Sunday, 17 November 2013

Gudstjänster i den Anglikanska katedralen

Sedan länge hade prosten i den Anglikanska katedralen bett mig predika idag. Både på den tidiga högmässan kl 7 och på den andra högmässan kl 8.30. Någon annan skulle ha högmässan kl 10.30. Det är många gudstjänster i katedralen. Mässa varje morgon i veckorna – även lördag och minst tre mässor på söndagarna.

Som vanligt finns ”lay ministers” som leder större delen av mässan. Därför är det inte svårt att komma utifrån. Jag hälsar församlingen i början och i övrigt ska jag göra det som är prästens uppgifter: förmedla syndernas förlåtelse i avlösningen, predika, leda mässan och välsigna. Allt annat gör andra! Så skönt! Verkligen något för Svenska kyrkan att lära sig i tider av minskad ekonomi. Det är så tydligt att många kyrkor i syd har ett helt annat sätt att se på budget. (Liksom många samfund även i Sverige har.) Men i Svenska kyrkan är vi fast i detta med anställda som (ofta) den enda resursen! Det finns undantag, men undantagen behöver bli regel!

Tre av dopbarnen - alldeles nydöpta!
Den andra mässan kom prosten med. Jag predikade! I mässfirandet bad han mig be vissa böner. Dessutom fick jag döpa några av barnen. Det var sammanlagt sju och en del var i tio-års åldern. Jag har inte döpt i Anglikanska kyrkan förut men det är inte så stor skillnad. Roligt var det i alla fall!

Även här är det påtagligt hur stor roll kyrkan tillmäter föräldrar och faddrar. De får svara på en mängd frågor och på det sättet blir det tydligt att de har ett ansvar för sina barn/dopbarn. Fint, tycker jag!

När jag trodde jag var färdig för att åka hem kom prosten och bad mig hjälpa honom med ytterligare en arbetsuppgift. Någon hade en ny bil som skulle välsignas. (Inget vi gör så ofta i Svenska kyrkan heller. Men varför inte be för en ny bil? Verkar ju rent av vettigt!) Så jag följde med ut till parkeringsplatsen och började be. I ögonvrån ser jag en av korgossarna komma med en skål vatten. Självklart! Det räcker så dåligt med ord. Vi behöver synliga tecken på Guds omsorg! Så utan att egentligen veta hur man gör med vigvatten i samband med välsignelse av fordon, tecknade jag i alla fall bilen med korsets tecken och en bön att bilen ska bli till välsignelse och ingen komma till skada!

Det var väl en välsignad söndag!



2 comments:

Åke Svensson said...

Välsigna(n)de svärson!

Anders Göranzon said...

Tack, käre svärfader!