Bibeln på svenskt teckenspråk

Tvärtemot vad man skulle kunna tro är inte svenskt teckenspråk ett nationellt minoritetsspråk. Förklaringarna kan vara flera. Vissa beslut säger att det i första hand ska ses som ett kommunikationsmedel för personer med hörselnedsättningar. Jag har också hört förklaringen att det inte går i arv från föräldrar till barn. I språklagen som kom 2009 jämställs visserligen svenskt teckenspråk med de nationella minoritetsspråken. Skyddet är dock inte lika omfattande.

Ur ett bibelöversättningsperspektiv är det dock lika viktigt att arbeta med detta språk. Någon undrade häromdagen om inte de flesta teckenspråkiga ändå kan läsa i en vanlig bibel. Jo, så är det nog. Men de kan inte höra Guds ord som en hörande kan. Och svenska är inte deras hjärtas språk. Det är på svenskt teckenspråk de kommunicerar och ska de nås av Guds tilltal så är det ju rimligt att det sker genom teckenspråk.

Hela Bibeln finns endast översatt till ett teckenspråk i världen och det har skett i USA. Till svenskt teckenspråk drev Svenska Bibelsällskapet ett översättningsarbete mellan 1997 och 2007. Då översattes exempelvis Markusevangeliet, halva apostlagärningarna och en hel del texter ur kyrkoåret. Det går att läsa mer via denna länk.

Det finns också en bok om projektet som heter "Och Ordet blev tecken". Den går att köpa i Bibelbutiken. Länken är här.

För något år sedan gjorde vi en förstudie där vi undersökte om vi skulle kunna starta ett nytt projekt och fortsätta med fler bibeltexter. Jag hoppas att vi ska kunna det men det är kostsamt och vi vill att ett nytt projekt ska ha förutsättningar att bli långsiktigt hållbart. Läs mer här.

Det som är viktigt att förstå är att det är en enormt stor skillnad på tecknad svenska och svenskt teckenspråk. Tecknad svenska är när någon översätter svenska ord för ord. Svenskt teckenspråk har en helt egen uppbyggnad. När Bibeln översätts till svenskt teckenspråk skapas en översättning som personer kan hålla sig till när de ska teckna en bibeltext. Den som översätter utgår från Bibel 2000, då det inte är många teckenspråkiga som också har exegetisk utbildning på den nivå som krävs för att kunna översätta från grekiska eller hebreiska. Däremot kommer exegeter in i efterhand och går igenom översättningen så den stämmer överens med grundtexten. 

Det var roligt att läsa vad Svenska kyrkans ärkebiskop, Martin Modéus, sa till tidningen Händer i kyrkan, innan han installerades.

- Hur kan Svenska kyrkan bidra till att fler bibeltexter blir översatta till svenskt teckenspråk?

- På något sätt är det ju egentligen bara att göra det, för det är viktigt.

Det låter hoppfullt.

Bibelöversättning på övriga nationella minoritetsspråk

Utöver samiska språk eller varieteter finns dessa nationella minoritetsspråk i Sverige: finska, meänkieli, romani och jiddisch. Även här är det viktigt att det finns bibelöversättningar. Finska arbetar vi inom Svenska Bibelsällskapet inte med, eftersom det finns ett bibelsällskap i Finland som har det ansvaret. Men däremot är vi delaktiga i en översättning till meänkieli. Som ju är en slags finska, närmare bestämt tornedalsfinska.

Senare i vår kommer jag att åka till Finland och träffa anställda vid det finska bibelsällskapet. En fråga jag då vill tala om är hur de ser på denna översättning. Tornedalsfinska talas ju även öster om Torneå älv. Om jag förstått saken rätt betraktas det på finska sidan som en dialekt av finska – inte ett eget språk. Men i Sverige är det en annan sak och det beror säkert på den assimileringspolitik som förts. Staten har också tillsatt en utredning som heter Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset. På webbplatsen går följande att läsa:

Sannings- och försoningskommissionen ska utreda kränkningar och övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset till följd av 1800- och 1900-talens assimileringspolitik.

(Kväner eller lantalaiset är det folk som talar meänkieli men i en dialekt som skiljer sig från tornedalingarna.)

Detta tillsammans med det faktum att tornedalsfinskan har utvecklats åt ett annat håll än dialekten i Finland och att de därmed i vissa stycken skiljer sig från varandra, motiverar att en egen bibelöversättning tas fram. År 2000 publicerades de fyra evangelierna på meänkieli. De finns att köpa i Bibelbutiken. Länken kommer här.

