 |
| Denna alba (den vita dräkten) fick jag ärva efter Hans Farelius, som dog 1992. |
För drygt 36 år sedan
tog jag studenten. Ungefär samtidigt hade en idé slagit rot i mitt sinne. Att
bli volontär för Svenska kyrkans mission (SKM) och att bli det i Tanzania.
Tanken var att komma till Karagwe i nordvästra Tanzania. Där fanns Birgitta och
Hans Farelius. Och det fanns behov av en volontär. Jag var fast besluten att
åka till Tanzania.
Men något hände i
Karagwe. Kanske var det inre stridigheter. Någon slags maktkamp. Planerna ändrades.
SKM föreslog i olika omgångar Swaziland, Liberia och även Tokyo. Men det blev
Sydafrika, där jag fick förmånen att vara i Kapstaden från september 1981 till
september 1982. Livsavgörande.
På hemvägen
bokade jag en resa via bland annat Kenya. Min tanke var att stanna i Nairobi
och ta en buss till Tanzania. Det visade sig vara lite komplicerat och minns
jag rätt hade jag inte jättemycket pengar. Så jag fick låta bli. Det blev inte
Tanzania på hemvägen, som jag tänkt.
Nu hoppas jag att
det blir dags. Vi står i begrepp att lämna Sydafrika för denna gång och på väg
hem ska vi tillbringa några dagar i trakten kring Kilimanjaro. Det blir ingen
bestigning av toppen men kanske en dagsvandring längs sluttningarna.
Vi ska besöka en svensk
kollega, som arbetar vid Tumaini University Makumira. Vi ska även träffa en
annan tanzanisk kollega, som jag lärde känna i Nairobi förra året. Jag lovade
honom ett besök.
Vi kommer att
missa många platser i Tanzania. Till Karagwe kommer vi inte. Inte heller till
Bukoba, som jag hört så mycket om. Det blir varken Dar-es-Salaam eller
Zanzibar. Vi behöver denna vecka till att ställa om från vårt liv i Sydafrika
till ett nytt slags liv i Sverige.
Av erfarenhet vet
vi att det inte är helt enkelt att komma hem. För hemlandet har förändrats.
Även vi. En vecka i Tanzania kommer att bli mycket bra.
 |
| Hans Farelius grav finns i Uganda. "A Swedish friend of Africa". Fint! |
No comments:
Post a Comment