Här ändras inget …

Idag har jag varit i Kalmar Slottskyrka och firat gudstjänst. (Vi präster i Kalmar delar på lördagarna på detta och även på beredskapstjänstgöringen på sjukhuset). Hittills idag har det blivit dop av tre barn, en vigsel och en sjukkommunion. Omväxlande! Det är stort att få vara präst. Dop- och vigselgudstjänsterna i Kalmar Slottskyrka är fina. Detta faktum hindrar dock inte att jag blir lite upprörd varje gång. Över de främsta bänkarna. Ingen får sitta i dem. Eller nästan ingen! De är till för Sveriges kungapar. Som besöker Kalmar Slottskyrka sådär ofta. Senaste gången kanske inträffade vid unionsjubileet 1997. (I’m speaking under correction, för jag vet inte säkert!) Nu undrar vän av ordning: Vad är problemet? Är det oftast så fullsatt att även dessa bänkar behövs? Svar: Nej! Men jag gillar dem inte. Jag ska förklara varför:

1) De skymmer sikten. På wikipedia kan man läsa följande:

Längst fram tronar de kungliga stolarna som framställdes 1614 till den ovan nämnda inställda kungavigseln. De kungliga stolarna är högre än de vanliga bänkarna. Hörnstolparna består av meterhöga ljusstakar dekorerade med kronor.

När jag står i koret skymmer de meterhöga ljusstakarna många av gudstjänstdeltagarna.

2) Det är dålig teologi att världsliga furstar ska ha särskilda platser i kyrkan. Tidstypiskt, ja. Men inte bra. (Nu kan man argumentera att kungen och drottningen har en särskild ställning i Svenska kyrkan. Men det har de väl strikt talat inte längre. Enligt en arbetskamrat så lär nuvarande och före detta landshövdingen ha suttit i ovan nämnda bänkar för lite sedan på den s k Sverige-Amerika-dagen.) Många gudstjänstbesökare frågar om de får sitta där. Vi som arbetar svarar då alltid: Nej, det får bara kungen och drottningen göra. Har vem då bestämt? Vad händer om man sätter sig där?

Nu undrar jag? Kan man inte helt enkelt ta bort dem? Då får jag förmodligen till svar: Nej, de har alltid funnits där. De som guidar i Slottskyrkan understryker även att allt i kyrkan ser ut som det gjorde när den byggdes. Men det är knappast sant. T ex fanns det ingen elektricitet när den invigdes 1592. Kungabänkarna framställdes 1614. En del annat har också kommit till under åren. Jag frågar: Varför fick alla andra århundraden ändra och lägga till men helt plötsligt bestämde någon (vem då) att all förändring skulle avstanna? Nu är det dock så, att Svenska kyrkan inte äger kyrkorummet. Det gör Statens Fastighetsverk. Med andra ord tror jag inte att det blir någon förändring. Men nu har jag i alla fall uttryckt vad jag känner och det går ju att fira gudstjänst bänkarna till trots. Ändå undrar jag varför vi har med just bänkarna som en del av vår beskrivning på hemsidan för Svenska kyrkan i Kalmar:

Kalmar Slottskyrka invigdes 1592 och är en av landets populäraste vigsel- och dopkyrkor. Här skulle Gustav II Adolf ha gift sig med Maria Eleonora, men eftersom pesten kom till Kalmar flyttades bröllopet till Stockholm 25 november 1620. Kvar i kyrkan finns dock kungs- och drottningstolarna.

Kanske ska vi tacka Gud för att vi slipper pesten och helt sonika sätta oss i bänkarna. Reclaim the pews! Vi kan göra det med 1:a Petrusbrevet 2:9a som stöd:

Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk.

Guldfågel Arena

Idag var anställda i Kalmar kyrkliga samfällighet på studiebesök på Guldfågel Arena. Intressant! Vi har varit på IKEA, konstmuseet, länsmuseet mm. Det är ju också viktigt att bekanta sig med dessa typer av miljöer och sammanhang.
Jag reagerade dock på visningen. Vi började i restaurangdelen. Vi brukar börja med frukost, så även denna dag. Efter morgonbönen fick vi veta lite om restaurangen. I samband med matcher är den bara öppen för sponsorerna. Sedan kom Björn Andersson, som har hand om evenemangs- och säkerhetsfrågor. Han började med att visa VIP-avdelningen. Det finns dussinet loger, som olika sponsorer hyr. Där kan de mötas innan match, äta mat med full service inne i logen och sedan gå direkt ut på läktaren och se matchen. Företagen får naturligtvis betala en slant. Kanske inte mycket att säga om men en stor del av vår visning var just denna avdelning. Min tanke var: Vad gör vi här? För det är naturligtvis inte byggjobbarna på NCC och andra företag, som sitter i logen utan cheferna.

Men så tänkte jag vidare. Var det inte såhär kyrkor finansierades förr. I domkyrkan hänger vapensköldar och epitafier. Vad är det annat än sponsorrelaterat? Och i slottskyrkan får ingen sitta i den främsta bänkraden, eftersom den är reserverad för kungen och drottningen. Och själv är jag ju chef. Vilka privilegier har jag?

Sedan fick vi även se säkerhetsavdelning, presslounge, själva arenan, läktare, omklädningsrum mm. När jag kom ut på den lilla del konstgräs, som fanns mellan spelargången och själva planen, såg jag en liten gräsplanta som hade slagit rot i konstgräset. För mig blev den en slags stilla protest. Visst, jag förstår att man måste skilja på penningstinna företag och vanliga besökare, för att finansiera denna fotbollsindustri. Men jag gillar det inte.