Det som hänt i Norge är helt enkelt fruktansvärt. Det väcker många tankar. Vilken tragik för dem som drabbats. Hur viktigt det är att kämpa för ett öppet och demokratiskt samhälle. Inte minst när något som detta händer.
En av de första kommentarerna i TV riktade misstankarna mot Al Qaida. Näst äldsta dottern reagerade skarpt. Jag måste erkänna att jag inte tänkte direkt hur fel det var att direkt rikta misstankarna åt det hållet. Så visade det sig att det var en ensam galning. Visserligen med högerextrema åsikter. Men ändå en ensam person. En reflektion är att det är oerhört viktigt att ingen i samhället får bli så ensam att hon eller han kan vara i stånd att utföra ett dåd som detta. Det ser jag som viktigt att kämpa för.
Ondskan finns inte bara långt bort. Den finns nära. Handen på hjärtat finns den också inom mig själv. Jag ber och hoppas att jag aldrig kommer att utföra något så hemskt som detta.
Imorgon ska jag fira högmässa och bära med mig mina norska systrar och bröder i bön inför Guds ansikte. Alla de som drabbats men också den person som lånade ut sitt liv till ondskan.
No comments:
Post a Comment