Thursday 4 July 2013

Sådan är kapitalismen …


Förra året bytte vi kök på sommarstället. Om detta har jag skrivit här. Köket inhandlades på IKEA och vi är i stort sett nöjda. På något ställe behöver någon dörr eller låda justeras. I den mån det är snett är det förmodligen mitt eget fel. Om man inte gör helt rätt från början blir det ju inte heller helt rätt på slutet. Men det är i alla fall tillräckligt bra. I stort sett alla i familjen har varit med och jobbat. Samt några goda vänner, som gett ovärderlig och handfast hjälp.

Ett av överskåpen är ett vitrinskåp. Det har tre hyllplan. Dels bottenplanet, som ingår i själva stommen och sedan två glashyllor. Men det finns plats för ytterligare en glashylla. Alltså tänkte hustrun och undertecknad att en glashylla smidigt kunde inhandlas och vips hade vi ytterligare cirka 2000 cm2 att ställa glas eller muggar på. En inköpsresa till det stora varuhuset företogs. Måtten hade jag med mig. På ett ungefär. Min förförståelse var att företaget håller sig med standardmått. Så var icke fallet.

Det kökssystem vi införskaffade heter FAKTUM. På inköpslistan stod:
Glashylla. 56x35 cm.
Vad jag inte visste var att FAKTUM har utgått. I stället finns ett nytt system, som heter UTRUSTA. Om man vill skaffa en glashylla måste man köpa 2, för de ligger förpackade i det antalet. Med tanke på priset kan jag acceptera detta. Köp 2 och ha ett i reserv och en hylla går sönder (?). Två hyllplan i glas, i systemet UTRUSTA för ett pris av SEK 119:- lät överkomligt. Måtten var ungefär 56X35

Den vänlige expediten upplyste mig om att det fanns möjlighet att köpa två hyllplan av FAKTUM men att det dels är en beställningsvara, dels något dyrare. (Procentuellt sett skulle man kunna beskriva det som betydligt dyrare. Istället för 119:- kostar det 199:-). Eftersom jag inte ville åka tillbaka till det stora varhuset och eftersom expediten trodde att det nog var samma mått, köpte jag två hyllplan och åkte glad i hågen vidare.

När jag sedan skulle sätta in ett av de två hyllplanen i skåpet fungerade det inte. Det var för trångt. D v s hyllplanet var för brett. Min första tanke var: jag har säkerligen monterat stommen fel, så att hela skåpet slagit sig. Olika lösningsförslag poppade upp i hjärnkontoret, typ åka till en glasmästare och kapa 3 millimiter på glasskivan. Ingen bra idé förstod jag senare efter att ha talat med den gode vän som hjälpt till att sätta upp köket (och som verkligen hjälp till, timmar i sträck). Vederbörande har dessutom arbetat på det stora varuhuset och kunde berätta att glaset är härdat och sannolikt spricker, om man försöker kapa det.

En misstanke som legat och gnagt hela tiden var: kan det vara så illa att glasskivorna har olika mått? Inte kan väl det stora varuhuset ändra måtten när de inför ett nytt system? Alltså tog jag ut en av de gamla glasskivorna och jämförde. Döm om min förvåning: Den gamla skivan är ca 3 mm kortare. (Därav prisskillnaden, måhända?)

På ett sätt var detta ett glatt budskap, för då hade jag ju i alla fall inte monterat skåpen fel. Men konsekvensen blir inte bara en resa till det stora varuhuset utan två. Dels för att lämna tillbaka de felaktiga skivorna och beställa de nya, dels för att hämta de nya.

Låt oss nu stanna upp ett tag och reflektera. Att ett företag byter ut ett gammalt system mot ett nytt kanske man inte kan säga något om. Sådant händer. Men att man ändrar måtten med ett fåtal millimeter – vad ska det vara bra för? Den gode vännen kunde upplysa mig om att det stora företaget med de fyra bokstäverna gör precis så, när de inför ett nytt system och dessutom höjer priset på den utgångna produkten.

Under tiden som hustrun och jag plockade ut glas ur skåpet, för att jämföra glasskivornas storlek, satt svärfadren och svärmodren i storstugan och åsåg det hela. Den något svaghörande svärfadren fick det hela förklarat för sig och menade att han inte riktigt hade uppfattat vad det handlade om men när han sedan började sjunga …
Sådan är kapitalismen,

Otack är den armes lön.

De e dom rikas paradis men

Ingen hör en fattigs bön
… förstod vi att han hade uppfattat det väsentligaste.




2 comments:

elisabet said...

Instämmer helt med morfar! Det är dock inte bara IKEA som "görpå dettasättet". Hösten 2010 accepterade inte min kanske 4 år gamla skrivare den nya, svarta färgpatronen (hade "budgetsmart" köpt ett helt färgset att ha på lut)- det gick inte längre att rengöra. Vid kontakt med lokalt försäljningställe blev jag upplyst om att behållaren för använd färg var full. Att tömma denna skulle bli dyrare än att köpa en ny skrivare. Dessutom osäkert om det skulle lyckas. Köpte alltså "gladihågen" en ny skrivare och när jag kom hem upptäckte jag att företaget med namnet broder på engelska naturligtvis inte hade samma typ av färgpatroner på denna nyare modell. 400 kr "i sjön" (Skrivaren kostade en dryg tusenlapp). Sensmoral - köp alltid bara en färgpatron i taget, trots att det blri dyrare.

Gerthie said...

Vi som bor på landet och är bekväma av oss eller rent av lata, ringer och beställer och lämnar tillbaka när vi hämtar.