Ny rektor välkomnas

Helen Ottosson Lovén, Antje Jackelén och Kenneth Nordgren.

Idag välkomnades vår nye rektor vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut, Kenneth Nordgren. Det skedde i inledningen av högmässan i Uppsala domkyrka. Det var Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén och Svenska kyrkans Generalsekreterare, Helen Ottosson Lovén som ledde den delen av högmässan.

Ärkebiskopen följde först ordningen för mottagande av medarbetare, som finns i kyrkohandboken del II. Detta följdes av att Generalsekreteraren läste ett stycke ur andra Korinthierbrevets 12:e kapitel, om Kyrkan som en kropp med olika lemmar.

Därefter fortsatte ärkebiskopen med ett kort tal. Hon underströk att Kenneth tillträder sin tjänst i en banbrytande tid. Hennes första punkt handlade om att utbildningsinstitutet nu klarat av sina första år och att en utvärdering kring den nya utbildningsreformen snart ska offentliggöras. Den andra delen rörde det faktum att alla nivåer i Svenska kyrkan nu fokuserar på undervisning och lärande och att nästa kyrkomöte också ska ha detta som tema. Sist menade hon att det är ett privilegium och en utmaning att få rusta blivande kyrkomusiker, församlingspedagoger, diakoner och präster för kyrklig tjänst.

Det var fint att få vara med och be för Kenneth i hans nya uppgift. Jag insåg dock att vi nog borde informerat våra studenter om att detta mottagande skulle äga rum. Med risk för att jag missade några ansikten såg jag bara en enda studerande i domkyrkan. Från personalen var vi två. Det hade varit roligt om fler varit där men jag tror faktiskt inte att de visste om det. Sedan är det ju många som pendlar och firar gudstjänst på andra orter, när det väl är söndag. Eller i andra församlingar i Uppsala.

Är jag världens klantigaste?

Första adventshelgen förra året inträffade en liten incident. Följden blev att vår gamla spis lade av. Inget märkligt med det. Den fanns när vi flyttade hit och hade nog funnits sedan huset byggdes 1978.

Alltså fick vi köpa en ny spis och med god hjälp av svärsonen lyckades även installationen. Nästan. Ugnen fungerade bra men inte plattorna. På måndagen tog jag kontakt med kundservice hos spisfabrikanten. Det hjälpte inte mycket. Alltså blev det till att tillkalla elektriker. Denne kom som ett brev på posten (!) d v s med en gång. Det visade sig att det var en säkring som gått. (Jag hade ändå kontrollerat huvudsäkringarna på bottenplanet. De hade gått när den gamla spisen gick sönder). Men nu var det en säkring i lägenheten. En sådan hade också gått, när den gamla spisen la av. Och bytts. Att den skulle gå igen är mer än jag kan förstå.

Häromdagen kom räkningen från elektrikern. I form av ett brev på posten. Det står mycket tydligt att det handlar om

Felsökning. 1 säkring trasig.

Det vi blir skyldiga är 1 arbetstimme och styck servicebilavgift. Samt 25% moms på det. Om någon är intresserad kan jag berätta slutsumman.

Svärfadren skulle frågat:

Vad kan vi lära oss av detta?

Förmodligen att jag är ganska klantig, som inte kontrollerade proppskåpet en gång till. Samt att elfirmor i storstaden inte har så stor barmhärtighet. Skulle detta hänt i Bastuträsk eller Aneby tror jag de skulle nöjt sig med att ha fått sig ett gott skratt. Och det hade jag gärna bjudit på. 

Arken i norr

I bibelns första bok, läser vi om Noas ark. Som räddade djur och människor undan floden.

I Uppsala – nära min arbetsplats (Svenska kyrkans utbildningsinstitut) finns en bokhandel, som heter just Arken. Den ligger visserligen alldeles vid Fyrisån men det är inte floden som är hotet just nu. Utan vatten i en annan form. Snön!

I lördags gick jag förbi och tog följande fotografi och förmedlade det till Martin, som är bokhandlare.

Inte en helt bra plats att lägga en snöhög på.

Idag la Martin upp ett foto. Efter att han själv skottat undan en mängd snö.

Rent och snyggt framför ingången.

En annan person i samma tråd la då upp följande bild, som far runt i sociala medier just nu.

Kanske dags för denna skylt utanför arken?

Det stora problemet är inte snön som faktiskt faller från skyn utan när någon skottar upp snöhögar och lägger dem framför dörren. Arken kämpar mot vatten – även i fryst form. Fint på något sätt. Med ett högre syfte. Att människor ska kunna nå porten till bildning och kunskap. 

Dopfest

Snart är det dags att gå upp till Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala. Det är mässa för stora och små och eftersom det är Kyndelsmässodagen är det också dopfest. Ingen mässa i Sankta Maria i Stenhagen eller Eriksbergskyrkan. Det är ”sammanlyst”, som det heter. Ordet passar ju väldigt bra in på Kyndelsmässodagen. Temat är

Uppenbarelsens ljus

Ordet ”kyndel” är samma ord som i engelskans ”Chandel” eller vårt ord ”kandelaber”. Det handlar om ljus. Vilket också är en viktig del av dopet. När någon döps i vår kyrka får personen ett dopljus och då läses Johannesevangeliets åttonde kapitel vers tolv.

Jesus sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Ljuset har blivit en viktig symbol för många. Det finns nästan inte en kyrka utan ljusbärare. Att tända ett ljus är en symbolhandling som den enskilda personen inte behöver förklara. Var och en fyller den själv med mening.

Snart är det nog dags att skaffa nytt ljus igen.

För mig är det viktigt att tända mitt dopljus på årsdagen av mitt dop. Det är nu 58 år sedan jag döptes i Mariakyrkan i Sigtuna. Då fick jag inget ljus. Den traditionen hade ännu inte vuxit fram. Men när det blev tradition i Svenska kyrkan – troligen under 1970-talet – fick även jag ett ljus. Det har jag sedan dess bytt ut flera gånger.

Dopet innebär att jag hör ihop med Jesus Kristus. Hur detta egentligen är möjligt, övergår mitt förnuft. Det har jag inga problem med. Däremot vet jag säkert att just den 5 februari 1961 var det en präst, som öste vatten över mitt huvud tre gånger och sa orden:

Jag döper dig i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

Min dopdag brukar jag fira på Kyndelsmässodagen, som ju alltid är första söndagen i februari. Ibland är det precis den 5 februari men oavsett vilket, firar jag på söndagen.

Jag vandrar med Jesus. Det betyder att jag har ljus i mörkret. Om en liten stund ska jag vandra upp till Helga Trefaldighets kyrka. Det var i den heliga Trefaldighetens namn jag döptes. Dessutom är det dopfest, så det passar utmärkt.