Julkortstider

Igår kom posten sent. Jag glömde ta in den, så det blev att öppna brev i samband med morgontidningsläsande och frukost. Det går ju också bra. Det var redan ett par julbrev med i högen. Sådant gillar jag. Ett av breven stod det tryckt GOD JUL utanpå. Mitt namn skrivet elektroniskt. Avsändare: Postkodlotteriet! Jag brukar riva dem och slänga direkt. Men ett julbrev är ju ändå ett julbrev. Jag öppnar det och Rickard Sjöberg tittar rakt in i mina ögon över filtallriken:

Hej Stig!

Ja, så stod det och jag insåg att något blivit fel i maskineriet. Det är grannen, som bor över gatan, som heter Stig. Fast det gör han nästan inte heller, för det är hans första-namn. Han har ett annat tilltalsnamn.
Som den gode samhällsmedborgare jag är ringer jag upp postkodlotteriets kundtjänst. Just nu, när jag skriver, har jag nummer 17 i kön.(Nu blev det 15). Jag betalar räkningar under tiden som jag väntar. Och ja – jag gör detta hemma och på min långlunch. (Nu har jag nummer 12).
Såja, nu har jag pratat med Oskar. En trevlig ung man i kundtjänsten. Han hade aldrig hört talas om att någon fått fel brev i postkodlotteriet. Så han var glad att jag ringde. Först frågade jag om jag kunde få prata med Rickard, men det kunde jag ju inte, förstås. Oskar var glad att jag hörde av mig och när jag sa att jag vanligen inte öppnar brev från postkodlotteriet, erbjöd han sig att lägga in en spärr på mitt namn. Försigkommet och artigt! Stjärna i boken! Sedan berättade jag att jag inte riktigt gillar deras marknadsföring. Särskilt inte när de skriver att man blir utan sin del om grannarna vinner:

Har du ingen lott om ditt postnummer vinner, blir du utan din del av vinsten.

Vadå min del? Jag är ju inte med i lotteriet? Korkat! (Men det sa jag inte till Oskar, som ändå – kanske just för att jag inte använde ordet korkat – menade att han förstod hur jag tänkte.) Dessutom sa Oskar att det är bra att jag har synpunkter! Tack och bock, tänkte jag! Innan jag la på bad jag Oskar hälsa till Rickard, att jag önskar honom en God jul tillbaka, eftersom han skrivit så i brevet.
Nåväl, nu har jag pratat färdigt med postkodlotterikundtjänsten och ska inte få mer brev (även om det kan komma något brev eftersläntrande, enligt Oskar). Det enda jag nu behöver göra, är att gå över med Stigs brev till min granne, som alltså inte heter Stig, egentligen. Han kanske blir glad ekker åtminstone road.
I så fall har ju postkodlotteriet bidragit till en slags grannyra!