Igår såg jag dokumentären om Messaure. Olle Häger har gjort ett fantastikt program om det lilla kraftverksamhället, som anlades 1957. Där bodde som mest 3 000 personer invid Stora Lule älv. Vi bodde där 1965. Nästan hela året. Man kan läsa följande om hur det gick för Messaure på en hemsida, som upprättats av några entusiaster som bodde där.
Samhället började så sakteliga avfolkas, många bodde dock kvar och arbetspendlade till andra byggen.
Men efterhand som folk flyttade försämrades servicen för de kvarboende och 1980 när skolan lades ned var det definitivt slut.
När någon idag stannar vid Messaure vägskylten finns det inget att se, något enda öde hus, igenväxta vägar, ett tomt igenvuxet torg, man kan hitta någon rest av en husgrund. Av de aktiva samhället Messaure finns det ingenting kvar, naturen har återerövrat marken.
Jag har bott där!
1 comment:
Jomenvisst, jag såg också filmen o njöt och visst har jag bott där. Skrev ett inlägg i gästboken på messaure.se förresten
Post a Comment