När jag var liten ….

Dopfunten i Eastwood kom inte
till användning idag.

Idag är det min dopdag. Jag döptes i Mariakyrkan i Sigtuna för 53 år sedan. Kyndelsmässodagen 1961. Det var Per-David Eby som döpte mig. Han hade vuxit upp i Bastuträsk, där jag fick min första prästtjänst. Märkligt!

Dagens gudstjänst firade vi i vår församlingskyrka i Eastwood. Det var 4:e söndagen i Trettondedagstiden och inget annat. (Kyndelsmäss gör sig inte så bra mitt i sommaren!) En kvinna i kyrkorådet ledde gudstjänsten och predikade. Det var många barn – ett helt gäng från den lutherska kommuniteten Kenosis, där tre ordenssystrar driver ett barnhem. Fint! Sången var kraftfull. Hur kan så mycket sång komma ut ur små, taniga barn? Mäktigt!

Mot slutet gick hustrun fram och berättade för församlingen att det var min dopdag och sedan fick alla vara med och göra rörelserna i den sång vi alltid sjunger hemma hos oss, när vi firar varandras dopdagar (mel. Jesus för världen):

När jag var liten, bara så här,bars jag till dopet, som Jesus lär.Jesus då tog mig upp i sin famn,signade mig och gav mig sitt namn!
 

När jag blir större, kanske så här.Vill han mig leda, som bibeln lär.Om jag än faller, lyfter han mig,tar mig i handen närmare sig.

Det är gott att känna till sin dopdag. Det är en faktiskt händelse att återvända till i sin meditation över vad det innebär att vara kristen. Att veta att jag rent objektivt är döpt blir en grund att stå på. Mig hjälper det mycket! Att dessutom få fira ytterligare en bemärkelsedag skadar inte.