle ha en kille som lucia. Eftersom skolan så länge varit pojkskola och det alltså inte fanns något val. Traditionen fortsatte även sedan flickor börjat på skolan. Det år jag var med och organiserade tåget gick vi dessutom in baklänges. Och sjöng luciasången bak-och-fram. Husmor blev upprörd. Men inte för att lucian var kille.

När vi bodde i Sydafrika förra gången gick våra ungdomar lucia i Johannesburg på en tillställning som ordnats av, jag tror, 'Sweden – South Africa Business Organisation', eller något liknande. Detta skedde två år i rad.

Första året la vi in två sånger på isiZulu och SeTswana. Inför nästa år bad arrangörerna att vi skulle göra luciatåget mer ’traditionellt’. Suck! Nu kommer jag inte riktigt ihåg hur vi resonerade men vi strök de mer normbrytande sångerna och genomförde ett luciatåg med enbart välkända melodier.

Nu hade jag tänkt publicera en Lucia-bild men hade ingen. Alltså loggade jag in på Svenska kyrkans bildbank. Ikon. Eftersom jag är anställd i Svenska kyrkan kommer jag åt hela arkivet. De luciabilder jag hittade var defintivt inte normbrytande. Mer säger jag inte. Varför publicerar jag inte någon av dessa bilder, då? Nja, jag blev tveksam om jag har rätt att göra det på min blogg. Den är ju min privata. Så av upphovsrättsliga skäl avstår jag. Men en fundering har jag. Är det så att Svenska kyrkan är allt annat än normkritisk när det gäller lucia? Eftersom vi någonstans vill stå för det trygga, invanda. Åtminstone är det så i Svenska kyrkans bildbank.

Eftersom jag inte hittade några luciabilder får det bli ett par pepparkakor istället.

Pepparkakorna får hamna på tvären.
Så bryter de kanske också en norm.

Luciamorgon

Det är Luciakväll. Jag sitter vid datorn och lyssnar på luciamorgon i repris. Vi såg det i morse. Traditionsenligt. Hustrun, hunden och jag. Eld i braskaminen, frukost, kaffe, lussekatt och pepparkaka. Just nu sjunger tonårsidolen Darin ”O, Helga Natt” fast på engelska. Jag har kollat på pianot. Samma tonart som Jussi men inte samma stil. Tur det! Han gör det i och för sig ganska bra. Bättre än de tre kvinnliga stjärnorna: Sanna, Sonja och Shirley. De tyckte jag faktiskt lät mindre bra. Dessutom störde det mig oerhört att just dessa fyra stjärnor fick applåder efter sina framträdanden medan luciatåget, från Södra Latins Kammarkör fick sjunga utan applåder. Helst inga applåder alls för mig men om man ska ha det ska det vara rättvist. Särskilt som skolungdomarna sjöng hundra gånger bättre än superstjärnorna. Faktiskt! Sången var oerhört balanserad och stundtals blev jag mycket imponerad. När tonårsidolerna sjöng skedde det dessutom med dåligt högtalarljud. Pie Jesu med en av dem var rent förskräckligt! Tyckte jag! Ända tills luciatåget tog över. Fast sedan skulle ju solisten in och meckla igen.
Lennart Jähkel fick vara med och berätta Lucialegenden och lite om vårt nordiska firande av årets mörkaste natt. Det var kort och informativt. Lennart Jähkel gjorde det bra! Hustrun menar att han kunde ersätta Arne Weise på julafton. (Ja, vi vet att Arne Weise slutat för länge sedan men under åren i Sydafrika hade vi en gammal videoinspelning på julafton, flera år efter Arne Weises pensionering).
Men det är ett tag kvar tills dess. Idag är det Lucia! Låt oss njuta av det! (Om vi kan!)
Ja, nu har jag väl gnällt färdigt för i år. Tänk om jag någon gång kunde sitta framför TV:n och bara njuta istället för att vara så infernaliskt kritisk. Men för den som eventuellt vill förkovra sig i vad jag gnällde om förra året och året dessförinnan presenteras här erforderliga länkar.
Förra årets gnäll.
Förrförra årets gnäll 1.
Förrförra årets gnäll 2.
Förrförra årets gnäll 3.

Lucia-tankar dagen efter

Detta år har jag hållit mig undan luciatåg, med undantag av två. Det ena var i S:ta Birgitta kyrka onsdagen den 9:e och det andra i TV på själva Luciadagen. Utsändningen var från Växjö domkyrka. Alltså var det två olika sätt för Svenska kyrkan att möta denna tradition och det omgivande samhället. Jag börjar med firandet på hemmaplan.

