#SAUnites

'Hamba' betyder på IsiZulu: Gå!

Idag protesterar Sydafrika. Mot sin president. Listan över saker som bidragit till detta missnöje kan göras lång. Det mesta sammanfattas i ordet korruption.

Det senaste, som jag bloggat om tidigare, var Zumas beslut att byta ut finansminister Pravin Gordhan. Men den – vad jag förstår – populäre finansministern ger sig inte. Timeslive rapporterar:

Former finance minister Pravin Gordhan will be a speaker at memorial services for Ahmed Kathrada across the country‚ despite heavy criticism from ANC colleagues about using such platforms to speak out against President Jacob Zuma’s government.

Det verkar som om oppositionen står enade mot Zuma. Så här rapporterar politicsweb – och hashtagen är #ZumaMustFall – den 3 april:

Opposition United Behind Putting SA FirstToday the Leadership of the DA, EFF, IFP, COPE, UDM, and ACDP met in Johannesburg following the hostile takeover of the Treasury, and selling of the country by Jacob Zuma to a grouping whose only interests are amassing wealth and weakening the State through the theft of the people’s money and the undermining of the country’s Constitution.

Sydafrika fick sin nya konstitution 1996 och den betraktas som en av de starkaste i världen. Ytterst handlar kampen om detta. Idag, den 7 april 2017, står Sydafrikas folk återigen på barrikaderna för frihet och demokrati.

Min önskan, bön och förhoppning är att populistiska krafter inte lyckas utnyttja detta utan att alla de som vill demokrati och rättvisa (och de finns även inom ANC) samlar sig och fortsätter bygga det Sydafrika som såg dagens ljus, när Mandela svors in som president 10 maj 1994. Det var inte omöjligt då och det är inte heller omöjligt idag.

Cirkus i Sydafrikas parlament

Så kom den till slut, dagen många talat om länge. Det var i torsdags. Sydafrikas president, Jacob Zuma, skulle hålla årets viktigaste tal. SONA.

State of the Nation Address

Det fanns farhågor att det skulle bli oroligt. Och så blev det. Economic Freedom Fighters (EFF) partiledare, Julius Malema och några andra inom EFF började direkt fråga om presidenten skulle kommentera den s k Nkandlagate-skandalen, d v s att den nödvändiga säkerhetsuppgraderingen av Zuma’s privata residens, till slut kostade ZAR 260 miljoner och bland annat innefattade två swimmingpools. EFF-ledamöterna pratade rakt ut i luften utan att begära ordet och till slut tappade talmannen tålamodet och bad säkerhetsvakter föra ut dem ur kammaren.

Så långt kunde allt ha varit i sin ordning, om vi tänker på talmannens agerande. Men det finns några komprometterande omständigheter. Exempelvis fanns ingen internet-täckning inne i kammaren. Det ska det finnas enligt reglerna, så att ledamöter och besökare kan meddela sig med omvärlden. Dessutom var de som förde ut EFF-ledamöterna möjligen poliser och inte säkerhetsvakter. Det är inte heller enligt reglerna.

Detta gjorde att inte bara EFF-ledamöterna lämnade kammaren utan även DA’s, Cope’s och UDM’s ledamöter. Summa summarum: cirkus!

Men ändå fortsatte SONA, till synes som om inget hänt. Det går att få en krotsammanfattning genom att titta på ett klipp från Eyewitness news. Länken kommer här.

Anledningen till att jag skriver om detta först nu är att vi gjorde en utflykt torsdag-fredag. Vi åkte upp i Drakensbergen, till Giants Castle. Otroligt vackert. Visserligen fanns TV i stugan men vi hade inte riktigt lust att ägna oss åt detta.

Helt klart upstod handgemäng, när EFF-parlamentarikerna skulle föras ut.

Morgonen därpå tittade jag dock en stund på något som liknade ett nyhetsprogram. En person intervjuade president Zuma och denna fick gott om tid att förklara sin syn på vad som hade hänt vid SONA. Detta skedde i SABC2, en statlig kanal, som ofta ger presidenten generöst utrymme. Så också denna morgon.

Mycket kan så klart skrivas om detta och det skrivs också ofantligt mycket. Själv känner jag en stor sorg. Att inte de folkvalda i detta land kan hantera sin oenighet på ett bättre sätt.

Förhoppningen är dock att det ska generera någon slags proteströrelse, som kan vitalisera både ANC och oppositionen.

Nytt parti i Sydafrika – igen?

Det diskuteras i Sydafrika om aktivisten och akademikern, Dr Mamphela Ramphele, är på gång att starta ett nytt parti. Nätupplagan av Business Day Live citerar henne, när hon aningen vagt har sagt:

I would like to place it on record that I have been having conversations with South Africans from all walks of life about the state of democracy in South Africa, canvassing their views about ways in which South Africans can work together to tackle our pressing social, economic and political challenges.

Mamphela Ramphele blir i så fall ingen dussinpolitiker i Sydafrika. Hon har bland annat varit rektor (Vice Chancellor) för det anrika University of Cape Town (UCT) och en av fyra Managing Directors för Världsbanken. Hon var tillsammans med Steve Biko, som var hennes partner, en av förgrundsgestalterna i Black Consiousness rörelsen (BCM) i Sydafrika på 1970 och 1980-talen. Hon satt i husarrest mellan 1977 och 1984. Med Steve Biko hade Ramphele två barn. Biko avled i polisarrest under uppmärksammade former den 12 september 1977. Då hade han transporterats naken i en Land Rover med handbojor, drygt 100 mil, trots att han var skadad.

Steve Biko, som är en av de mest uppmärksammade frihetskämparna i Sydafrika, var uttalat kritisk mot ANC. Så även Ramphele. Hon är en i raden av många andra. Nämnas kan Robert Mangaliso Sobukwe, som grundade Panafricanist Congress. (PAC) När det begav sig en mäktig organisation i Sydafrika, som bland annat organiserade protestmarschen i Sharpeville, där polisen den 21mars 1960 sköt ner 69 personer. (Vissa källor säger 67 andra betydligt mer än 70). I dagens Sydafrika har paralleller dragits till dödsskjutningarna i Marikana. PAC är i dag ett ganska obetydligt riksdagsparti.

En annan uppmärksammad utbrytning ur ANC gjorde Bantu Holomisa 1997 och bildade United Democratic Movement. (UDM). Det är också ett att de mindre partierna i Sydafrikas parlament.

För några år sedan bildades ytterligare ett utbrytarparti: Congress of the People (COPE) av bland andra Mosiuoa Lekota och Mbhazima Shilowa. Då såg det ut att påverka ANC i grunden men är även det ett av parlamentets mindre partier. Jag bloggade rätt mycket om detta för några år sedan.

Det största oppostionspartiet, Democratic Aliance (DA), som leds av Helen Zille, sägs enligt sydafrikansk media vara ointresserade av samarbete med Mamphela. Vilket kanske inte är så förvånande. Sägas i sammanhanget ska väl att DA på intet sätt är ett utbrytarparti ur ANC. Deras rötter finns i den vita oppositionen mot apartheid, så partiet har ett slags moraliskt momentum.

Politiska analyser jag tagit del av menar också att Mamphela Rampheles framtoning är för akademisk för att kunna dra till sig de stora massorna. Det återstår att se.

African National Congress (ANC) firade förra året sitt 100-årsjubileum. Nuvarande presidenten, Jacob Zuma, stärkte sitt grepp om partiet vid konferensen i Mangaung i slutet av 2012. Men det finns grundläggande kritik från många håll över hans sätt att leda nationen. Det som sticker mest ut är kanske just nu det som kallas Nkandla-Gate. Zuma har som bekant mer än en hustru och det sägs enligt the Citizen att han bygger upp sin egen hemby i KwaNxamalala med allmänna medel i storleksordningen ZAR 250 000 000. (SEK 190 000 000). Till det kan naturligtvis läggas kostnaderna för alla olika sydafrikanska kungahus. Enligt Dagens Industri (DI) häromdagen, kostar Zuluernas kung, Goodwill Zwelethini, minst 42 miljoner. (Osäkert om det är ZAR eller SEK). DI menar att alla kungar totalt sett kostar Sydafrika en halv miljard kronor. Det är mycket pengar. Sveriges statschef uppbär ett apanage, som år 2011 (enligt hovstaterna) uppgick till SEK 62 300 000.

Det vore mycket bra om ANC fick en stark opposition och en person likt Mamphela Ramphele kunde säkert vara en tänkbar person att leda denna opposition. Att inte Rapmphele och Zille samarbetar just nu behöver inte betyda att de inte gör det i framtiden. Tvärtom kan det nog vara ett plus för Ramphele att Zille är kritisk. DA betraktas fortfarande av de flesta som ett parti för de vita även om det finns många svarta med höga positioner i DA. Vad Sydafrika däremot inte behöver är ytterligare ett litet, obetydligt parti i parlmamentet, så jag hoppas att Ramphele vet vad hon gör.

Det ska, som alltid, bli intressant att följa utvecklingen i Sydafrika. Denna gång på plats.