I den botaniska trädgården

Efter gudstjänsten i morse, som firades med rökelse och en sådan speciell företeelse som sjunget evangelium (den bibeltext som innehåller någon berättelse om Jesus) samt lite kyrkkaffe satte vi oss i bilen och åkte till KwaZulu-Natal National Botanical Garden. Det ångrar vi inte. För en inte alltför stor summa kan man lösa medlemskap i South African National Biodiversity Institute (SANBI) och gå in gratis. Annars kostar det ZAR 16:- per vuxen person. Det är i dagens växelkurs SEK 12:- vilket inte är något att tala om. Men vi kommer nog att lösa medlemskap. På så sätt kommer vi dit och planen är att lägga ett par timmar i veckan på promenader. Det blir ju annars mycket bilåkande i ett land där det saknas trottoarer och där det inte alltid är säkert att promenera. Visst, vi kan också gå på campus, som ligger ett stenkast från vårt hus men Botaniska trädgården var en njutning.

Det går att ladda ner en karta från deras hemsida och den ger en liten bild av hur det ser ut. Det är lite svårt att uppskatta avstånden men går man runt hela parken kanske det är någonstans mellan 2 och 4 km. (Vi får ta tid någon gång, när vi går eller helt enkelt fråga.) I alla fall blir det ett bra komplement till vårt medlemskap i Virgin Active, dit planen är att vi ska ta oss två gånger i veckan. Nu är rätt tid att lägga upp dessa planer. Med halvtids arbete borde det fungera.

Med medlemskap i SANBI kan vi också besöka andra botaniska trädgårdar i Sydafrika, som t ex den välkända Kirstenbosch, som beskrivs som en av världens vackraste trädgårdar. (Det stämmer! Jag har varit där! Även om det nu är ganska länge sedan.)

Men dessutom kan vi ju besöka vår egen trädgård och njuta av diverse fåglar. Vi vet inte direkt namnen på dem men det kanske någon av bloggens läsare vet. En av arterna kommer varje morgon vid 4-5 och låter som en mistlur. Ska försöka vara uppe och fotografera vid tillfälle.

Vad kan denna fågel heta? Det är väl inte en stork?

I trädgården intill finns i alla fall vävarfåglar. Och de brukar flyga in i vår trädgård och hämta material till sina bon. De är fantastiskt vackra med sin klara, gula färg. Åtminstone är de vi ser gula. Det kanske finns med andra färger också.

André Brink – live

Onsdagen blev vädermässigt en något bättre dag i Kapstaden. Hustrun åkte bl a till Kirstenbosch (botaniska trädgården) med Barbro. Själv fortsatte jag skriva på vårt ”paper”. Fram på eftermiddagen åkte vi till UWC. Där skulle André Brink hålla ”Jan Rabie and Marjorie Wallace Lecture: Ground Zero – the South African literary landscape after apartheid.” Jan Rabie var författare och Marjorie Wallace konstnär. De verkade inom Afrikanderkulturen, men var nytänkare. André Brink menade att särskilt en bok av Jan Rabie som kort och gott hette ”21” och innehöll 21 berättelser, hade förändrat hand liv. Den kom ut 1956 och Brink läste den fem år senare.
I sin föreläsning beskrev Brink hur påtagligt närvarande våldet är i sydafrikansk litteratur och han var märkbart påverkad av att hans egen dotter precis blivit utsatt för våld i samband med ett rån. (Vi märker det på olika sätt och är mycket försiktiga. T ex tog vi bilen till en restaurang i Hermanus, som låg 300 meter bort från vårt boende. Ingen bra miljöpolicy men vad gör man!) Men Brink hade flera poänger. T ex att nutida sydafrikansk litteratur skriver om den socio-politiska från ett privat perspektiv. Förklaringen var att många sydafrikaner, efter Truth and Reconciliation Commission (TRC) har börjar berätta sina historier från apartheidtiden, som inte fick berättas. Eftersom så många delar liknande erfarenheter blir därför det privata inte så privat längre.
En märklig sak med föreläsningen skedde mot slutet. Då skulle Professor Brink tackas för föreläsningen. En kvinna kom fram med blommor, som hon gav till André Brinks fru. Ur ett svenskt perspektiv var det mycket konstigt. Det var ju han som hållit föreläsningen. Inte hon. Som dessutom, enligt vad jag förstod, själv är en framstående författare.
När vi varit på föreläsningen åkte vi till Waterfront och åt med Sven och Jouni och därefter gick vi på Jazz. Green Dolphin är en restaurang som ofta har levande musik. Mest jazz. Trevligt. Det blev en ganska sen kväll! Det var det värt!