Det är sedan ganska många år en tradition att Östra Funkaboskolans (höstadieskola) Lucia kröns i S:ta Birgitta kyrka. Det sker i veckomässan, som alltid äger rum en onsdag. Vi följer i stort sett mässans ordning. Först kommer som vanligt processionen med korsbärare, ljusbärare, diakoner och präster. Eftersom ministranterna har röda och vita dräkter och i eftersom liturgisk färg är röd denna martyrmässa, ser processionen extra festlig ut. Med i processionen går lucian, utan luciakronan, som ligger på altaret. Så småningom kommer tärnorna (och en stjärngosse) in. Sedan blir det lite läsningar och så tänds luciakronan och lucian kröns av en av prästerna. Sedan fler luciasånger och så firar vi mässa. Luciatåget ska sjunga under utdelandet. Många är våra konfirmander och konfirmandledare. Högstadiets musiklärare har bara ett problem. Luciatåget missar att de ska sjunga och börjar gå iväg, för att ta emot nattvarden. Till slut blir det så att medans luciatåget sjunger, går några i taget i väg och tar emot nattvarden. Härligt! Processionen ut blir enligt följande: Korsbärare, ljusbärare, luciatåg, diakon, präster. Sedan blir det luciafika med lotterier och insamling till Kyrkans Unga fadderbarn.

Luciamorgon! Vi kliver upp 06.50 och ordnar frukost och kaffebricka. Bänkar oss framför TV:n. (Kan man bänka sig i en soffa?) Sedan börjar ett mycket maffigt och välsjungande luciatåg vandra in i Växjö domkyrka. Fantastisk sång. Från början till slut. Vi var imponerande. Men några små reflektioner gjorde vi. Hela det underbara altarskåpet blir totalt dolt bakom det på gradänger uppställda luciatåget. Altaret syns inte. Det finns, vad jag kan se, inga Kristus-symboler, som på minner om att det är en kyrka. Men det är klart, hela tåget är ju en Kristus-symbol. Många av sångtexterna är också mycket Kristus-centrerade. Så kommer n präst upp i predikstolen och läser en dikt /psalm av Erik Blomberg:

Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.
I ljusa irisringen du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.

Den är fin och handlar väl om Kristus, ljuset. Men direkt tydligt är det inte. Detta föranleder ytterligare en reflektion. Hur kan det komma sig att luciatåget kan vara tydliga, när det gäller den kristna tron, men en präst blir otydlig? Kanske är det bra. Men jag undrar hur tankarna gick, när texter och sånger valdes ut. Prästen, som jag känner och tycker är en bra person, var klädd i prästskjorta men inte i liturgiska kläder. Jag undrar även över detta. Hela luciatåget bar ju vita dräkter med röda band. (Åtminstone flickorna!) Kunde inte prästen haft en vit dräkt med ett rött band? D v s röcklin och stola.

Jämför jag firandet i Växjö domkyrka och S:ta Birgitta kyrka i Kalmar ser jag en sak som är gemensamt. Det kristna budskapet får finnas i det svenska samhället i Luciatid. Både i statstelevisionen och i skolans värld. Hur vi präster förhåller oss varierar. Att fira mässa i samband med skolans luciakröning är ju ett ganska långgående samarbete. (Vi gjorde det i Aneby för många år sedan, när kommunens lucia kröntes.) Att det var med en präst i TV var kanske tillräckligt stort. (Sägas ska väl att firandet i Växjö sker varje år och kanske skulle jag tagit reda på hur det brukar vara. Kanske är det alltid så som det var i år. Kanske har vissa kompromisser gjorts. Vem vet? Inte jag!)

Ytterligare en aspekt är ju genusaspekten. När jag gick på Fjellstedtska skolan i Uppsala, som är nedlagd, hade vi alltid en manlig lucia. (En kvarleva från tiden då skolan var pojkskola och det manliga luciatåget från Fjellstedtska lär ha mött det kvinnliga från Magdeburgska skolan mitt över ån, på just Fyrisåns is, för allmänt pusskalas. När jag var elev 1976-1979 var det en blandad skola men lucia var ändå en av gossarna. Men i TV och i skolorna är det fortfarande konservativt på denna punkt. Ska det bli någon ändring? Är en ändring önskvärd?

