Ögonsten

Inför kommande söndag skriver jag några tankar på Svenska kyrkans hemsida. Länken kommer här. Och texten nedan:

Ett litet ord fastnar på min näthinna. Ett ord jag inte riktigt förstår trots att jag helt och hållet begriper vad det betyder. Ordet finns i en av söndagens texter, som är några korta verser ur Ordspråksboken. Ordet är ögonsten. Det som är min ögonsten är något dyrbart. En ädelsten, som jag inte kan ta ögonen från. Det är knappast ett ord vi använder i dagligt tal men skulle vi använda det, kunde det passa på den person vi älskar. 

Jag frågar min svärfader, som är en klok man, hur han associerar. När han under sin yrkesverksamma tid fanns med i olika kommunala sammanhang, däribland byggande av nya stadsdelar, kom det till nya kvarter i norra Kalmar. Några av dessa var Gnejsen, Graniten och Kvartsen. Goda namn för kvarter där många människor ska bo. Förskolan i området fick namnet Ögonstenen. Ett ord, som hämtas från en 2 500 år gammal samling ordspråk. Spännande! 

Vi möter ordet på söndagen med temat: Andlig klarsyn. Sammanhanget handlar om att hålla Guds bud och bevara Guds lära. Uppmaningen är: Bevara min lära som din ögonsten. I en tid när vi oftare pratar om hur viktigt det är sätta människan i centrum, kan detta bli en utmaning. Att betrakta en lära eller bud som sin ögonsten, är ingen självklar tanke på 2000-talet. Men detta är uppmaningen till oss. Vi ska betrakta det Gud vill lära oss med samma ömhet och kärlek, som vi betraktar barnen på en förskola i norra Kalmar. 

Flera av texterna denna söndag uppehåller sig kring byggande. Både Paulus och Jesus talar om att bygga på en fast grund. Paulus funderar kring olika typer av byggmaterial. Bland annat ädelsten. Men det blir något närmast tekniskt och objektivt över resonemangen. Jag återvänder till ordspråksboken. Bevara min lära som din ögonsten. Det blir genast personligt.
Vid det sydafrikanska universitet där jag arbetar, finns ett forskningsområde som arbetar med frågan hur ett gott samhälle kan byggas. En av lärarna förklarade för mig: 

Vi brukar säga att man ska sätta människor först. Men det har visat sig fungera dåligt. Om någon i maktställning först ska tänka på en person inför ett beslut, blir det lätt korruption. Risken är att makthavaren tänker på en person i släkten eller i partiet. Därför är det bättre att samhället styrs utifrån regler. Parlamentet ska se till att dessa lagar och regler sätter människor främst. Regeringens och tjänstemännens uppgift är sedan att följa reglerna. Att sätta reglerna främst. 

Jag tänker på detta, när jag läser om att bevara Guds lära som sin ögonsten. Att det är viktigt med läran. Det är viktigt med Guds bud. Är det inte ofta så, både i kyrkan, samhället eller i andra sammanhang att vi menar oss sätta människor främst men då också riskerar att agera godtyckligt. Det finns en styrka i goda, genomtänkta och rättvisa regler. Regler som gäller alla och gör att korruption eller nepotism kan upptäckas och i bästa fall undvikas. 

Frågan vi ställer den söndag som handlar om andlig klarsyn är: på vilken lära bygger vi våra liv? Vilka bud är det vi bevarar som vår ögonsten? Uppmaningen vi får är att söka grunden för beslut och handlingar i Guds vilja.