Septemberbröllop

Äldsta brorsdottern gifte sig igår. Underbart höstväder. Solen sken från klarblå himmel. Lite svalt men vackert i Källa gamla kyrka. Hustrun och undertecknad fick äran att sjunga på vigseln. Bland annat en sång med text av Pär Lagerkvist, som vi inte hört. Tål att återges.

Jag har gått inunder stjärnor,
för att komma hit till dig,
där du väntat mig
med händer som blev varma.

Du skall giva mig din kärlek.
Du skall smeka värma mig.
Du ska tro att jag
är en av livets armar.

Jag har gått inunder stjärnor,
för att komma fri till dig.
Så stolt, så fri,
som en människa får vara.

Du ska binda mig till jorden.
Du skall övervinna mig,
att min frihet blir
min ljusa tankes bara.

Jag har gått inunder stjärnor,
för att komma ung till dig.
Ung av evigheten,
ung av deras glädje.

Här är jorden där vi bor.
Jag skall åldras här hos dig,
till en djupare
och hemligare glädje.

Jag skall åldras här hos dig ...

Ett bröllop är en högtid, som innehåller så mycket. Något som är härligt är att det är tillåtet att berätta för varandra, offentligt, hur mycket man håller av, älskar eller uppskattar varandra. Inte bara dom som gifter sig emellan. Alla andra får också tala om för de nygfita vad de betyder. Jag gillar det.
På översta delen av bröllopstårtan stod ett gammalt, slitet brudpar, som var med 1950, när min föräldrar gifte sig. Det var fint! Såhär såg det ut - i närbild: