Före Kristus?

I söndags predikade jag i högmässan i Vallentuna. Det var med anledning av Bibelns dag. Min predikan utgick från evangelietexten som utgjordes av den senare halvan av berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn (Joh 4:27-42)

I en bisats nämnde jag hur den assyriske kungen deporterade israeler från det område som i texten kallas Samarien och placerade dit människor ur andra, underkuvade folk. Och då sa jag att detta skedde år 722 "före vår tideräknings början". 

En gudstjänstdeltagare och jag förde efteråt ett samtal om skillnaden mellan begreppen ”före vår tideräknings början” (som brukar förkortas fvt eller f.v.t.) och ”före Kristus” (som brukar förkortas f.Kr.). Jag berättade att jag som forskare är van att använda det mer inkluderande f.v.t. och valde att göra detsamma i predikan. Gudstjänstdeltagaren hade inget emot detta men hade ett perspektiv på frågan, som jag faktiskt aldrig tänkt på. 

Finns det för en kristen någon tid ”före Kristus”? Jag söker på Bibeln.se efter de bibelställen som innehåller orden ”före” och ”Kristus” i samma vers. Jag får tre träffar. En av dem är talande:

Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början (2 Tim 1:9).

Det är så jag ser det. Jesus Kristus är Gud och därmed finns det inte något "före" eller "efter". Så spännande. Ett nytt – teologiskt – perspektiv på varför begreppet ”före Kristus” inte är optimalt. 

På wikipedia läser jag att det ingalunda är ett nytt fenomen att byta ut ”före Kristus” som uppfattas exkludera för dem som har andra trosuppfattningar. Det står:

Förkortningarna har tillkommit under andra hälften av 1900-talet i avsikt att vara konfessionsneutrala alternativ på svenska till de traditionella f.Kr. respektive e.Kr.

Samtidigt konstateras att det är kontroversiellt att säga ”vår” tideräkning. Det är ju ett mycket västerländskt perspektiv. Sidan hänvisar till språkrådets frågelåda, där någon frågat om begreppet och fått följande svar:

Betydelsen är densamma som f.Kr. (före Kristi födelse) och många som använder f.v.t. anser att deras sätt att förkorta är mindre kulturcentrerat. (Av samma skäl används på engelska förkortningen BCE (before the common era) i stället för BC (before Christ). Det är dock tveksamt om beteckningen f.v.t. är mer neutral än f.Kr. Båda utgår ju från att tideräkningen börjar vid Kristi födelse. Skillnaden är att det i den senare är den religiösa utgångspunkten öppet deklarerad, i den förra är den dold.

Och så är det ju. Oavsett begrepp utgår det från att Jesus föddes vid en viss tidpunkt och att vi räknar tiden i ett "före" och ett "efter". Då skulle det kanske hellre heta ”före Kristi födelse”.

Samtidigt förhåller det sig med all sannolikhet så att Jesus, som ju omvittnas i både Bibeln och andra samtida källor, förmodligen föddes 7 eller 4 år tidigare än vad den skytiske munken Dionysius Exiguus fick fram när han år 525 räknade ut vilket år Jesus föddes. Åtminstone om vi utgår från Matteus beskrivning. Enligt Matteus föddes Jesus under Herodes den Stores livstid. Han dog 4 år f.Kr./f.v.t. om vi utgår från romersk historieskrivning.

Wikipedia-sidan berättar sedan att Johannes Kepler år 1615 v.t. talade om vulgaris aerae (vanlig eller allmän tidräkning). Även under franska revolutionen och i det socialistiska Sovjet användes liknande tideräkning. Japan talar å andra sidan om ”västerländsk kalender” och det är väl mer träffsäkert.

Det finns ju andra typer av tideräkning. T ex den judiska och muslimska. Eller den kinesiska. Så det är generellt sätt viktigt att vara medveten om att vi har olika utgångspunkter i livet. Även när det gäller något så universellt som tiden.

Kristus är uppstånden!

På väg till kyrkan. Jag har hissat flaggan. Det är ju allmän flaggdag. Och dessutom firar vi att Jesus lever. Men det är inte många andra som hissat sina flaggor. Vad tänker jag? Först blir jag lite irriterad. En inre röst är lite retlig och tycker att det borde de ha gjort. Nästa röst säger emot: Varför då? De kanske inte är hemma! De kanske inte firar påsk! Osv. Alltså, någonstans har jag tydligen ett behov av att leva i ett land, som åtminstone verkar kristet. Har jag behov av trygghet? Kanske är det så!

Sådär funderar jag på väg till kyrkan. Jag ser faktiskt bara en enda flagga förutom min. Vi är tillbaka i urkyrkans tid. En minoritet firar påsk. Blir det i så fall vettigt att hissa sin flagga? Kanske skulle jag skaffa en annan flagga med Jesus på? Gotland har väl det, alltså med ett lamm, men jag är ju inte gotlänning!) Att påskdagen, juldagen och pingstdagen är allmänna flaggdagar är ju på något sätt en kvarleva av enhetssamhället.

Kanske ska jag ta upp detta i min predikan, funderar jag vidare. Men risken är ju att jag skapar skuldkänslor hos en och annan, som glömt hissa sin flagga eller hos dem som kommit ihåg det.

På hemväg från högmässan har jag glömt mina funderingar. Det blev heller inget inpass om flaggseden i min predikan. Men vad ser jag på cykelturen hem. En, två – nej! Fem, sex, sju flaggor. Riktigt uppmuntrande var det. Fortfarande vet jag inte varför husägarna helt plötsligt hissat sina flaggor. Men jag vet att Kristus är uppstånden, och det räcker!

(Samt att min svärfar fyller år idag. Kanske det var förklaringen till alla flaggor …)

Kristus är Uppstånden

Hoppsan! Nu tog han väl fel på kyrkoårstid. Det är väl inte påsk? Nej, det är inte påsk. Det är jul! Men så här ligger det till. I söndags, fjärde söndagen i advent, firade vi högmässa i Ålems kyrka. Den som predikade, kyrkoherde Lundborg, gav i predikan en känga åt det kyrkoledare, som påstår att Jesus inte kom till genom jungfrufödelse. Idag var vi i Kalmar Domkyrka. Den Helige Stefanos Dag. Annandag jul. Den som predikade, komminister Munther, gav en känga åt kyrkoledare som inte tror på jungfrufödelsen och han tillade, som inte tror på uppståndelsen.

Gustav och Christer är inga mörkermän. De är inte rysligt konservativa. Som jag ser det vanliga präster i Svenska kyrkan. Kan detta vara något att fundera över? Att vanliga, som jag tror rätt omtyckta präster, tycker att 'nu får det vara nog!'.

I så fall kommer här en till, vanlig präst. Jo, jag tror mycket väl att Jesus kan ha kommit till på ett obegripligt sätt. Jag tror inte att Gud behövde blanda in en man, för att Maria skulle bli gravid. (För oss män verkar det hotfullt att Gud och en kvinna skulle få ihop det, utan att vi är inblandade!)
Dessutom tror jag att att Jesus uppstod ur graven. Rent fysiskt! På ett för oss oförklarligt och i många avseenden obegripligt sätt.

Hur kan jag veta detta? Nej, jag kan inte veta det. Jag tror det! Jag sätter mitt hopp till det. Jag litar på att det är möjligt för Gud.

Jag litar också på att det är möjligt för Gud att hålla mig och hela världen i sin hand. Att det är möjligt för Gud att förlåta mig och varje människa, när vi gör fel. Att det är möjligt för Gud, att befria oss från sådant som binder oss.

Därför säger jag: God Jul! Kristus är uppstånden!