Rösträtt i kyrkan

För någon tid sedan – 7 februari – skrev hustrun och jag en debattartikel i Kyrkans Tidning. Vi frågade hur det kan komma sig att vi, som tillhör Svenska kyrkan, är anställda av densamma, men bor utomlands, inte har rösträtt i vår kyrka och inte heller kan betala kyrkoavgift. Debattartikeln lästes av en del människor och några hörde av sig. Kollegan och vännen Bertil Murray, som tillhör nomineringsgruppen Frimodigkyrka, hörsammade ett av våra önskemål och har till årets kyrkomöte skrivit en motion i frågan. Tack, Bertil! Den går att läsa här. (Leta efter nummer 2013:46)

De flesta motioner till kyrkomötet avslås. Vi får se om det också gäller denna motion. Men det viktigaste kanske är samtalet och diskussionen. Visserligen är vi bara runt 20 st som är utsända medarbetare i Svenska kyrkans internationella arbetare men egentligen gäller det väl alla Svenska kyrkans medlemmar som bor utomlands. Hör vi till eller inte?

Intressanta allianser

Lena Andersson skriver kolumn i DN. Hon kritiserar hårt Svenska kyrkan. Jag skriver lite diplomatiskt här på min blogg men tycker nog att hon i sak har rätt i många avseenden. Åke Bonnier, domprost i Stockholm, går i försvar.

Lena Andersson attackerar på sedvanligt rallarsvingarvis Svenska kyrkan ...

Jag kan tycka att Åke är lite väl snabb och låter bli att lyssna. Frimodig kyrka jublar över hennes kritik

Dagens kolumn verkar direkt inspirerad, jag menar av den Helige Ande.

Men bloggen anser också att Lena Andersson har

… många blinda fläckar när det gäller just kristendomen.

Karin Långström Vinge både håller med och inte håller med. Hon kopplar in K G Hammar och menar att det inte handlar om Gud utan om vilken Gudsbild vi har. Här får jag svårt att hålla med. Nog handlar väl ändå utsagan: ”Vi tror på en Gud som …” om just Gud och inte bara om vår bild av Gud? Att sedan vår utsaga om Gud är uttryck för vår Gudsbild, är ju en annan sak.

Men hur som helst: Det är intressant att se vilka allianser en kolumn i DN föder. En kommentar (frimodig) på Åke Bonniers blogg säger om Lena Andersson:

För mig är det alarmerande att en ateist talar mer profetiskt än kyrkan!

Jag har inte DN, så jag visste inte att kolumnisten är ateist. Och frågan är om en ateist kan vara profetisk i en mer teologisk bemärkelse. Men jag förstår vad som avses.

Profet eller inte är det alltid nyttigt att verkligen försöka lyssna till kritik. Det tror jag vi i Svenska kyrkan har all anledning att göra. Även om den sker i form av rallarsvingar.

Så här ser förresten annonsen ut: