Gudstjänster i den Anglikanska katedralen

Sedan länge hade prosten i den Anglikanska katedralen bett mig predika idag. Både på den tidiga högmässan kl 7 och på den andra högmässan kl 8.30. Någon annan skulle ha högmässan kl 10.30. Det är många gudstjänster i katedralen. Mässa varje morgon i veckorna – även lördag och minst tre mässor på söndagarna.

Som vanligt finns ”lay ministers” som leder större delen av mässan. Därför är det inte svårt att komma utifrån. Jag hälsar församlingen i början och i övrigt ska jag göra det som är prästens uppgifter: förmedla syndernas förlåtelse i avlösningen, predika, leda mässan och välsigna. Allt annat gör andra! Så skönt! Verkligen något för Svenska kyrkan att lära sig i tider av minskad ekonomi. Det är så tydligt att många kyrkor i syd har ett helt annat sätt att se på budget. (Liksom många samfund även i Sverige har.) Men i Svenska kyrkan är vi fast i detta med anställda som (ofta) den enda resursen! Det finns undantag, men undantagen behöver bli regel!

Tre av dopbarnen - alldeles nydöpta!

Den andra mässan kom prosten med. Jag predikade! I mässfirandet bad han mig be vissa böner. Dessutom fick jag döpa några av barnen. Det var sammanlagt sju och en del var i tio-års åldern. Jag har inte döpt i Anglikanska kyrkan förut men det är inte så stor skillnad. Roligt var det i alla fall!

Även här är det påtagligt hur stor roll kyrkan tillmäter föräldrar och faddrar. De får svara på en mängd frågor och på det sättet blir det tydligt att de har ett ansvar för sina barn/dopbarn. Fint, tycker jag!

När jag trodde jag var färdig för att åka hem kom prosten och bad mig hjälpa honom med ytterligare en arbetsuppgift. Någon hade en ny bil som skulle välsignas. (Inget vi gör så ofta i Svenska kyrkan heller. Men varför inte be för en ny bil? Verkar ju rent av vettigt!) Så jag följde med ut till parkeringsplatsen och började be. I ögonvrån ser jag en av korgossarna komma med en skål vatten. Självklart! Det räcker så dåligt med ord. Vi behöver synliga tecken på Guds omsorg! Så utan att egentligen veta hur man gör med vigvatten i samband med välsignelse av fordon, tecknade jag i alla fall bilen med korsets tecken och en bön att bilen ska bli till välsignelse och ingen komma till skada!

Det var väl en välsignad söndag!

Children’s mighty Easter sermon

This Easter has been different. We usually attend all the Easter services in the same church. From Palm Sunday with the serenity of Maundy Thursday, the dramatic story told on Good Friday and with the culmination of joy on Easter Day.

So far we haven’t decided which congregation to join. We have attended services at the Lutheran Theological Institute (LTI), with the Scottsville Methodist Congregation, in the Anglican Cathedral of Pietermaritzburg and in the Lutheran churches in Macebisa (PMB), Imbali (PMB), Sobantu (PMB), Elsies River (Cape Town), and Batho (Bloemfontein). Our plan was to celebrate Easter at LTI but it has been closed over Easter. So we went to the Anglican Cathedral of Holy Nativity on Maundy Thursday and today, on Easter Sunday. Good Friday we felt the services in the Cathedral were either too early or too long, so we joined the Lutheran Congregation in Hayfields (Kreuzkirche – Church of the Cross), which belongs to the Lutheran Church with German origin (ELSCA-NT). (The reason was, that this was one of the few churches nearby that had published their service roster on their web site. And the service was in English on this occasion).  The church is mainly a white church but they are involved at LTI and I hope that in the future this church and our own church, ELCSA, could join.

Sprinkling of water in the Cathedral of the Holy Nativity

Both in the Cathedral of the Holy Nativity and in Kreuzkirche much focus was put on the sermons. But the liturgy is more elaborated in the Anglican tradition. So, on Maundy Thursday there were both washing of feet and stripping of the altar. Today we enjoyed the renewal of our baptismal vows with the sprinkling of water. But the sermon was a bit longer then we usually find in the Anglican cathedral. The best sermon, though, the children presented. Totally unexpected! The Dean invited all the children at the end of the 2½ hour service. He asked one of the Sunday school leaders to estimate how many they were and the leader answered: 40! The Dean seemed satisfied and started to give out sweets to the children. We prayed hard, because more than 40 kids approached the altar. When the sweets were finished 8 kids still waited for their treats. I really felt for those children but also for the Dean. I could have done the same.

I promise that you will get sweets if you come next Sunday!

Probably not the answer the children wanted. So we all held our breath. Then one of the older girls, who had already received a piece of chocolate, came forward and gave hers to the youngest among the eight. She was followed by another and soon the youngest had got sweets and the oldest had willingly given up theirs. We were impressed! And so was the Dean. What a mighty example in today’s world and today’s South Africa were entitlement and corruption are such major problems.

The Very Revd Ndabezinhle Sibisi, gathers the Sunday school children to give them sweets.