Luciareaktioner 2

Någon har lagt ett urklipp ur Aftonbladet inne i sakristian. (Sakristian är det rum där vi förbereder oss inför en gudstjänst.) Det är någon som visst heter Hakelius, som skriver att det är plågsamt med Lucia på Swahili. Jag tänkte lägga in en länk här, så att ni kan läsa inlägget i sin helhet, men det får man bara läsa om man betalar 19:- per månad och blir behörig att läsa det som heter 'aftonbladet plus' . Det har jag ingen lust med! (Alltså att betala 19:- per månad!) Men jag läste urklippet. Hakelius skriver i sin krönika något i stil med att han förstår att Lucia kom från Syracusa och alltså inte är en svensk person. (Jag tror han vill stryka under att han inte är mot internationell påverkan.) Men mitt slutintryck är, att det är OK med internationell påverkan, men rör inte vårt svenska luciafirande. Det han reagerade på var faktiskt just detta: det internationella inslaget och rubriken är ju talande: 'Plågsamt med Lucia på Swahili'). Varför då? Jag begriper alltså inte detta. Är meningen att vi ska frysa svenskt Luciafirande vid ett visst årtal. Vilket då? Och vilka låtar får vara med? Jag har hört Luciatåg som sjungit på engelska. Även de som har sjungit på latin. (Gloria, som betyder 'ära'.) Jag har varit med om sånger, som kommer från Österrike (Stilla natt). Var dras gränsen!
Nej, fram för förändring och förnyelse. Sverige är ett land där det talas fler språk än ett. Sverige är ett land där många olika musikstilar trivs.

Nu kanske jag tillskrivit Hakelius åsikter, som han inte står för eller ens sagt/skrivit. Då ber jag om ursäkt. Men kan i så fall någon, som prenumerar på 'Aftonbladet plus' säga mig detta. (Eller kanske jag kollar imorgon om urklippet ligger kvar i sakristian).

Luciareaktioner 1

Kristina och jag såg på Lucia i TV i lördags morse. Vi tyckte det var fantastiskt bra. Malmö är ju en internationell stad - nästan i Danmark. Såklart att det skulle finnas inslag från andra språk i luciatåget. Lucia själv kom kanske ursprungligen från mellanöstern, vad vet jag! (Men hon liknade väl den ursprungliga Lucia, från Syracusa på Sicilien, skulle jag tro!)
Jag tyckte själva luciatåget sjöng bra. De två solisterna som sjöng på andra språk var häftiga.
Sedan kom en barnkör. Vi tyckte de var söta. Lite olika ansiktsuttryck och kanske inte samma uppfattning om vilka toner som ingår i en skala.
Så kom jag i samspråk med en god vän, som tyckte att luciatåget (alltså samma luciatåg) var helt bedrövligt. Visst, jag kan hålla med om att kören kanske var väl bunden till sina noter. Men jag tyckte det var trevligt med lite jazz och att barnkören innehöll alla slags kunskapsnivåer inom skönsång, det var bara trevligt.
Så olika man kan se på saken! Men det är ju sant, som ordspråket säger:

Smaken är som röven, klöven!

Lucia

Ikväll hade Östra Funkaboskolan sin luciakröning i Birgittakyrkan för 6 året i rad. Detta med Lucia är spännande. Det är ju ett kristet helgon, hur man än ser på saken. att detta firas i förmodligen alla skolor och dagis i landet, utan att någon reagerar är något att fundera över. Men det är kanske inte så konstigt. Svenska folket älskar Lucia. jag tycker det är OK. Men vad säger humanisterna om Lucia? Är det inte dags att motarbeta en så stark, religiös symbol? (Nåja, Lucia har ju varit motarbetad förr. Det är så att säga hennes pryl!)
I Birgittakyrkan går Lucia in i procession med korsbärare, ljusbärare, en diakon och två präster. Diakonen och prästerna bär röd liturgisk färg - martyriets färg. Det gör ju även Lucia! På altaret ligger kronan. Denna tänds av en präst som sedan kröner Lucia med den. Sedan kommer tärnorna. Sedan sjunger tärnor och lucia ett antal sånger. Därefter firar vi alla mässa. Starkt!
Det finns en stor frihet, förstås, att delta på sitt eget sätt. Många sitter kvar i bänkarna men många går också fram till nattvarden. En del markerar med ena handen på axeln att de inte vill ta emot bördet och vinet. Det är ju också helt OK.
Efteråt blir det fika, som Svenska kyrkans Unga ordnat.
Många ungdomar i kyrkan denna onsdagskväll. Det är också helt OK!