När det gäller de olika varieteter som ryms inom romanispråkgruppen ser det annorlunda. Som jag skrivit tidigare har exempelvis Svenska kyrkan översatt sin kyrkohandbok till fyra varieteter: kalderash, kaale, lovari och resanderomani. Men några heltäckande bibelöversättningar finns inte, vad jag vet, till något av dessa språk. Vi säljer Nya testamentet på lovari, men jag vet inte om hela Bibeln är översatt till lovari. En utmaning är att romer finns över hela världen och de olika varieteterna fått väldigt olika stavningsregler, beroende på i vilket land de funnits. Svenska Bibelsällskapet har copyright till endast en bibelbok och det är Ruts bok, som översattes till Kalderash för åtminstone 40 år sedan. Men den finns att köpa på bibelbutiken även den. Länken är här.

Helt klart behöver mer göras vad gäller de romska språken. Men där behövs samordning inom United Bible Societies och andra bibelöversättningsorganisationer, så att inte varje organisation jobbar i sitt hörn. När jag söker på nätet ser jag att Wycliffe Bible Translators arbetar med frågan i Rumänien. Men frågan är om alla i Sverige förstår just denna form av romani. Jag måste erkänna att mina kunskaper på detta område är kraftigt begränsade.

Så finns ytterligare ett nationellt minoritetsspråk och det är jiddisch. Institutet för språk och folkminnen bedömer att det finns 250-1500 personer i Sverige som talar jiddisch. Den hebreiska bibeln (i stora drag detsamma som kristna kallar för Gamla testamentet) finns översatt till jiddisch. Men hur är det med Nya testamentet? Det vet jag inte och jag har heller inte någon uppfattning om behovet. Enligt läroplanen ska alla barn lära sig om Nya testamentet i den svenska grundskolan men det kanske räcker att det sker på svenska? Svenska Bibelsällskapet har i vart fall inga planer på att dra igång en översättning av Nya testamentet till jiddisch.

Ja, som synes finns det en viss utvecklingspotential när det gäller mina kunskaper runt nationella minoritetsspråk. Har jag i denna bloggpost skrivit något som inte stämmer tar jag gärna emot synpunkter.

Urfolksspråk

Som jag tidigare skrivit är bibelöversättning till de nationella minoritetsspråken en viktig del av Bibelsällskapets arbete. Precis när jag började som generalsekreterare hösten 2019 hade arbetet med att översätta Bibeln till nordsamiska slutförts. Det är den samiska varietet som talas av flest människor. Runt 20 000 tror jag det är. Dessa bor i Norge, Sverige och Finland, så arbetet var ett samarbete mellan bibelsällskapen i dessa tre länder, även om Svenska Bibelsällskapet kom in ganska sent i processen. När Biibbal 2019 var klar hade det gått en bra bit över 100 år sedan förra gången översattes till nordsamiska.

Nu pågår arbete med översättning till lulesamiska och sydsamiska. Det är betydligt färre som talar dessa språk. Mellan 500 och 1000 personer behärskar sydsamiska. Och några fler lulesamiska, om jag har förstått saken rätt. Det innebär en stor utmaning när det gäller att få tag på översättare. Att få tag på någon som är utbildad exeget (bibelvetare) och kan sydsamiska, är ännu svårare. Därför tillämpas en delvis annorlunda metod. De som översätter utgår från den norska texten från 2011. Sedan återöversätts den sydsamiska texten till svenska – ord för ord. Detta görs för att en exeget, som inte kan sydsamiska, ska säkerställa att översättningen stämmer med grundtexten. Med andra ord är det ett tidskrävande arbete. 2024 ska Nya testamentet på sydsamiska vara klar. Då är det en så kallad editio princeps, första utgåvan av Nya testamentet på sydsamiska. Det blir stort att få vara med om det.

Arbetet med lulesamiska sker på samma sätt. På lulesamiska finns en äldre bibelöversättning från 1903. Hundra år efter den kom en ny översättning av Nya testamentet. Nu arbetar vi med Gamla testamentet. Det ska vara klart under senare delen av 2020-talet. Det är Svenska Bibelsällskapet som har ansvar för detta översättningsprojekt. Men vi samarbetar med Det Norske Bibelselskap, Den norske kirke och Svenska kyrkan. (Samma gäller sydsamiska, men där har det norska bibelsällskapet huvudansvaret.)

Det finns också fler urfolksspråk bland de samiska varieteterna. Umesamiskan talas av väldigt få men det är desto fler som skulle önska att det fanns fler bibeltexter översatta. Den första bibelöversättningen på samiska från 1755 var förmodligen en umesamisk översättning. Vi hoppas att det i framtiden ska finns möjlighet att göra något även på detta område. Sedan finns också andra varieteter, som exempelvis pitesamiska.

