Thursday, 20 February 2014

Nycklar

När jag fyllde 21 år befann jag mig i Sydafrika och arbetade som ungdomsledare  på the Lutheran Youth Centre i Athlone, Kapstaden. Ungdomarna ordnade en fest och jag fick det som många 21-åringar i Sydafrika får en nyckel. Den symboliska nyckeln till Ditt eget liv. Det var en liten nyckel och jag har sedan dess förlagt den.

När vi bodde i Bloemfontein ägnade vi ganska mycket tid åt alla nycklar som fanns i huset. P g a säkerhetsläget låste vi varje kväll ett antal lås. Sammanlagt tror jag det fanns runt 20 lås i huset. Med andra ord minst 20 nycklar.

När vi kom till Pietermaritzburg var det nästan värre. Säkerhetsmässigt bor vi nog lugnare till nu men lås finns. Massor. Huset vi bor i har tidigare tjänstgjort som Bed & Breakfast, så alla rum har egen nyckel. Dessutom alla ytterdörrar, som är försedda både med lås på dörren och den gallergrind, som finns vid varje utgång. Denna gång var det hustrun som ägnade en halv dag åt nyckelfrågan. De flesta nycklar fanns i en plastkasse och enda sättet var att prova alla nycklarna i samtliga lås, tills det gick att veta vilken nyckel som passade var och vilka nycklar som var överflödiga.

På mitt arbete har jag också behövt ta tag i nyckelfrågor. Efter någon månad fick jag en nyckel till min kollegas arbetsrum, så att jag kunde gå in där vid behov och sitta vid det extra skrivbord som finns där. Det var vänligt. Han lät själv kopiera nyckeln och jag fick betala runt tio kronor för det.

När jag så småningom insåg att jag måste leta upp ett tomt kontor och ”ockupera” detsamma, för att få ett eget arbetsrum, kom hustrun upp till campus med bil och vi for snabbt ner till köpcentrat, där jag lät kopiera den nyckel jag lånat från kamrern. Så hade jag skaffat mig en arbetsplats och själv sett till att förse mig med nyckel.

Snabbt och enkelt, samt till en ringa
kostnad tillverkas en nyckel, så
att jag kan komma åt kopierings-
maskinen. Bra!
Igår lånade jag återigen en kollegas nyckel. Denna gång gäller det nyckeln till kopieringsrummet. Jag har fått en kod, så att jag kan kopiera – det är bra. Men ibland är rummet låst och då står jag där med skägget i brevlådan.

Nu kan jag komma in i kopieringsrummet och kopiera det jag behöver. Jag kan även scanna delar av böcker. Det är viktigt, för väldigt få studenter har råd att köpa litteratur. Därför plockar vi kapitel i olika böcker, samt artiklar från nätet. Vi skickar mycket elektroniskt. Alla har tillgång till datorer på universitet. Men när jag har scannat finns ännu inte min egen e-mail-adress inlagd i systemet. Tillsvidare får jag därför trycka in någon annans e-mail och be personen i fråga vidarebefordra mejlet till mig. Det fungerar.

I en svensk kontext görs ofta introduktionsplaner. Där brukar ingå möte med nyckelansvarig person. Ofta får man alla nycklar, sin arbetsplats med dator, telefon, lösenord etc. under den första arbetsveckan. Ibland händer allt detta dag 1. Det är bra!

Här händer inte allt dag 1. Men så sakteliga löser sig problemen. Under tiden har jag ändå kunnat arbeta. Jag har undervisat, handlett studenter och bedrivit forskning. Lite frustrerad har jag varit nu och då. Men inte värre än att det går.

 

4 comments:

Trollmamman said...

Det är bra, Anders, att du behåller dina visioner av svenskt arbetsliv. För tyvärr kan jag känna igen en inte försumbar del av det du beskriver från svensk kommunal verksamhet om än med lite variation. Fast det är väl så att vi ofta tror att gräset är grönare någon annan stans...

Anders Göranzon said...

Min reflektion, Agneta, är att jag får upp ögonen för andra saker som inte fungerar på en svensk arbetsplats. Men visst kan det också vara så att introduktionsplaner inte heller fungerar. Eller att man får vänta på vissa saker. När det gäller arbetsrum kan det bero på var i hierarkin man befinner sig. I Sverige, alltså!"!

Bridgeman said...

Intet är som väntans tider. Ibland kan det till och med vara skönt om inte allt händer på en gång. Även om vi ofta vid första anblicken tror att vi vill att allt ska hända nu. Dock finns det allt för många nycklar i världen. Tacka vet jag gamla saab 900. Där kunde man gå och köpa sig en glass istället och när glassen var slut då kunde man åka iväg med glasspinnen som nyckel. Att helt enkelt förena nytta med nöje. Skaffa några sådana gamla lås och sätt in hos er. Så kan en glass sedan lösa alla era nyckelproblem. :-)

Anders Göranzon said...

Tack, Bridgeman. Ska köpa en glass nästa gång! :-)