Skolavslutningar "in the past"

I en kommentar fick jag en fråga, som ger mig anledning att lägga ut texten kring tre skolavslutningstal i Aneby åren 1999-2001. Högstadiet hade blivit så stort, så att kyrkan i Aneby inte räckte till. I stället åkte alla ut till Ralingsåskyrkan. Ralingsåsgården drevs av dåvarande Kronobergsmissionen, en del av Örebromissionen, som så småningom ingick i Evangeliska Frikyrkan (EFK). I denna enorma kyrka ryms flera tusen personer. Det är den enda kyrka jag känner till, där mittgången är asfalterad.

Saken var alltså den att skolan själv hade hyrt en lokal, för att genomföra sin egen avslutning. Ändå fann skolledningen det angeläget att be kyrkoherden vara med. Jag brukade få tala sist. Efter alla sånger, musikframträdanden etc. Samt tal av rektorn, barn- och utbildningsnämndens ordförande m fl. I fallet 9:ornas avslutning skulle det också delas ut avgångsbetyg. Det var väl inte så att läget var det absolut bästa, när jag fick ordet. Alla ville ut, hem, bort.

Första året tog jag fram min fusklapp och började prata möbelvård. Jag hade gjort upp med rektorn att han skulle komma upp på scenen och avbryta mig och säga att jag missuppfattat situationen. Varvid jag bad om ursäkt och sa att jag läst fel på lappen. Det som skulle utläsas skolavslutning hade jag fått till:

Stol-avlutning
Men poängen blev i alla fall att gamla stolar, som lutas av, är vackra trots sina skavanker. Men man kan också behålla färgen, även om den är nött. Stolar är som människor: de är vackra att se på och en stol man trivs med får gärna åldras. Till 9:orna avslutade jag med orden: Låt ingen få sätta sig på er.

Sko-avsulning
Nästa år missförstod jag uppgiften igen. (Då behövde inte rektorn ingripa. De flesta kom ihåg förra året.) Jag tog av mig min gamla sko och berättade att jag trivs med den. Att jag ibland sular om skorna, för de är så sköna. Kopplingen till synen på människor låg väl nära detta med stol-bilden. Lite gammal och nött gör inte så mycket. Det är inte det yttre som spelar roll. Avslutningsreplik: Låt inte människor få trampa på er! (På kvällen, när det var dans i folkets park, kom flera ungdomar fram och undrade om jag hade på mig rätt skor!)

Spol-avlusning
Nästa år var mitt sista i Aneby. (Tur för mig! Nu blev det svårt att hitta andra exempel på sammansättningar av ord, som liknar skolavslutning.) Spol-avlusning var det bästa jag kunde komma på. Jag har ju inte så mycket hår, så alla kunde förstå, att jag själv inte använder hårspolar. Men har man det och även har huvudlöss, måste man ju avlusa spolarna ibland. Jag måste erkänna, att jag inte kommer ihåg vad jag ville få sagt med denna bild. Kanske har jag förträngt det. Blev det ett fiasko? Jag vet inte!

I alla fall minns jag dessa år med glädje. Skolan hade inte behövt bjuda in mig. De gjorde det ändå och jag såg det som ett förtroende. Vid varje tillfälle avslutade jag med välsignelsen. Jag bad inte om lov men fick heller aldrig någon kritik. Än så länge har jag aldrig upplevt att någon människa tagit illa upp av att bli välsignade. Så det kommer jag definitivt att fortsätta med.