De samiska språken eller varieteterna är nationella minoritetsspråk i Sverige men mer än så. De är också urfolksspråk. FN har utnämnt 2022–2032 till ett decennium för urfolksspråk. På Sametingets webbplats går det att läsa vad ett urfolk är:

Etniska grupper som är de ursprungliga eller först kända invånarna i ett visst geografiskt område, kallas ofta urfolk eller ursprungsfolk (indigenous people) till skillnad från grupper som bosatt sig i eller koloniserat området under modern historisk tid. Därtill ska urfolken ha behållit traditioner och kulturella särdrag som associeras med landområdet, naturen och klimatet. 

När jag var 7 år flyttade vi till Bårjås (Porjus) och där gick jag lågstadiet. Det känns som om en cirkel sluts när jag nu får vara med och främja bibelöversättningsarbete till flera samiska språk. Under åren 1967-70 blev vi på olika sätt inbjudna i samernas liv och det är goda minnen som jag värdesätter.

 

Bibeln på svenska

Just nu pågår ett stort arbete med att översätta Nya testamentet till svenska. Det tror jag många av de personer som känner mig är medvetna om. Jag är ofta ute i församlingar och andra sammanhang och berättar om detta, som vi kallar NT2026.

Svenska språket har förstås en särställning i Sverige och även i vårt arbete som bibelsällskap. Just nu pågår viss debatt om varför vi dragit igång detta arbete. Läs gärna vad jag skrivit i tidningen Dagen.

Det är bra att frågan diskuteras även om beslutet att göra denna översättning redan är fattat. I den katolska tidskriften Signum beskrev Anders Ekenberg arbetet som rentav kontraproduktivt.

Men jag tror det kommer att bidra till ett ökat intresse och engagemang att vi jobbar med bibeltexten. Det är inte bara översättarna som gör det. Vid våra teologiska lärosäten diskuteras översättningen. Kyrkor och samfund men även andra deltar som referensgrupper. Även enskilda skickar in synpunkter. Det kan alla göra. De texter vi hittills översatt finns att läsa här. Respons kan skickas till nt2026@bibeln.se – välkommen med synpunkter.

Dessutom ordnar vi en översättningskonferens om en dryg månad. 6–7 mars i Uppsala. Här kan Du läsa mer och anmäla Dig.

Svenska talas även av många finska medborgare. Därför har ekumeniska rådet i Finland en representant i vårt huvudmannaråd. I vår ska jag besöka Finland för att få reda på mer om hur Svenska Bibelsällskapet kan finnas till för svensktalande i Finland. Det ska bli spännande. Jag har inte varit i Finland sedan jag började i Bibelsällskapet för snart 3½ år sedan.

När vi lanserar en ny översättning av Nya testamentet år 2026 är det 500 år sedan den första översättningen av Nya testamentet till svenska kom. Då såg Sverige annorlunda ut. I Skåne, Halland och Blekinge talades inte svenska. Inte heller i Jämtland. I Sápmi var svenska rimligen också ganska okänt. Däremot tillhörde delar av nuvarande Finland det territorium som utgjorde Sverige. Jag hoppas att denna rörlighet i gränser och språkområden kan tas upp till belysning på något sätt under 2026. Jag vet att det redan tas initiativ vid några av våra lärosäten att belysa hur viktig översättningen 1526 var för svenska språket.

Nåväl, när Nya testamentet översattes till svenska var kungamakten inblandad och ännu mer när hela Bibeln var klar 1541. Sedan har det varit en statlig angelägenhet ända in i våra dagar. De stora översättningarna är ganska få. 1541 kom Gustaf Vasas Bibel. 1917 var det Gustaf V som stadfäste den och så kom den tredje officiella bibelöversättningen inför millennieskiftet i form av SOU 1999:100 men fick namnet Bibel 2000. (Carl XII:s bibel 1703 var däremot ingen ny översättning).

När Svenska Bibelsällskapet idag gör en översättning blir det inte en officiell översättning. Vi har inte det mandatet. Däremot finns vi som en förlängning av den officiella översättningstraditionen eftersom översättningen finansieras av Stiftelsen Svenska Bibelsällskapets Bibelfond, som förvaltar den royalty som kommer från försäljning av Bibel 2000. Det är dock kyrkor, samfund och andra användare som kommer att avgöra huruvida NT2026 blir en huvudtext på det svenska språkområdet eller inte. Som ledare för Bibelsällskapet hoppas jag ju det. Men jag vet att det finns fler översättningar och tycker det är positivt. Många läser Svenska Folkbibeln 2015. Vissa läser nuBibeln från 2017. Det finns också en populär parafras, som heter The Message, som är översatt till svenska. Och så har ju Bibel 2000 en fortsatt stark ställning. Inte konstigt, för det är en god översättning.

