Tankar inför den gångna helgen - i efterskott

Hustrun och jag skriver, som jag tidigare nämnt, betraktelser i Kalmar Läns Tidning. Detta publicerades inför  den gångna helgen:

Vad är meningen med våra liv? Ett svar får vi på söndag. Paulus skriver (Ef 2:1-10) till en grupp kristna i Turkiet att meningen med deras liv är att göra goda gärningar. Göra gott! Kan det ge livet mening? Jo, det är klart det kan. Det gör livet rikare för dem som blir föremål för godheten. Men det ger också den människa som utför de goda gärningarna ett bättre liv.  Djupare ändå, beror det på att vi är skapade för att likna Gud. Och Gud är god! Problemet, enligt Paulus, är att vi ofta, som han uttrycker det, ”följer våra mänskliga begär”. Här finns en paradox. Å ena sidan är vi menade att göra gott. Det är vår innersta identitet. Å andra sidan blir det fel, när vi följer våra mänskliga begär. Hur ska Paulus ha det, egentligen? Är vi av födseln goda eller inte? Sanningen är den att vi är både och. Men att vi innerst inne är goda. Men det är mycket som stör och leder fel. Vem vet vilka exempel Paulus hade tagit om han idag hade skrivit ett brev till kristna i Turkiet. Men säkert hade han berört situationen på Taksimtorget och kampen mot korruption och förtyck. Hade Paulus levt i Sverige, hade han kanske funderat högt över oroligheterna i Husby. Söndagens tema är: förlorad och återfunnen. Det betyder att vi själva inbjuds att hitta tillbaka, återfinna, det som är vår egentliga önskan: godhet.  Men det betyder också att Gud kommer till vår räddning. Det är Paulus’ huvudbuskap: När vi inte hittar tillbaka till godheten själva, då hjälper Gud oss, genom Jesus.
 ”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det”.