Sunday 5 July 2009

Kyrklig handling eller förrättning del 3 - vigsel

Igår hade jag två vigslar. Tja, hade och hade! Vem är det som viger vem? Enligt katolsk sakramentssyn är det väl de äkta makarna som förvaltar sakramentet, som då kallas äktenskap. Vigseln blir bara en slags startpunkt. Men även där ska en präst leda vigselgudstjänsten. Det är stort att få vara den inför vilken två personer avlägger sina löften. Visst, det är 'inför Gud och denna församling' men som präst har man en speciell uppgift.
Vid en vigselgudstjänst är det oftast bara särskilt inbjudna. Inte ens kyrkvärdar. Varför då? För att Martin Luther egentligen tyckte att det var en borgerlig inrättning? Vet inte, men visst vore det fint om även en vigselgudstjänst kunde vara en församlingsgudstjänst. D v s en kyrklig handling.
Nu får vi se om det överhuvudtaget blir så att Svenska kyrkan vill behålla vigselrätten. Det ska vara kyrkomöte i höst och då ska det beslutas. Det har ju kommit upp med tanke på det nya äktenskapsbegreppet. Här finns det anledning att stryka under vissa saker.
1) Det har aldrig funnits vigselplikt. En enskild präst, som av något skäl inte vill viga ett par, har kunnat tacka nej och så har frågan hänskjutits till kyrkoherden. Ytterst biskopen. Därför kommer det kanske inte att bli några problem, när vissa präster inte vill viga samkönade.
2) Frågan om Svenska kyrkan ska ha vigselrätt eller inte har inte bara med vigsel av samkönade att göra. Jag menar att vi kan avsäga oss vigslerätten av helt andra skäl. Det är ju en kvarleva från ett äldre system, där prästen var en statstjänsteman. Vore det inte bäst om hindersprövningen är att betrakta som själva registreringen av äktenskapet och sedan får man gestalta sin ceremoni/gudstjänst på det sätt man själv önskar. Kommer därmed människor att skippa kyrklig vigselgudstjänst? Jag tror inte det! Jag tror inte heller att människor gör det utan att mena att Guds välsignelse är viktig.
Att få ge sina löften inför någon som är större än en själv, känns som en viktig del av äktenskapet. Jag tror det kommer att finnas ett sådant behov även i framtiden.

No comments: