Knut Isaksson – in memoriam

1973 flyttade familjen till Kyrktåsjö i norra Ångermanland. Egentligen var det mina föräldrar och jag eftersom mina äldre syskon i princip var utflugna. Själv började jag högstadiet på hösten och åkte under de tre åren dagligen skolbuss ner till Hoting. En sträcka på drygt 2 mil. D v s 4,5 mil ToR.

Knut var studierektor när jag började men jag tror att han blev rektor under de tre åren jag gick på centralskolan i Hoting. Och han var vår klassföreståndare. Vi gillade Knut för han var rättvis, sträng och samtidigt humoristisk.

Två minnen vill jag dela. Vi hade honom också som lärare i religionskunskap något av åren. Då var han studierektor. Jag hade pianolektion 20 minuter i början av en av lektionerna. En torsdag när jag kom till musiksalen fann jag en lapp att musikläraren var sjuk och lektionen inställd. Finemang tänkte jag. En halv håltimme till skänks. 20 minuter sedan klev jag in i klassrummet. (Som studierektor visste förstås Knut att musikläraren var sjuk. Men det sa han inte. Åtminstone inte direkt.)

- Var har du varit?

- Pianolektion. Det har jag ju varje torsdag.

- Jaså, vem har du som lärare då?

Där någonstans insåg jag mitt misstag och fick krypa till korset. En minnesbeta!

En annan gång hade jag burit mig oerhört otrevligt åt på en annan lektion. Med en annan lärare. Jag blev uppkallad till Knut, som då var rektor. Jag insåg absolut hur klandervärt mitt tilltag var och förväntade mig skäll. När jag satt mig ner på en stol mitt emot Knut möttes jag av en vänlig men utforskande blick. Och en stunds tystnad, som kändes som en evighet.

- Varför, Anders? Varför?

Givetvis hade jag inget bra svar utan fick helt enkelt erkänna min gärning och försäkra honom om att jag inte skulle göra något liknande igen.

För några år sedan fick vi kontakt på Facebook. Det var roligt att följa honom och även få en och annan kommentar. Alltid vänliga.

Och framför allt att läsa om den rakryggade och principfaste Knut som lät sig styras av goda och människovänliga värdering. Ytterst förstås sin kristna, grundmurade tro, formad i pingströrelsen. Att Knut valde att gå ur Kristdemokraterna när de började samarbeta med SD gjorde mig både varm inombords och lite stolt över att ha fått lära känna honom. Beskrivningen i Dagen säger mycket:

När den 78-årige pingstvännen Knut Isaksson lämnar Kristdemokraterna vill han att det ska synas. För elva år sedan startade han en lokalavdelning i Dorotea och blev på köpet utsedd till årets kristdemokrat.

– Utvecklingen har gått åt fel håll, säger han nu och bommar igen lokalavdelningen.

Andra får avgöra hur jag är som människa men skulle någon beskriva mig i positiva ordalag så har Knut definitivt bidragit till det.

Knut avled för en vecka sedan. Må han vila i frid till uppståndelsens morgon!

Gästblogg: Tankegångar, dilemma inför flytt!

Eftersom jag är mitt uppe i en flytt har jag inte riktigt tid att skriva långa inlägg på min blogg. Så bra att Gerthie just nu bestämde sig för att gästblogga. Och så passande tema! Tack, Gerthie! Sedan går det bra att titta in även på Gerthies Allehanda.

Mormor, mamma och en moster vävde trasmattor när jag var liten för ett antal år sedan. Jag tyckte, att det var väldigt spännande att ligga på golvet och försöka leta upp vilka av alla ränder, som var vävda av mina kläder. Lyckan var fullständig, när jag hittade den ljusblå randen med alla figurer på. Den fina klänningen hade jag fått, när min moster var hemma från Amerika. Så där kunde jag hålla på och leta minnen i mattan.

Nu står vi i begrepp att flytta från vårt hus, som vi bott i 38 år. Jag ska minsann inte ta med en enda pryl, som jag inte ha användning av. Så det så! Här ska slängas, skänkas eller flyttas.

Jag tyckte, att vi kastat och skänkt bort en hel del saker under årens lopp men det var inte riktigt med sanningen överensstämmande, det märker jag nu.

Det bara väller fram saker innanför varje skåpslucka, bakom varje dörr, i kistor, skänkar, chiffonjéer, bokhyllor, skrubbar, ja, precis överallt.

Nu sorteras det! Snälla brorsonen har lämnat in massor med flyttkartonger så det är lätt att packa ner det som ska med till nya bostaden . Men vilket dilemma! Vilket ska med?

Jo, kaffe- och matservisen, finbestick – de kan vi packa ner och köra över med direkt. Det var ett enkelt val. Glas då? Nja, lite svårare men det blev en låda packad, en låda ytterligare och så en låda ytterligare. Ja, jag vet att det blev för många men vi kanske slår sönder några? De kan nog vara bra att ha. Hm…

Det är kanske inte så lätt att sortera?

Det finns en uppsjö av prydnadssaker – kan man skänka bort en del av dem? En del av dem tycker jag inte ens om MEN vi har fått dem som presenter? De är ju minnen. Det där fatet, som jag fick när jag fyllde 10 år av drängen, som mjölkade kor på en av granngårdarna. Ska man bara ge bort det? Sockerskålen jag fick av moster Berta osv. osv. . Den där superfula terrinen – kan man låtsas tappa den?

Kökssakerna är lättare att flytta om det inte vore för alla bra att ha saker och så alla plastburkar. En uppsjö av burkar av alla de slag och en uppsjö av lock av alla de slag. Så bra det hade varit om de åtminstone passat ihop! Släng – om det nu inte går att para ihop med något nere i förrådet i källaren. Då blev det alltså inte slängt just nu men sen kanske…

Oh, titta där, där ligger en del av Johans saker. De vill han säkert ha. Få se nu. Han är 40 år och flyttade hemifrån för 17 år sedan. Konstigt, att han inte saknat sina saker?

Samma med Henke och Mia. Varför saknar de inte sina saker?

Så är det alla saker, som barnbarnen använder. Ganska lätt, släng söndrigt ta med resten eller låt dem sortera själva.

Åter till mina saker igen – usch nu börjar det bli tråkigt. Det har varit fukt i garderoben så kläderna har krympt . Kanske kan vara bra att ha ändå? En försiktig sortering påbörjas och avslutas inte!

Tar itu med dukar, lakan och handdukar i stället. Vävda, sydda, presenter. Nej, jag kommer inte ur det här.

Varför har man så många onödiga saker?

Tänk vad lätt det vore om alla presenter, kläder och minnen kunde samlas i en trasmatta. Då kunde man ta med den, lägga på golvet i nya bostaden och sitta och titta på mattan och minnas.

Semester

Mycket skönt och säkert välbehövligt. Efter en intensiv vår. Första dagarna har gått åt till att hjälpa far och bonusmamman att flytta. Det var meningsfullt och gick över förväntan. Glad att ha en hustru, som sliter hårt. Nu får andra ta vid när det gäller uppackning, övrigt hjälp och stöd. Nu kan det kanske blir lite mer avkoppalnde semester.
Imorgon blir det t ex Toto i Borgholms slottsruin. Det ser jag fram emot!