Kultur och värdighet

Denna helg pågår en palestinsk kulturfestival i Uppsala missionskyrka. Bland arrangörerna finns studieförbundet Bilda och Act Svenska kyrkan. Det omfattande och spännande programmet finns här.

Vi var med på invigningen igår. Ärkebiskop emeritus Anders Wejryd (Svenska kyrkan) var den som öppnade festivalen. Därefter talade helt kort EU-parlamentarikern Evin Incir.

Huvudtalare var prästen och författaren Mitri Raheb. Han har grundat Dar al Kalima University i Betlehem. En som arbetat där, utsänd av Svenska kyrkan som bildlärare, är Inger Jonasson, som också leder arbetet i Dar al Kalimas vänner. Hon var på plats i Missionskyrkan. När vi var utsända medarbetare för Svenska kyrkan och arbetade i Sydafrika 2013–15 hade vi en kollega som också var utsänd till Dar al Kalima, nämligen Simon Stanford, internationellt erkänd filmare. Universitetets vision lyder på engelska:

That We Might Have Life and Have it Abundantly

Det är ett citat från Joh 10 där Jesus talar om sig själv som den gode herden och säger:

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd (Joh 10:10).

Mitri Raheb är präst i den lutherska kyrkan i Jordanien och Det heliga landet. Det var spännande att höra honom utveckla varför kulturlivet är så betydelsefullt för palestinierna. Hans tema var:

Kultur som motstånd

I själva verket är det kulturen som skapar själva samhället. Raheb menar att palestinierna behandlas som främlingar i sitt eget land. Därför är det ofrånkomligt att göra motstånd, vilket både innebär att kämpa mot det som angriper en och att vägra acceptera det. Det handlar om den israeliska ockupationen av västbanken. Han drog paralleller till situationen för folket i Ukraina och undrade varför inte stödet för palestinierna är lika starkt.

Att engagera sig internationellt uppfattar han som en del av den svenska kulturen men han såg också att detta engagemang försvagas. Därmed drog han även in Sverige som land i sammanhanget.

För Mitri Raheb är det inte frågan om huruvida vi ska göra motstånd utan hur. Och det är där som kulturlivet blir så centralt. När han sedan utvecklade tankarna kring palestiniernas motstånd beskrev han kampen som ett maratonlopp snarare än ett sprinterlopp. Uthållighet är avgörande och kulturen skapar förutsättningar för att man ska kunna andas i en situation där luften håller på att ta slut.

Att palestinierna skulle ta till militärt motstånd ser han som utsiktslöst. Kulturellt motstånd däremot är ett mjukt motstånd som påverkar ockupationsmakten. Det blir en spegel att hålla upp inför militärer och andra.

Det som gjorde starkast intryck på mig var när han kom in på kulturen som en förutsättning för att återfå sin värdighet som människa. Han var mycket noga med att uttrycka att palestinierna inte i första hand vill ha humanitär hjälp. De söker värdighet. De vill blomstra som land. Och det stämmer ju väl in på Dar al Kalimas vision.

Det var så intressant när han skulle göra en parallell till Sverige och beskrev våra traditioner under advent, som en del av vår kultur. Om man inte har varit i Sverige i december och sett alla ljusstakarna i fönstren kan man inte förstå denna kulturyttring, sa han.

Mitri Raheb avslutade med fem viktiga teser för arbetet med kulturellt motstånd. Jag tror jag lyckades skriva av dem:

Utveckla våra berättelser. Göra motstånd mot imperiets teologier.

Hävda vår identitet. Motstå patriarkatet.

Odla vårt arv. Göra motstånd mot militarismen.

Skriva våra melodier. Göra motstånd mot förödmjukelse.

Skildra våra berättelser. Göra anspråk på våra rötter.

Under resten av kvällen fick vi stifta bekantskap med Dandanat som är en festival, en studieresa och en mötesplats som Bilda ordnar årligen tillsammans med en organisation som heter Diyar Consortium. Svenska och palestinska grupper möts och musicerar ihop. Vi fick lyssna på svenska folkmusiker på plats och en palestinsk sångare via zoom.

Helgen fortsätter med program ända till söndag kväll. Det märks att behovet är stort efter två års pandemi. Det var många personer på plats som vi känner väl. Både från Svenska kyrkan, från Bilda och även från Samarbetsorganisationen för Invandrarföreningar i Uppsala, som har sina lokaler i vår bostadsrättsförening.

I onsdags var jag också i Uppsala missionskyrka. Då träffade jag min kollega Nashat Filmon, som leder det palestinska bibelsällskapet. Han är i Sverige av en annan anledning och kunde inte vara med på kulturfestivalen. Men det var fint att möta honom. Vi har inte setts sedan januari 2020. I november kommer vi att träffas i gen. Då deltar jag i Bibelsällskapets resa till Israel/Palestina. På dessa resor är det viktigt att vi träffar alla tre bibelsällskap som finns i området. Det palestinska i Betlehem, det arabisk-israeliska, som finns i Nasaret och det israeliska, som finns i Jerusalem. Resorna vill ge deltagarna möjlighet att möta människor från olika sammanhang i Palestina/Israel. Situationen är komplex.

Nu har jag med mig perspektiv från Mitri Raheb. Insikten att kulturlivet utgör ett språk som skapar förutsättningar för människor att mötas. När vi gör det, kan vi tillsammans göra motstånd mot de krafter i tillvaron som vill beröva människan (och hela skapelsen) hennes värdighet.