Det är inte så konstigt att vi i en pluralistisk tid också läser olika översättningar. Jag ser det som en möjlighet. Ytterst handlar det om att lyssna efter Guds tilltal i bibelordet. Det kan komma till oss på olika sätt och genom olika översättningar.

Bibelöversättning. Till många språk.

Hieronymus betraktas som
bibelöversättarnas skyddshelgon.

Efter drygt tre år som anställd i Svenska Bibelsällskapet känner jag ett behov av att sammanfatta några tankar kring bibelöversättning och språk. Det kommer att bli ett antal bloggposter.

Till vilka språk ska Bibeln översättas? Svaret inom vår internationella organisation – United Bibel Societies – är enkelt: Alla! Men det går också att säga: till så många som möjligt. Gränsdragningsfrågorna är svåra. Om ett språk är utrotningshotat är det ju desto viktigare att jobba med översättningar av exempelvis Bibeln till det språket. Men om det finns väldigt få som behärskar ett språk är det oerhört svårt att få tag på översättare.

För Svenska Bibelsällskapets del handlar det om att fokusera på de språk som finns i Sverige. Och det är ju många nog. Först och främst måste det understrykas att det inte är Svenska Bibelsällskapets uppgift att översätta Bibeln till alla språk. Inte ens alla språk som talas i Sverige. Men vissa har vi ansvar för.

Svenska är det främsta. Dels för att det är Sveriges officiella språk eller huvudspråk, enligt Språklagen (SFS 2009:600), dels för att Bibelsällskapets stadgar och historia så tydligt pekar mot just svenska språket. Ett exempel är att Svenska Akademien utser en representant i huvudmannarådet. Det gör även Ekumeniska rådet i Finland, för att det finns en stor grupp finlandssvenskar, som har det som sitt modersmål. Nästa bloggpost kommer att handla om bibelöversättning till svenska.

De nationella minoritetsspråken är också självklara för Bibelsällskapet. Men där delar vi ansvaret med andra. Exempelvis när det gäller de samiska varieteterna. Norska och svenska bibelsällskapen samverkar i två projekt just nu. Det är viktigt att betona att de samiska språken också är urfolksspråk, som på ett särskilt sätt uppmärksammas av FN-systemet. Min tredje bloggpost i denna serie sammanfattar vårt arbete när det gäller samiska – ett urfolksspråk med olika varieteter.

Men sedan finns det andra nationella minoritetsspråk. Utöver samiska är det finska, meänkieli, romani och jiddisch. Inom romani finns också en antal varieteter. Svenska kyrkans kyrkohandbok är exempelvis översatt till kalderash, kaale, lovari och resanderomani. Den fjärde bloggposten berör dessa nationella minoritetsspråk.

Sedan finns också svenskt teckenspråk, som inte har status som nationellt minoritetsspråk men ändå har en ställning som liknar de nationella minoritetsspråken. Bibelöversättning till detta språk får en egen bloggpost.

Personer som talar älvdalska har drivit frågan om även detta språk ska betraktas som ett nationellt minoritetsspråk. Staten har sagt nej men Europarådets expertkommitté menar att det borde betraktas som ett minoritetsspråk. Delar av Bibeln är översatt till älvdalska men det är inte Bibelsällskapet som har gjort denna översättning. På samma sätt finns det bibelöversättningar gjorda till gutamål, mormål med flera språk, som skiljer sig från svenska så mycket att de inte går att beskriva som enbart en dialekt. Dessa språk, som har egna bibeltexter översatta men som inte har status som nationella minoritetsspråk, får en egen bloggpost.

Allra sist vill jag skriva något om övriga språk som talas i Sverige. Där förlitar vi oss på andra bibelsällskap eller organisationer som arbetar med bibelöversättning och de är många. Vår uppgift i detta avseende är att tillhandahålla så många språk som möjligt i vår bibelbutik.

Med andra ord kommer det inom kort sex bloggposter, som reder ut begreppen kring bibelöversättning. Vem vet, kanske blir det några fler, när jag väl börjar gräva i detta spännande område.

