SACC och dess profetiska röst

Det jag skriver min avhandling om är just South African Council of Churches (SACC) och dess profetiska röst. Det har ifrågasatts om SACC är tillräckligt regeringskritiskt. Bland annat tror jag det beror på att deras Generalsekreterare fram till 1994, Frank Chikane, efter demokratiseringen, blev en av Mbekis närmaste män. Director General i presidentens kansli. Men nu har det tydligen blossat upp en konflikt mellan ANC och SACC. Enligt tidningen Mail and Guardians (MG) nätupplaga har inte SACC fått inbjudan till National Interfaith Leaders Council (NILC). Källor inom SACC säger, enligt MG att detta är ett straff, för att SACC misstänks stödja det nya oppositionella partiet Congress of the People (COPE) mer än de stödjer ANC. Ett stöd för detta kan vara att ledaren för COPE är Mvume Dandala, som varit SACC's president (Ordförande). Andra prominenta ledare för COPE är Russel Botman, förre presidenten inom SACC och Allan Boesak, som en tid var vice president för SACC. Lite udda är väl att ledaren för Rhema kyrkan, en slags motsvarighet till Livets Ord, pastor Ray McCauley, är ordförande i NILC. Hade det gått att ha Ulf Ekman som ordförande i ett statligt råd för religiösa samfund?
Enligt MG tillbakavisar både ANC och SACC att det finns en spänning dem emellan.

The ANC's religious commission and the South African Council of Churches on Friday rejected claims that there was tension between them.

Kanske är det ett tecken på att det finns spänningar. Vilket jag tycker är ganska bra. Det ska finnas spänningar mellan en ekumenisk organisation, som säger sig vara de fattigas kyrka och ett statsbärande parti.

Lite nytt från Sydafrika

Nu börjar de samlas, anhängarna till det nya politiska partiet i Sydafrika. De samlas i Bloemfontein och platsen, där de ska sammanträda är University of Free State, det universitet, som jag är inskriven vid. Den stora dagen är ju den 16 december men redan nu anländer de 4 000 delegaterna.
De ville ju ha ett namn, som skulle likna ANC (African National Congress). Förslaget var South African National Congress. Jag har inte följt med helt och hållet, men förmoldigen var det för likt. Det nya namnet, kan man läsa på Mail And Guardian, blir Cope (Congess of the People). Cope på engelska betyder ju också att 'klara av' och det är väl vad det nya partiet vill göra. Det som är ännu fiffigare förstår man om man googlar på begreppet (vilket jag gjort) och på wikipedia och förstår att 'The Congress of the People' träffades i Kliptown 1955. Detta epokgörande möte ledde fram till 'the Freedom Charter' som är ANC's grundmanifest. Det är bl a om detta mamifest man strider. Det nya partiet säger att ANC har lämnat dess grundvärderingar.
Om man läser på ANC's hemsida (anz.org.za) och hittar Zumas veckobrev, kan man se att han polemiserar med utrbrytarna men utan att nämna dem vid namn. Han har uppfattat kritiken att ANC som en gammal befrielserörelse har för stor majoritet men han slår ifrån sig och hävdar dels att nya regeringar alltid har svårigheter i början och ANC ändå har åstadkommit mycket gott.
Jo, det har de. Det håller jag med om. Men de kunde nog gjort mer och framför allt har de utvecklats i antidemokratisk riktning.
Det ska bli intressant och se vad som händer. Men riktigt intressant blir det inte förrän till valet nästa år.