HLR

Vi fick alla varsin docka att öva på.

Om medvetslös och ingen eller onormal andning, larma 112 och starta HRL

Idag har vi gått en kurs i Hjärt- och Lung-Räddning (HLR) på jobbet. Det bör man göra varje halvår. Så ofta har jag inte gått under mina 58 levnadsår. Detta var nog endast fjärde gången. Jag minns dock varje gång. Och jag minns att jag haft nytta av kurserna. Senast när hustrun och jag kom till en olycksplats och vi hade sinnesnärvaro nog att larma 112 (jag) och ta hand om en person i chock (hustrun).

Första kursen skedde märkligt nog på samma ställe som dagens. På Fjellstedtska skolan under min gymnasietid och det var skolsköterskan, syster Brita, som utbildade. (Genom äldsta dottern och svärsonen är jag numer nästan släkt med syster Brita. Roligt!) Detta skedde runt 1979. Andra gången skedde inför vår utresa till Sydafrika 2002. Då fick jag göra Heimlich manöver på en person, som satt i intervjugruppen, när jag var på anställningsintervju inför min nya tjänst, som jag tillträder i augusti. Ett sammanträffande. Tredje kursen skedde 2012 inför vår andra utresa. Den ägde rum på Folke Bernadotteakademin på Sandö. Och nu alltså 2019. Det blir alltså lite tätare mellan tillfällena. Men det är en bit kvar till ett halvår.

Micke gör HLR.

Micke från Cupola var hos oss och gav oss en mycket proffsig utbildning under tre timmar. Han underströk hur viktigt det är att känna till grunderna och göra vad man kan för att vinna tid, när någon är medvetslös och inte andas alls eller andas onormalt.

Då ska jag gå fram till personen och fråga om den hör mig. Om jag inte får något svar skakar jag i personens axlar och frågar om den är vaken. Om inte kollar jag andningen. Lyssna, känn, se. Andas personen ska den läggas i stabilt sidoläge och därefter larmar jag 112. Om andning eller onormal andning larmar jag 112, slår på högtalarfunktionen, lägger mobilen framför mig och påbörjar kompression. När SOS-Alarm svarar förklarar jag situationen medan jag fortsätter med kompressionen. De ställer frågorna och jag behöver bara svara. Sedan fortsätter jag med 30 kompressioner och två inblåsningar. När det handlar om vuxna är kompressionerna viktigare än inblåsningarna. Är det barn är inblåsningarna viktigare, eftersom hjärtstoppet oftare beror just på syrebrist.

Hjärtstartaren var faktiskt busenkel. En röst berättar precis
vad man ska göra. Den ger inga elektriska stötar om det
inte behövs. Skönt att veta.

Vi fick också information om hur hjärtstartaren fungerar. Den har jag varit lite rädd för. Elektriska stötar. Skulle jag kunna klara den. Men den är busenkel. Det går knappast att göra fel. Åtminstone inte att skada någon.

Det känns efter dessa tre timmar med en erfaren utbildare mycket tryggare. Och visst är det väl viktigt att ta sig tid och lära sig detta? Förhoppningsvis behöver jag aldrig använda mina kunskaper. Men skulle jag vara i närheten, när någon får ett hjärtstopp eller blir medvetslös, är det skönt att veta vad jag ska göra.

Dessutom fick vi lära oss Heimlich manöver igen. Och nu vet jag att jag ska trycka mitt på naveln och inte en decimeter ovanför, som jag fick lära mig 2002.

Hemma igen

Vi har varit iväg en dryg vecka. Men nu är vi hemma. Kursen på Folke Bernadotte Academy var mycket givande och oerhört professionell. Vårt säkerhetsmedvetande har generellt höjts en nivå. Har aldrig lyssnat så uppmärksamt på flygvärdinnans genomgång i planet. Viktigt! När vi kom hem kollade jag brandsläckaren och skakade den lite, för det ska man göra. Säkerhet!

Resan hem gick utan missöden. Buss till Kramfors. Tåg till Sundsvall. Taxi till Midlanda. Flyg till Bromma. Nytt flyg till Kalmar. Taxi till Enighetens väg. Bil till Konsum, hundpensionatet och sist men inte minst sommarstugan. Lite svalt men inte värre än att vi kommer att sova mycket gott med vetskapen om att vi kan få sovmorgon imorgon bitti. (Om inte hunden har andra planer).

4x4

Idag har vi lärt oss att köra 4x4. En bra kunskap om man någon gång hamnar i en situation ute på en väg i en fyrhjulsdriven bil. Det var kul! Nu tror jag inte att det kommer att inträffa så ofta. Men man vet ju inte.

Vädret är fantastiskt i Ångermanland. Själv har jag bott i landskapet 1962-1965 och 1973-1978, så det känns nästan som hemma. Vi hör talas om klass 2 varningar i Stockholm och mellansverige - tufft! Här uppe är det visserligen kallt men så oerhört vackert.

Folke Bernadotte Academy

På kurs. Intensivt. Mycket bra. Professionellt. Vi började klockan 7.45 och slutade ca: 21 och då hade vi haft en lunchrast på 45 minuter och middagsrast på 45 minuter. Det inte SIDA som anordnar kursen utan just Folke Bernadotte Academy, som är en myndighet för internationella fredsinsatser. Många från SIDA går kursen. Några från MSF (d v s läkare utan gränser - Médecins sans frontièrs), UD och så Svenska kyrkan.

Klockan är nu snart 10 på kvällen och det ska bli mycket skönt att sova. Imorgon väntar också en lång dag här på Sandö, som är otroligt vackert i snödräkt och med ca: -15 grader ute. Och imorgon ska vi vara ute. På övning! Enligt schemat utlovas det dessutom bastu på kvällen och bad i iskalla Ångermanälven. Det ser jag verkligen fram emot.