The Silencing of Regina Gelana Twala

Prof Joel Cabrita from Stanford University, San Francisco, USA will be warded an honorary doctorate from the Theological Faculty, Uppsala University, tomorrow. Today she held her lecture with the heading:

Writing religion: research assistance & authorship in African religious history

Joel Cabrita has published important work on African Initiated Churches and her work is connected to the late Uppsala Professor Bengt Sundkler. He is did some groundbreaking work on the AIC’s. In his first book: Bantu prophets in South Africa (London: Lutterworth Press, 1948) he is rather negative to these kind of churches finding them to include too much paganism. Later he wrote Zulu Zion and some Swazi (Lund: Gleerup, 1976). In this book he has changed his opinion about the AIC’s and is more positive.

Joel Kabrita argued in her lecture that Regina Gelana Twala contributed to this change. But her contribution was never recognised. Kabrita has written a book about Twala:

Written out. The Silencing of Regina Gelana Twala (Ohio University Press, 2023)

I really want to read it. So the question is: why was the contribution of Twala not recognised by Sundkler? One answer is that this happened in another time. In the 1950s senior researchers leaned heavily on their research assistants. But this answer is not enough. Sundkler was criticised for this already after his first book. In the second book he therefore named a number of his research assistants. Two of them were Peter Mkhize and Titus Mthembu. Cabrita argued that Twala was as important as they. So, why is Sundkler just silencing her? Especilly since she contributed a lot to the second book. Cabrita could show this with examples where Sundkler has copied from Twalas notes almost word by word.

Cabrita informed us that Regina Twala was not a Lutheran. But I cannot believe that this was a reason. Sundkler was an ecumenist. In her lecture, Cabrita showed that Twala in general struggled to get her work published. When she died in 1968 she left a number of unpublished book manuscripts behind. On the website of Standford university I read this as an explanation to the silencing of Twala. I think it comes from Cabrita’s book:

The literary gatekeepers of the racist and sexist society of twentieth-century southern Africa clamped down by literally writing her out of the region’s history. 

Ohio Press summarises and asks:

Systemic racism and sexism caused one of South Africa’s most important writers to disappear from public consciousness. Is it possible to justly restore her historical presence?

Cabrita answerd this humbly. She admits that she as a white scholar is privileged. She does not intend to come as a white saviour.

Nevertheless the gave us a few things to think about. We need:

- A new way of decolonizing knowledge

- Literary activism

- Greater due diligence in publishing

Cabrita also underscored that Twala found ways to publish her texts, albeit in newspapers and under pseudonyms like Intombazana. Cabrita wants to ensure that Regina Twala gaines recognition. She has even approached Oxford press, that published books by Sundkler. I got the impression that they were not amused.

Psalm i sista stund

Ett av mina barn föreslog att jag skulle skicka in en psalm. Det har jag nu gjort. Nästan bokstavligen fem i tolv. Svenska kyrkan arbetar just nu med frågan om det ska bli en ny psalmbok med tiden. Så här kommer mitt bidrag. Titeln är:

Jesus föds mitt i skapelsen

Bakgrunden till denna psalm är att ordet för härbärge i Lukas andra kapitel kanske hellre ska översättas med "gästrum". (NT2026 provtext, Svenska Folkbibeln 2015). Tanken är att Josef hade släktingar som upplät sitt hem, när den unga Maria som var höggravid, behövde husrum. Det står ingenstans att Jesus föddes i ett stall utan endast att Maria lade Jesus i en krubba. Den stod rimligen mitt i huset, där djuren tagits in för natten. Eftersom det var fullt i gästrummet, fick Maria och Josef hålla till. Mitt i hemmet. Bland människor och djur.

Läs mer i min debattartikel, som publicerades i Dagen i förrgår. Länken kommer här. Där skriver jag också om denna fråga.

De närmar sig den lilla stan,

de söker plats i Betlehem.

Ska släkten där tar hand om dem?

Maria väntar ju sitt barn.

Men gästrummet upptaget är.

Var ska de nu få nattkvarter?

För släktingar de har ej fler.

De vill ej ställa till besvär.

När husfolket får syn på dem

de gör i husets mitt en plats.

Det är väl inte ett palats

men Jesus föds dock i ett hem.

Gud föds bland människor och djur

i skapelsen, ja i dess mitt.

Gud kallar alltihop för sitt

och vill ta plats i vår natur.

I varje hem föds Jesus Krist.

Det finns ej nån som bortglömd är

när Gud blir ett med oss som här

får leva med all synd och brist.

Så får vi göra liksom Gud

och dela med oss till varann

för då blir glädjen hel och sann.

Vi följer Jesus kärleksbud.